Tidoptimist? Ja visst! Igår kom jag till och med på mig själv... Om jag i vanliga fall när jag rider Sessan inte är hemma förens 9 så verkar det ytterst knasigt att tro att man ska hinna samma saker men vara hemma till 7. Nu tog det visserligen bara drygt 20min extra innan jag var hemma å det måste ju ändå betecknas som ett framsteg. Red Sessan i ridhuset. Väldigt pigg! Superkänslig för beröring av skänklar men det kanske inte är så konstigt nu när hon är nyklippt. Tänkte ta det lite lugnt nu en vecka och sen verkligen tänka på hur jag rider så att inte älskligen får ont i munnen igen. Behöver dock öva lite på det där med stopp igen...

När jag kom hem promenerade jag och Emma ner på stan och solade. Trodde att jag skulle bränna mig ordentligt och igårkväll stramade det till och med mellan mina fingrar :S Men när jag vaknade i morse var jag inte det minsta röd :) Efter solandet parkerade jag i hennes soffa igen. På fel plats... mycket märkligt det där eg att man liksom har uppgjorda platser och för mig kändes det här helt bakvänt. Vi käkade godis (vilket vi förtjänade efter promenaden) och tittade på Paradise Hotel. Mycket märkligt program med många märkliga människor... ger man sig in i leken så får man leken tåla...Eller? Gick hem vid 22.30 typ och somnade bums. Men tydligen har jag gått å skaffat mig underliga sovvanor för jag har vaknat minst två gånger i natt av att jag har legat och TITTAT på blomman i mitt sovrumsfönster. Hihi... det kanske är blomman som hämnas för att jag typ aldrig ger den vatten ;)

För att komma till klanteriet så skulle jag i morse, jag snäll som jag är, ta vampyens utsläpp i stallet eftersom hon hade fått förhinder. Så jag släppte ut Kippe, Sessan och Lissie först. Men märkte då att Sessans ena bensnöre inte satt som det skulle. Så jag promenerade ner mellan hagarna (för att undvika leran), gick in till Sessan och fixade bensnöret. Sen gick jag upp mellan hagarna igen och då precis innan jag kommit upp ur gången så halkade ja och föll framåt. Av någon underlig anledning så sticker det upp ett vinkeljärn ur marken precis där jag tar emot mig med ena handen. Satans vad ont det gjorde å usch vad det blödde. Tur att man har ett välfyllt stallapotek... Däremot så fixar jag inte att titta på mina egna sår så jag visste ju inte riktigt hur illa det var eg. Men med handen i bandage släppte jag ut resten av hästarna. Stackars Jessica blev helt förskräckt när hon kom till stallet och hittade mig gråtandes med en lindad hand. Efter utsläppet åkte jag till jobbet och fick hjälp av en kollega att göra rent såret och Ipren av en annan. Mina surrogatföräldrar :) Nu känns det rätt okej. Det är inget djupt sår. Jag är bara lite "skalad" på en del av handflatan :P

Så går det om man är klantig!

Hyss var det ja... Min helg innehöll tre. Utan att gå in på några närmare detaljer så kan jag väl säga att två skäms jag för bara för att mitt beteende var så underligt. Den tredje saken kommer jag dock aldrig att kunna förlåta mig själv för att jag gjorde. Totalt ansvarslöst!

Men för att börja från början så kom jag nästan i tid hem till Karin. Osminkad dock men hur ofta anländer jag helt klar? 8 tjejer på förfest och ljudnivån blir lätt ganska hög (tydligen redan kl 9 enl en av Karins grannar). Så himla kul att nästan alla kunde vara med. Å annorlunda att se alla utan stallkläder :) Efter x-antal cider, lustiga kortspel, sminkkaos, 30min väntan på en taxi (Amanda och jag låter antagligen för snälla för den kom först när Maria blev arg) och lite vinkande åt en indier på en balkong så gick färden mot Palace. Å där var det väl vi och tio till :P 6 stycken små prinsessor vandrade vidare till Otten (ja, den här kvällen gick i 10 små apors tecken). Här var det dessto mer folk och mina fördommar mot detta ställe till trots så hade jag jättekul. Okej, några lite märkliga människor stötte vi väl på men om man gömmer sig bakom en kille på 2m så syns man inte :P (Tack Gud för långa killar!) Sen gick det utför för oss som grupp... En efter en försvann alla och kl 3 höll jag hårt i Tessan för att hon inte oxå skulle försvinna i vimmlet. Tusen tack tjejer för en störtskön kväll! Det gör jag gärna om :)

I lördags mådde jag dock precis som jag förtjänade och låg mest å latade mig på Emmas soffa. Det blev dock inget farmande för min del. Sen var det bara att göra iordning sig igen. Maria fixade mitt smink och hår :) Vi gick ner till Palace stax efter tolv. Betydligt mkt mer folk där än dagen innan. Maria och jag gjorde ett konstaterande... jag gillar tydligen killar som ser ut som små tomtar. Varför? Tror att det finns de som instämmer... Hade jättekul fram tills kl2 sen tappade jag all partystämning och ville bara gå hem. Men ett så enkelt projekt som hemgång kan tydligen ta tre timmar om det vill sig illa och kl 5 satt jag i Emmas hall, åt kebabrulle och pratade om allt mellan himmel och jord.

Igår sov jag till 4. Så himla trött å hade lätt kunnat fortsätta sova hela den dagen ut. Men icke sa nicke! Här skulle det ju klippas häst. Hade väl inga jätteförhoppningar om att vi skulle kunna övermanna henne. Men en liten brems och två gigantiska öronproppar gjorde susen. Nu är lilla mulen klippt! Rätt så nöjd verkade hon oxå när det var klart. En stenbumling föll från mitt hjärta! Nu håller vi tummarna för att samma behandling ska hjälpa på en annan utav stallets huliganer :) Fick någon form av extraenergi av att vi lyckats klippa Sessan och kunde inte somna förens strax före 2 i natt... Tänk att man blir så himla påverkad av vad de där små filurerna hittar på.

Ikväll ska jag gå och sola så imorgon lär jag vara röd som en tomat :P

So, so what I'm still a rock star
I got my rock moves
And I don't need you
And guess what
I'm havin more fun
And now that we're done
I'm gonna show you tonight
I'm alright
I'm just fine
And you're a tool so
So what
I am a rock star
I got my rock moves
And I don't want you tonight

PS. Jag satte upp adventsljusstaken igår :)

"Hej! 19.30 hos Karin på fredag :) kram"


Nu ställer jag mig två frågor...

Varför envisas folk med att träffas så himla tidigt? Jag förstår att det blir lite vingligt om man ska sitta och dricka i 4,5 timme. Jag som dricker så himla fort (oavsett dryck) skulle ju hinna få i mig hur mycket som helst. Nu kommer jag att få smutta på cidern fram till kl 22 för att sedan dricka på halvfart. Annars kommer min cider vara slut redan vid 21.30 ;P

Den andra frågan är... Vart bor Karin eg?

Sönt att vara hemma ett tag. Jag och röda faran styrde kosan mot den stora staden i torsdags kväll. Vi lämnade 5-åringsfasonerna bakom oss och Sessan i tryggt förvar hos Mysan. Länge sedan jag fick vara hemma så här länge i sträck. Men egentligen så kan man ju undra om det verkligen var värt att ta ut en semesterdag bara för att vara ledig på fredagen oxå? En ledig dag i Stockholm och vad gör jag? Jo jag sitter på mitt gamla jobb i 4 timmar. Tittat på det som ska bli den nya butiken, pratat strunt med gamla kollegor och gått och klämt och känt på varorna i butiken. Jag är inte säker på att det är riktigt sunt... Iofs så är det ett jobb som jag kan längta tillbaka till något så fruktansvärt ibland och som jag faktiskt en gång har bestämt mig för att gå tillbaka till. Sen så kom någon emellan men eftersom denna någon inte längre är en del av mitt liv så kommer hemlängtan mygandes tillbaka. Mitt stora problem här är att jag någon gång måste bestämma mig och då ta steget fullt ut. Inget larv eller mes utan ett ja eller nej. Finns det någon kurs man kan ta för sånt?

Föutom att latja runt på mitt gamla jobb så har jag skaffat tyg att laga nalle med, införskaffat julklappen till julklappsbytet på jobbet, ätit oförskämt god mat, hälsat på mormor och morfar, upptäckt att jag väger ganska exakt vad ja trodde samt gått egenom farmvilleförfrågningar på min facebook. Numera får jag alltid en våldsam ångest av att gå in på min facebook eftersom det varje dag tillkommer nya grann- elle gifts-förfråningar. Jag kan ju inte göra något åt dessa på min jobbdator :( så antalet förfrågningar bara växer och växer. Men nu har jag som sagt varit duktig och fixat lite med mitt jordbruk. Måste fråga någon hur jag blir av med den där obehagliga musiken bara... Mina jordgubbsplantor hade dött så jag odlade något annat (som antagligen kommer att dö de oxå) samt accepterade grannförfrågningar. Om de nu vill ha en värdelös bonde som granne så ställer jag såklart upp ;P Jag undrar nu i mitt stilla sinne varför jag gick med på att skaffa mig farmville och inser att om jag inte skaffar mig en egen dator så kommer jag snart bli utsedd till den sämsta farmaren någonsin! Förstår ni pressen?

I bland har man lite underliga fördomar och innom loppet av en liten vecka har jag upptäckt två. Förra fredagen när jag och Emma satt på McDonalds blev en kille stoppad av polisen så fort han kom ur McDriven. Hur lyckas man med det? Kan man beté sig så illa i McDriven att de påkallar polis eller försökte han gömma sig för polisen i McDriven? Det senare alternativet känns inte trolig, om det inte var en synnerligen korkad person förståss. Förr eller senare måste man åka ur McDriven annars blir man nog lynchad av förarna till bilarna bakom en i kön. Nä jag trodde att det hela berodde på att det var en mycket stor person i en väldigt liten bil. Emma kontrade med att isf så borde jag oxå bli stoppad för att jag körde en alldeles för stor bil för min kroppsstorlek. Tänkte inte riktigt på det... I går kom jag körandes (med mammas saab 9-5) och passerade då en gamal volvo 240 som stod parkerad mycket märkligt i ett T-kors. När jag körde förbi tittar det upp en kille i det nedre högra hörnet av sidorutan på förarplaten. Han blänger mkt ilsket och en känsla av obehag spred sig i kroppen. Disskusionen börjar så snart vi passerat bilen och mina medpassagerare kontrollerat att han inte följer efter. Ska man ringa polisen när man ser en skruttbil, med en ilsken kille i, stå parkerad på ett underligt ställe bland smågatorna i Hässelby? Nä svarade jag det kan man ju inte göra, det kan ju vara några som bara sitter och pratar i bilen. Hur många gånger har inte jag parkerat på högst olämpliga ställen för att jag bara suttit och pratat med någon. Ilskna blickar har jag fått ett otal gånger men jag kanske kan förstå personer som bott runt de parkeringar där jag har lyckats stå på tomgång i en timme eller så. Det var då det hände. Svaret som liksom avslöjade vad personer kanske har tänkt ang mig och min 745:a. "Om man har en sådan där bil i Sthlm så är det något som är skumt". Oups! Hädan efter kommer jag inte göra några skumma parkeringar i de paranoida delarna av Sthlm. Om jag inte vill ha påhälsning av polisen förståss ;P

Det är bara att konstatera att jag har gjort bort mig... Jag dööör bara jag tänker på det. Hur lyckas man eg? "Stalkandet" antog med ens helt andra propotioner ;P

Jag vet inte riktigt vad jag vill eg. Har börjat misströsta och undrar om jag verkligen har kapacitet att få ordning på Sessan. Känns som om att jag inte kan rida själv. På träningarna går det väl bra och både Maria och Linda säger att det är en stor skillnad på nu jämför med 1:a träningen. Men när jag sen ska rida själv så spelar det ingen roll hur seriös jag än är hon hittar på en massa hyss för att komma undan HELA TIDEN! Jag tycker så himla mkt om henne men det är jobbigt att bli ifrågasatt varenda liten sekund!

Basket igår. Det är faktiskt riktigt kul :) Jag måste be om ursäkt till de där killarna som jag trodde tränade för att bli materialare. Igår hade de matchtröjor på sig så de var nog bara bänkade sist. Har fortfarande noll-koll på alla regler men jag gör iaf inte som vissa och klappar i händerna vid fel tillfälle :P

Tog ett kort med ram igår som för att hylla Vampyren och hennes underliga mobilkamera

Mycket märkligt det här... en del kan verkligen inte uppföra sig. Vissa saker borde man kunna räkna ut med lilltån och att visa respekt för andra borde inte vara så svårt.

Jag har haft en bra helg! En promenad runt halva stan med Emma i fredags kväll. Så som alltid när vi beger oss ut på upptäcksfärd så regnar det. Jag hade såklart lyckats ta på mig mina stövlar som jag har lovat mig själv att inte ta ut i regn... Min fredag gick i matens tecken och varför bryta ett bra koncept så kvällen slutade på McDonalds. Varm oboy och glass är sjukligt gott mitt i natten :) Fredagen den 13:e visade sig vara en riktigt bra dag.

Jag lånade ut min häst till Maria i lördags. Sessan fick jobba på ordentligt medans jag satt på en pall och försökte hitta de där fördömda magmusklerna. Nyttigt för Sessan att ha någon på ryggen som faktiskt vet vad den håller på med också. Det är kul för mig med att se eftersom det är ju då man ser hur fin hon kan bli!

I lördags kväll efter en massa skratt, x-antal cider, nävar med saltapinnar, en bit knäckebröd (!) och mängder med obehagliga foton gick jag och Maria till Palace för att "äga dansgolvet" om jag minns rätt. Gud vad jag har saknat å dansa! När Maria frågade mig tidigare i veckan om vi skulle kände jag mig som något slags knytt som inte ville något hellre än att krypa in i grottan jag just kom ifrån. Tydligen så kan man bli rädd för att gå ut om man inte gör det tillräckligt ofta :S Men eftersom jag håller på att tränar på sådana dära saker som jag är rädd för så tog jag mig själv i kragen och se så bra det blev :) med ett litet undantag dock...

Jag tycker att jag har lyckats ganska bra med att leva upp till min ålder den sista tiden. Fick dock ett litet återfall under kvällen och blev helt plötsligt 14 igen. Frångick alla mina principer och nu har jag hittat mig en alldeles egen stalker (behöver alltså inte låna någon längre från dig Emma!) En pojke som tror att det är varmare att ha på sig svarta strumpor än vita likadana... Om det känns bra? Nej! Jag blir så himla trött på mig själv. Det är bara att konstatera att sådana som jag borde inte få gå lösa!
Kan man ansöka om att få ha en personlig assistent med sig när man går ut?

Red igår kväll trots segheten. Det finns de som inte tycker att det är okej att släppa hästen i ridhuset bara för att den inte vill bli tränsad... Jag kan inte förstå varför :P Men igår var jag iaf seriös och försökte hitta mina magmuskler. Trodde där ett tag att jag hade hittat dem så jag blev nästan lite besviken över att inte ha träningsvärk i morse. Ska väl fortsätta å leta efter dem ikväll...

jag ringer dig, ring inte mig
jag lovar dig, ring inte mig
ringer dig, jag ringer dig
jag lovar dig, ring inte mig
jag ringer dig
ring inte mig, jag ringer dig
jag lovar dig, att jag ringer dig
så ta det lugnt

En vecka sedan jag skrev sist... en vecka fylld av funderingar som nu har fått sina svar. Det går inte att förneka det längre. Jag vet det nu, det är jag som är MUPPEN!

Redan i våras så var det någon som frågade om jag inte hade funderat på om det kunde vara jag som hade ett lustigt beteende med tanke på mina svårigheter att få vänner och killar att tycka om mig i längden. Då levde jag fortfarande i förnekelse och trodde bara att jag hamnat i ett stimm av lite lustiga människor. Nu vet jag bättre... För tredje gången på tre år står jag nu åter i begrepp att byta umgängeskrets (då har jag ändå inte räknat med en liten "beef" som jag verkar ha med en av mina äldre sk vänner = fler mupp-poäng till mig) De inbytta, utbytta och ibland saknade fd. vännerna och killarna börjar bli lite för många för att det fortfarande ska gå att säga att det är dem det är fel på och inte mej. Så jag ser ingen annan utväg än att se sanningen i vitögat och erkänna att jag är en mupp.

Borde jag be om ursäkt till de jag en gång känt? Jag förstår att det måste ha varit lite kämpigt att känna mig. Jag kanske borde be om ursäkt för min brist på empati och obefintliga lagkänsla, min "klängighet" och mitt stötande på pojkvänner... Eller behöver jag verkligen göra det? Några privilegier borde man väl faktiskt få ha som mupp!

Frågan är väl bara hur jag ska gå vidare i det här. Finns det något forum för muppar? Jag menar så att jag kan träffa andra likasinnade. Kanske skulle jag kunna skriva någon sorts kontaktannons. Förslag välkomnas!

Ibland är det bara att konstatera att man kanske har sagt lite för mycket. Jag är bra på att berätta saker som jag kanske inte borde. Inte för att jag tycker att det jag säger är något konstigt utan snarare för att reaktionerna hos de jag berättar det för blir större än om någon annan skulle säga samma sak till mig. Nu har jag alltså lyckats igen :P Jag har gjort en massa tossigheter i min dag. De flesta inträffade nog under min sommar som fjortis (som råkade inträffa samma år jag fyllde 23...) å på frågan om jag är samma person nu som då så är svaret NEJ. Jag måste bara lära mig att inte berätta vissa saker för folk jag knappt känner... tror att deras bild av mig kan bli ganska skev... spec med tanke på ett visst citat... ;)

Eg så är allt det här vampyrens pojkväns (Greve Dracula?) fel... En liten vit lögn för att slippa göra illa någon (dt var lite sent påtänkt!) har gjort så att jag nu är bisexuell i hans ögon. Jahapp, det kan jag väl leva med att han tror... men problemet är att han är orolig för att jag ska attackera vampyren någon mörk kväll då vi är ensamma i stallet. Killar är märkliga! Han tror alltså att personer som gillar andra av samma kön inte är det minsta selectiva utan bara hoppar på första bästa de ser (inget illa mot dig nu vampyren)... Kan någon skicka honom en broschyr från RFSL eller nått? Eller så borde jag helt enkelt inte ha ljugit utan tänkt efter innan ist för just efteråt...

Så här ska de se ut...

Så här ser min blomma ut...



Fast jag är ganska stolt över att bladen fortfarande är gröna. Jag har trots allt haft 
blomman i min ägo i snart två månader :P

Hade en equiterapeft på besök hos Sessan i måndags. En sån där i modell fin bil, tighta jeans, långt blont hår, tuggummituggande. Dessutom pratade hon i mobilen med en annan hästägare om en annan häst medan hon gick igenom Sessan. Hmm... behöver jag säga att hon inte behöver göra sig besväret att komma på återbesök. Finns det någon equiterapeft som är seriös? Jag har hitintills bara träffat sådana som tyckt att de var coola. Jag betalar inte en massa pengar för att någon ska få vara lite cool. Min lilla häst tyckte att hon var obehaglig och akupunkturnålarna gjorde hon allt för att bli av med. Nä nu har jag gett det här en chans en gång till och kom bara till samma slutsats... det är dyrt att betala 750kr om man inte får något för det. Nästa gång jag funderar på detta säg till mig att ta ett par fler lektioner ist så att vi ändrar om Sessans muskulatur. Tror att både hon och jag får ut mer av det.

Hon är en riktig hoppetossa just nu. Fick ju nästan en hel veckas vila pga förkylning och massage och nu går allt i 180. Vi har försökt träna i ridhuset två dagar i rad nu men det enda som verkar röra sig i Persikans huvud är att hon måste få galoppera och det är till varje pris. Någon som har ett tips på vad man gör när hästen SLÄPPER bettet och bara rusar? Tror att hästar brukar ta bettet och rusa men Persikan har visst kommit på sin egna specialité.
Vi håller på å lär oss att stretcha efter träningen å det går väl så där... eller rättare sagt så fungerar det väl bra tills att hon ledsnar, demonstrativt tittar åt ett annat håll och vägrar fortsätta. Inte ens godis hjälper! Tvärr har hon mött sin överman (=jag) men hon måste ändå undersöka om det inte går att slippa. Varje gång!
Idag ska vi ut och galoppera. Så himla skönt att man slutar tidigare på fredagar så att man kan rida ut medans det är ljust. Vi får sällskap av Johanna och Lillen. De får nog ta täten så kan Persikan ligga där bakom och byta galopp bara för att hon inte får springa om :P

Min lilla häst med världens mysigaste mule har fått sin första riktiga namnskylt...