Det är jag som är apan som liknar dig
Tingeling
en uppenbarelse
En värdelös dag
Får jag chans på dig?
Missing part
Bildskön?
Jag ska aldrig mer...
Att plåga sig själv
Dagens fantastiska: Min lilla prinsessa lastar sig själv :)
Dagens dåliga: Min nyservade bil bestämde sig för att tända motorlampan - med hästtransporten påkopplad.
Lastträning
Sessan hade en ont-i-näsan-dag idag. Antar att det bara är jag som vill ha tillbaka skitvädret?! Hon rör sig till och med minimalt i hagen nu eftersom det gör ont även när hon strosar omkring där nu. Det har alltså blivit mkt värre på bara ett par veckor. Sockret i gräset eller om det första plåsteromgången satte igång någonting? Problemet är att det finns ingen att fråga. Ingen vet varför eller vad man gör åt det. Värdelöst!
Vi tog alltså ingen promenad idag. Men eftersom jag ändå måste ta in och duscha henne varje dag så kan man ju passa på att lastträna lite (nu när jag har dragkrok på saaben). Minimal rörelse om hon gör som jag säger :)
Sessans främsta kännetecken är ju dock inte att hon gör som sin matte säger. Skam den som ger sig! Tålamoden höll hela vägen trots hennes krumbukter och slutligen gick vi in i transporten om och om igen som om det aldrig varit ett problem. Här ska lasttränas så fort jag har med mig bilen till stallet.
Bilden är ifrån i våras när vi knatade runt i ridhuset. Jag hade en idé om att Persikan skulle få galoppera lös. Hon stannade i stället i mitten av ridhuset och försökte äta upp underlaget.
Små grodorna, små grodorna...
Bapelsin
Jag har införskaffat en orange hoodie. Orange är inte alls min färg men tröjan är på tok för skön för att jag ska bry mig om att jag ser ut som ett lik i den :P
Oviktigt
Har jag jobbat, gjort 9st matlådor, ätit morötter och dipp samt låtsats att jag tittar på den där fotbollsmatchen.
I morgon
Kommer jag fortfarande låtsats som om att jag faktiskt såg fotbollsmatchen och inte bara kollade upp resultatet på Aftonbladet. Jag ska lämna in discobilen på service. Igår kväll blev det så illa att jag fick koppla loss batteriet när jag hade parkerat. Den bara larmade så fort jag rörde mig ifrån den (separationsångest?).
Sist men inte minst så påbörjar vi fas 2 av plåsterkuren på Sessan och mina tummar kommer vitna.
Baby take a chance or you'll never ever know
Jag gillar att ta det säkra före det osäkra. Då vet jag ju alltid vad jag har. Ibland önskar jag dock att jag inte safeade så mycket. Bra erbjudanden växer inte på träd. Om jag verkligen tänkte långsiktigt så borde jag nog ringa det där samtalet i morgon. Hmm det är inte alltid lätt att vara en torrboll.
Söndag
Vuxenmiddag på Lilla Essingen. 2 par och så lilla jag. Kunde kännts som om att jag var det 5:e hjulet. Det tror jag dock är omöjligt med de här pratkvarnarna. Men om någon hade sagt till mig för ett par år sedan att jag skulle sitta på en middag med jämngamla (innan jag fyllt 30) och prata blomodling så hade jag antagligen inte trott dem. Är det nu man vet att man har blivit gammal? Kvällen fortsatte sen med att vi färgade ägg så som de gör i Lettland. Man binder om en massa blad och blommor med typ 2km sytråd och kokar i vatten med löskal. Fint blev det iaf.
Mitt enda aber var att jag började gäspa redan kl 20 men inte åkte hem förens 02.
Tömkörde Sessan i ridhuset igår. Självklart var hon lite tjock i alla fyra idag. Till på köpet har någon sparkat henne på "knät" på hö. framben. Antagligen har hon gjort sig förtjänt av det när hon försökt sno åt sig någon annans mat. Det fick bli en promis i solen för oss idag.
Elefantben
I morse avbokade jag Sessans veterinärbesök eftersom hon har blivit så fin i benen.
I dag när jag kom ut till stallet hade hon 4 st elefantben.
Det borde jag väl ha kunnat räkna ut med lillfingret!
Snälla bli min igen
Det går bokstavligt talat åt skogen just nu. Iaf så börjar mitt vardagsrum se ut som en skog. Blommorna får inte längre plats i vardagsrumsfönstret. Måtte det bli maj snart så att skogen kan flytta ut på balkongen. När man mer eller mindre lever i husarrest kan man ju ändå passa på att plantera de små sticklingarna jag tog av mina pelagoner tidigare i år. Resultatet: Jag är nu stolt (?) ägare av 17 st pelagoner. Jag som inte ens gillar dem!
Man skulle kunna tro att pelagonerna har någon slags ond plan på att ta över min lägenhet. De har ju ökat i antal på ett oroväckande sätt... Första året var de 2 st, andra året var de 6 st och nu det tredje året är de uppe i 17 st. Någon som är lite bra på matematik kan säkert räkna ut hur många de kommer att vara nästa år då :P
Det känns ganska bra att kunna säga att du har fel! När jag är 40 kommer jag inte att leva själv i något hus med 20 st hundar. Jag kommer att leva i ett hus med mina 2 miljoner pelagoner :)
Jag tar tillbaka allt jag sagt
Någon där uppe tog mig allt för bokstavligt när jag sa att "Efter den här helgen med 4 rätters middagar å en hel del vin måste jag nog gå på någon slags diet när vi kommer hem till Sverige". Sisådär ett halvt dygn efter att vi hade landat på svensk mark drabbades jag av någon form av ofrivillig bullimi. Säkert mkt praktiskt om man vill gå ner många kilon snabbt men kanske inte riktigt vad jag hade tänkt mig.
Bubbelgum
jag följer med dig hem ikväll för jag vill inte sova själv...
Lite snålt med tid att umgås blev det tyvärr med tanke på att det var så länge sedan. Får åka tillbaka och inte bara gå ut. Man kan ju faktiskt göra andra saker oxå.
Träffade fd. chef i lördags över en pizza på lördagseftermiddagen. Goa Hasse! Toblerone och kexchokladsförrådet är påfyllt igen :P
Måste erkänna att jag inte var så där överdrivet pigg när jag klev in på El torro i Sundbyberg strax före 21. Det ordnade dock upp sig :) Efter att ha ätit jättegod mat och agerat både stöd och stopkloss (för dem som inte tog med sig gymnastikskorna i väskan) anlände vi till Garbo. Mitt första intryck var ålandsfärja. Nästa köttmarknad. När ni läser köttmarknad får ni inte missförstå mig och tro att det är som på Puls utan det här var 20 gånger värre. På Garbo verkar det vara något slags måste att ta med sig någon hem. Creepy om man inte är beredd. Men jag ska inte klaga. Jag skrattade så att jag stundtals grät och fick dansa tills fötterna gjorde ont, ont, ont. Eftersom vi nyligen läst om en tjej som höll på att bli våldtagen i rulltrappan på Sundbybergs tunnelbanestation (hur killen nu tänkte där!) åkte vi taxi hem på bästa pensionärsvis strax efter tre (alltså eg efter två). Skönt.
Vid 13-tiden i söndags dök la familia upp hemma hos mig på våffelkalas. Våfflor är klart underskattat. En perfekt frukost efter två utekvällar! Mamsen och jag åkte till Kista och shoppade lite kläder till henne. Själv hittade jag absolut ingenting jag ville ha. Är det inte alltid så när man är på jakt efter något? Nästa torsdag åker jag (å resten av mitt jobb) till Kroatien över påskhelgen. Jag skulle behöva investera i en tjockiströja och ett par byxor tills dess. Kan ju inte gärna komma glidandes i ginalinne och mjukisbyxor (ja, min garderob är i behov av en totalmakeover).
I dag efter jobbet har Sofia och jag varit och powerwalkat kring "Finbromma". Kanske, kanske har jag nu förbränt en hälften av den där tårtbiten jag tuggade i mig på jobbet idag. Jag har inga planer på att bli smal. Bara lite mindre Barbapappa.