Jag kan rida. Jag är inte rädd...
Jag har ridit på en "riktigt" häst för första gången på länge! (Förlåt Sessan) Eftersom min lilla känguru är som hon är och inte svarar riktigt som hon borde på "vanliga" hjälper så har jag helt tappat självförtroendet när det gäller ridning. Har liksom kommit till den där fasen (igen) då jag känner att jag faktiskt skulle kunna nöja mig med att vara hästskötare. När jag har fått frågan om jag vill rida andras hästar nu när Sessan har varit dålig så har jag gripits av panik och undvikit att göra det in i det sista. Har helt enkelt trott att jag har glömt bort hur man gör :P
Igår fick jag dock rida Ivar. En brun liten D-ponny som ser på pricken ut som Lillen. Å det var helt underbart! Visst att jag hade behövt rida fram honom mer till bettet och att min balans inte var den bästa men oj vad kul det var. Helt plötsligt satt jag på en häst som inte försökte springa till skogs så fort jag la till skänklarna. Är fortfarande i något slags lyckorus över att jag faktiskt kunde galoppera på ett normalt sätt. Behövde dock en del övertalning innan jag faktiskt vågade galoppera! Hmm... har nog fått större hjärnspöken än vad jag trott.
Det var hiskelans nyttigt för mig att få rida på en sådan liten prins. Nu vet jag att jag faktiskt kan rida lite grann iaf. Ivar är 9år och Sessan 7år. Kanske, kanske att vi oxå skulle kunna få till en normal galopp om två år :D
En liten sjukling
Känggurun är sjuk :( Hon har en grads feber och känner sig jätteynklig. Jag som hade tänkt att vi skulle ägna oss å högkvalitativa promenader nu när hon är frisk i alla fyra benen men icke. Kanske kan inkdödandet ha ett finger med i spelet. Hon har haft en ink mellan frambenen och nu när hon ändå var lite skruttig och inte har sadel på sig lika ofta så tänkte jag att det var lika bra att passa på att utrota den där inken en gång för alla. Så jag har använt en mystisk salva (xxterra). Visst att jag ver beredd på att det skulle bli ett sår men jag var väl inte direkt beredd på att det skulle svullna upp såhär mycket och så kommer det ut var om man trycker runt omkring där inken en gång var. Ska tydligen vara helt normalt men det känns av förklarliga skäl inte helt underligt att min häst faktiskt har en grads feber.
Nu har jag alltså en väldigt stor, dyr och lite sjuk hund. Typ. Men man får ju glädjas åt att hon faktiskt är friskförklarad i alla benen. Faktiskt första gången som jag åkt till en veterinärpraktik med ett sjukt djur och fått det friskförklarat... Nästa fredag bär det av mot Strömsholm ist och så ska de få undersöka varför hon håller på som hon gör med huvudet. Kanske blir det ett sådant där dekorativt nosnät i framtiden :P
Världens finaste Babbi-babbi
Caxtons Graceful Gabriella
"Gabbi"
2001.09.10 - 2010.08.14
♥
Älskar dig!
Kodnamn: Lilla mulen
Dessa funderingar föranleddes av att jag igår kom hem från den stora staden och efter att ha sett den där fransmannen från Globen på TV kände att jag måste få lilla mulen att lita på mig. Inte så till den milda grad att hon kan stå på mina axlar men så att hon iaf gör som jag ber henne. Eftersom jag har saknat henne under helgen klev jag in i stallet med en sån där nykär känsla som man kan få i magen när man träffar någon man verkligen saknat. Den känslan fick sig dock ett abrupt slut när lilla mulen försökte bita mig i handen. Hon blev alldeles rynkig runt hela mulen och lade öronen bakåt. Likt en tonnåring sade hon med hela sitt kroppspråk att jag minsann kunde ha stannat där borta. Här blir jag lite kluven. Å ena sidan tycker jag att hon ska passa sig och uppföra sig när matte kommer å andra sidan kan man ju undra om hon under helgen har kommit på att hon hellre vill ha Mysan till matte. Hon kanske rent utav blev besviken när hon såg mig. Jag har faktiskt trott att hon tycker om mig men det kanske bara är min egotrippade sida som talat.
Lilla mulen var på huliganhumör hela gårkvällen. Hon tyckte inte att jag skulle få peta på henne vart jag ville och hon har börjat med ofoget att välta skottkärror igen... Detta var alltså eg ingen bra kväll för vinterns eldprov: Klippning! Om hästen bara går iväg fasten man har bremsat henne, då vet man att hon inte tänker ställa upp och vara lite bussig :P Skam den som ger sig! Hitintills så har ju faktiskt inte den lilla mulen vunnit över matte en enda gång och inte ska hon göra det den här heller. Om Maria har tid ikväll så ska vi ge min lilla häst lite lugnande. Hoppas att det hjälper. Annars får vi ringa vet. så får han komma ut och sedera henne. Kosta vad det kosta vill. Nu ska hon klippas!
Såret i hennes mun har läkt jättefint så om ett par dagar kommer vi att kunna rida som vanligt igen. Tror att hon behöver ridas ordentligt så att hon blir lite trött i huvudet och inte orkar komma på en massa tossigheter. Jag behöver oxå bli mer rörlig i min vänstersida så att lilla mulen också kan bli det. Tips? Det där med NH fungerar varken på mig eller min häst (lika barn leka bäst?) så vi får helt enkelt rida fram lydnad ist. Hur det nu ska gå till...
I can see dead people!
Är som en obstinat 5-åring just nu. Riktigt kände hur illa jag betedde mig i söndags mot stackars Maria som bara försökte hjälpa mig. Å andra sidan hade det kunnat varit värre. Jag hade ju kunnat slängt mig av hästen och bitit henne i hälsenan eller nått... Nu stannade jag kvar på hästen men tjurade mest hela tiden. Det räcker inte med att klappa sig själv på axeln för jag får liksom inte till det om inte någon står brevid och passar på mig. Har dessutom tappat motivationen, IGEN! Men nu är det ju ingen fara på taket eftersom jag har lyckats dra sönder min lilla sessas ena mungipa. Japp, hon har ett jack i mungipan och kan nu inte ridas med bett tills att det har läkt. Kontentan av detta är väl att jag inte borde ha någon häst heller (det där med bilen har jag ju redan konstaterat). Hur kan man låta bli att märka att hästen har ett sår i mungipan? Usch vilket dåligt samvete jag har :(
Så vi är numera skogsmullar, försökte mig på att rida på banan men kom snabbt på varför jag en gång slutade med hackamore på banan... Men men vi är ju vana vid att rida utomhus men attans vad obehagligt det är i mörkret. Fantasin är det inget fel på och jag kan hitta på praktiskt taget vad som helst. Jag vill inte tro på spöken och bara tanken på att någon som är död (varför är jag så rädd för döda?) skulle komma och jaga oss är ju skrattretande. Så himla smidiga kan de ju inte vara... Persikan är dock inte ett skvatt bättre hon. Hon tror att ett rådjur eller möjligtvis en älg ska komma och äta upp henne :S Jag har hitintills inte varit rädd för vilda djur för jag har tänkt att de ogärna attackerar en häst on man inte kommer allt för nära. Men så i förrgår så lyckades Lena skrämma upp mig och sa att vildsvin är farligare än vad jag tidigare har trott. Hmm... jag höll mig till vägen nästan hela promenaden igår. Kändes som om att det fanns en viss risk för att Persikan och jag skulle komma hem som två nervvrak annars.
Jag var hos pappa ihelgen och firade honom. Mina übersöta kusinbarn var där oxå. 3st 2-4 år gamla.Behöver jag säga att det var full rulle? En av mina kusiner fick barn i fredags och är mitt i namnjakten. Vad skönt att vi redan har två alternativ om jag någonsin skulle ta ett föl på Persikan. Royal Strawberry (Berra) eller Royal Banana :) För att jag någonsin ska skaffa barn har liksom raderats ut från kartan. Man ska ju ha det med någon och så himla fel det kan bli om man inte har ung. samma syn på hur de ska bete sig. Å hur ska man veta det innan man har skaffat barnet? Dessutom kan man ju fråga sig hur jag någonsin skulle orka med barn (som liksom bor hemma hos en) när jag har svårt att orka med en liten häst (som jag dessutom kan lämna kvar i stallet)? Det hela känns lite osäkert... Iofs så känns det lite osäkert att jag skulle vilja ha ett föl efter Persikan... som om jag skulle tycka att det var roligare med två ligister :P
Min prinsessa
Hovis på ingång...
Äntligen, äntligen kommer hovisen. Sessan hade jätteont igår stackarn. Nu håller en framsko på att ryka så det känns bra att han kommer innan hon har slitit sönder ena fossingen fram oxå. Sen så ska det väl gå att börja rida igen. Sadeln passade alldeles utmärkt. Tur att det finns de som vet hur en sån där ska sitta ;) Men det blir ingen tävlig i Strängnäs för min del. Tycker att det är lite taskigt mot Sessan att utsätta henne för det om två veckor när hon nästan stått i tre nu. Btw så har hon blivit ett tvättäkta monster nu! Lever rövare med de andra. Klart understimulerad. Hon får ge sig till tåls en liten vecka så ska hon få börja jobba igen. Hoppas att hon sköter sig mot hovisen ikväll bara...
