Jag är som Skalman, hatar att springa och behöver regelbundet mat och sömn. Min skottkärra är min lilla (läs: stora) röda volvo. Knappt inkörd med sina 38000mil. Problemet med bilar på 22år är bara att de lägger sig till med små egenheter och verkar av någon anledning tycka att det inte är mer än rätt. Framförallt märks de små egenheterna nu när det är kallt. För när man kommer ut till bilen på morgonen och märker att varken förardörren eller passagerardörren bakom går att öppna så blir man lite förvånad. Tur att man fortfarande har kvar en uns av smidighet och att man inte har allt för många kilon x-tra. Då hade jag haft grava problem. Nu var det bara att åla från passagerarsätet fram över till förarsätet. Om någon såg mina akrobatiska konster så fick de sig säkert ett gott skratt, men det bjuder jag på eftersom jag iaf kunde köra iväg den morgonen. Väl nere på jobbet så gick det iaf att öppna framdörren innifrån. Passagerardörren bak släppte senare under dagen men förardörren satt obevekligen fast och jag började fundera över om jag hade haft sönder något i dörren och att den aldrig mer skulle gå att öppna utifrån. Dagen efter tänkte den dessutom ta det ett steg längre och låset frös. Men icke sa nicke och äntligen fick jag användning för mitt låsspray som jag införskaffade redan i september. Som om att min bil skulle vinna över mig!?

Jag har iaf haft turen att inte få någon ruskig sladd eller kört av vägen i sliret som blivit på vägen ut till stallet. Men om någon råkar ha en 50kg säck med sand så tages den tacksamt emot. Bakdelen är lite lätt och min lilla bil vill i det här väglaget (liksom min häst!) gärna gå med rumpan före...

I fredags sken solen och även förardörren tinade så pass att det gick att öppna den utifrån. Men alltid ska det vara något... När jag kom till stallet så började bilen varva mkt lustigt och dog om jag inte hade foten på gasen hela tiden (tur att man har en automat). Jag ringde en livlina som inte alls hade lust att prata med mig. Han var mer intresserad av att titta på nyheterna om att GM ska lägga ner Saab och sa att min bil ändå inte skulle hålla så länge till :( Tur att Marias pappa finns! En flaska k-sprit senare så var problemet avhjälpt och bilen rullar som aldrig förr. Eller ja... det är ju förståss så att det dunkar till så kraftigt i bilen varje gång man startar den i den här kylan så att man skulle kunna tro att motorn tänker trilla ut. Men om man ignorerar det och att det inte går att hissa ner fönsterna eftersom de frusit fast så har jag ju en riktig toppen (skott)kärra :)

Uppdatering: Min bil har även ett litet partytrick i ena skjortärmen... När man tutar så går bensinmätaren nämligen upp på full tank :P (Tilläggas ska kanske att bensinmätaren inte längre fungerar som den ska utan att man, trots byte av bränslearmaturen, måste köra på trippmätaren. Envis är den oxå den lilla bilen!)