Ibland är det bara att konstatera att man kanske har sagt lite för mycket. Jag är bra på att berätta saker som jag kanske inte borde. Inte för att jag tycker att det jag säger är något konstigt utan snarare för att reaktionerna hos de jag berättar det för blir större än om någon annan skulle säga samma sak till mig. Nu har jag alltså lyckats igen :P Jag har gjort en massa tossigheter i min dag. De flesta inträffade nog under min sommar som fjortis (som råkade inträffa samma år jag fyllde 23...) å på frågan om jag är samma person nu som då så är svaret NEJ. Jag måste bara lära mig att inte berätta vissa saker för folk jag knappt känner... tror att deras bild av mig kan bli ganska skev... spec med tanke på ett visst citat... ;)

Eg så är allt det här vampyrens pojkväns (Greve Dracula?) fel... En liten vit lögn för att slippa göra illa någon (dt var lite sent påtänkt!) har gjort så att jag nu är bisexuell i hans ögon. Jahapp, det kan jag väl leva med att han tror... men problemet är att han är orolig för att jag ska attackera vampyren någon mörk kväll då vi är ensamma i stallet. Killar är märkliga! Han tror alltså att personer som gillar andra av samma kön inte är det minsta selectiva utan bara hoppar på första bästa de ser (inget illa mot dig nu vampyren)... Kan någon skicka honom en broschyr från RFSL eller nått? Eller så borde jag helt enkelt inte ha ljugit utan tänkt efter innan ist för just efteråt...