En vecka sedan jag skrev sist... en vecka fylld av funderingar som nu har fått sina svar. Det går inte att förneka det längre. Jag vet det nu, det är jag som är MUPPEN!

Redan i våras så var det någon som frågade om jag inte hade funderat på om det kunde vara jag som hade ett lustigt beteende med tanke på mina svårigheter att få vänner och killar att tycka om mig i längden. Då levde jag fortfarande i förnekelse och trodde bara att jag hamnat i ett stimm av lite lustiga människor. Nu vet jag bättre... För tredje gången på tre år står jag nu åter i begrepp att byta umgängeskrets (då har jag ändå inte räknat med en liten "beef" som jag verkar ha med en av mina äldre sk vänner = fler mupp-poäng till mig) De inbytta, utbytta och ibland saknade fd. vännerna och killarna börjar bli lite för många för att det fortfarande ska gå att säga att det är dem det är fel på och inte mej. Så jag ser ingen annan utväg än att se sanningen i vitögat och erkänna att jag är en mupp.

Borde jag be om ursäkt till de jag en gång känt? Jag förstår att det måste ha varit lite kämpigt att känna mig. Jag kanske borde be om ursäkt för min brist på empati och obefintliga lagkänsla, min "klängighet" och mitt stötande på pojkvänner... Eller behöver jag verkligen göra det? Några privilegier borde man väl faktiskt få ha som mupp!

Frågan är väl bara hur jag ska gå vidare i det här. Finns det något forum för muppar? Jag menar så att jag kan träffa andra likasinnade. Kanske skulle jag kunna skriva någon sorts kontaktannons. Förslag välkomnas!