I'd get a thousand hugs from ten thousand lightning bugs
Att äta har annars haft en väldigt central roll i mitt liv den senaste tiden. Min kropp har till följd av detta antagit formen av en mindre Barbapappa :S Visserligen så trivs jag ganska bra med att vara lite "smårund". Min annars obefintliga rumpa existerar ju helt plötsligt. Något som jag retar ihjäl mig på är dock den där badringen som jag får runt magen. Skulle ju kunna vara bra med en badring runt magen om jag mot förmodan skulle få för mig att bada i sommar. Att drunkna med den här runt magen måste vara helt omöjligt! Jag vet att jag borde skärpa till mig men gör jag det? Nej... Det största problemet är väl att jag har så sjukt dålig självdiciplin. Därför är det ju kalas när man kan ka snålskjuts på andra.
I söndags när jag som bäst låg på soffan och pillade mig i naveln ringde telefonen. Emma skulle ut och gå å ville ha sällskap. Så jag rotade fram mina joggingskor (som jag definitivt inte använt på ett halvår), satte på mig min korta dunjacka (västen har blivit stallväst) och ett par jeans (kan tyckas vara ett märkligt val, men så här i efterhand är jag glad över att det inte blev ett par urtvättade mjukisar). Nedanför trappen möts jag av en Emma helt klädd i svart och cerise, stylad á la Blossom Tainton typ. Kände redan där att vi nog hade olika syn på det här med att gå ut och gå hon och jag...
Vi gick ner till järnvägsviadukten (redan där hade jag blodsmak i munnen = börja ana oråd) och vidare bort mot Shell. Stannade för en vätskepaus (jag dog). Knatade vidare upp mot Max. Det var då det hände... där i tunneln precis innan max. Jag kände att jag inte orkade hålla tempot längre och började beklaga mig. Emma började peppa (kanske inte bara med snälla ord). Då gick det upp ett ljus för mig hur den här situationen eg såg ut för en utomstående person... En liten tjock person (dunjackan gör en ju inte direkt smalare) som drivs på av en smal och poppigt (tränings-)klädd person. Det här var som taget ur "Biggest looser" eller något annat "fatcamp" och jag var tjockisen! Helt plötsligt fick jag se en ny sida av Emma som jag aldrig har sett... Bootcamp-Emma! Behöver jag säga att jag slutade klaga?
Trotts denna nyfunna träningsiver så lyckades jag få till ett depotstopp på Gina där jag införskaffade mitt första par långkalsonger (leggings) och sen så blev det ytterligare ett stopp vid solariet. Dessvärre bestämde Emma att pga dessa stopp så var vi tvugna att gå ända till Kneippen och sen genom Folkparken hem :S
Vi var ganska möra när vi kom hem. Nästan så att man gav upp hoppet om att någonsin få kliva in genom sin ytterdörr igen. Men väl hemma var det bara att ladda om och åka till stallet :P
Självklart så brände jag mig när vi var och solade. Så igår och idag ser jag mest ut som Iprenmannens onda tvilling... armar och ben är vit/blåa medan magen är illröd :P
Just wanna try you on
Men som sagt. Det var vad jag i lördags eftermiddags trodde att det här inlägget skulle ha handlat om... eftersom saker och ting allt som oftast inte blir som man har tänkt sig så ligger vi nog numera på minus på vuxenpoängskontot :P För efter två glas vin blev jag övertalad om att gå ut. Varför är jag så himla lättövertalad? Emma lovade att hon skulle undvika att dansa och att om det blev ett steg eller två så skulle hon ta det försiktigt. När jag fortfarande tvekade drog hon till med "Jag slutar röka om vi går ut". Hur skulle jag kunna stå emot det?
X-antal glas vin, ett par ABBA-låtar på singstar och två trilskande klänningar senare styrde vi stegen mot Palace.Ganska lite folk (som vanligt alltså) men vi hade kul ändå. Även om just Emma och jag inte såg så mkt av varandra medans vi var där inne...
Kl 3 påbörjades projekt hemgång. Samåkning är så otroligt poppis så där på väg hem från krogen. Huva! Att jämka samman 4 viljor är inte det lättaste. I det här fallet innebar det att jag fick springa ikapp en rymling barfota (pumps är så fruktansvärt opraktiskt i det här väglaget) Vi släppte en taxi för att någon var hungrig. Denna någon ångrade sig å var visst inte hungrig längre när taxin försvunnit runt hörnet. Var det någon form av "jag vill inte åka hem än"-kupp? Jag gav nästan upp hoppet om att någonsin komma hem. Mina ben har nog aldrig frusit så mkt i hela mitt liv. Mina strumpbyxor gick nämligen sönder tidigare under kvällen efter lite närkontakt med en av mina ringar. Jag är dock inte den som är den... De hudfärgade strumpbyxorna åkte helt enkelt av. Hudfärgade strumpbyxor vs inga = inte så stor skillnad i den skumma belysningen inne på Palace. Detta straffade sig dock i väntan på att alla skulle vilja åka hem...
Igår hade jag insläppet i stallet. Hade tänkt låta Persikan få vila. Men vad får jag se när jag hämtar in huliganerna från deras hage? Jo att de har lyckats plocka av övertråden längst ner i hagen. Morr! Tapper som jag är påbörjade jag dock vandringen genom snön. Gav upp halvvägs då jag insåg att det började bli svårt att röra sig :S Hämtade min lilla krigare och red barbacka ner i hagen. Fick tyvärr sitta av för att kunna sätta tillbaka tråden. Sen fick jag med egna ögon se betydelsen av störst går först... För det är ju inte så att Persikan låter mig gå i hennes gamla spår. Nej där ska ju hon gå. Å att bråka med sin häst när man knappt kan stå upp, än mindre hoppa åt sidan om hon skulle råka trampa snett kändes sådär. Vi kom iaf hem levande om än något förgrymmade på varandra.
Ihelgen fick jag höra något som jag stör mig på. Ja, jag vet att det är dax att släppa taget. Men jag kan inte låta bli att bli arg å kanske lite hämndlysten på någon. Så passande att det då står i min kalender för denna vecka
Den som ruvar på hämnd håller sina sår öppna - Francis Bacon
Så jag struntar i det där med att hämnas. Får väl kanalisera om det där till något produktivt (ung. som jag brukar då). Den här gången är det mitt sovrum som ligger risigt till. Hur svårt kan det vara eg att tapetsera?
!!!!!!!!!!!!!!!
Det borde vara förbjudet att cykla i det här vädret! Det går knappt att ta sig fram till fots på trottoarerna ändå finns det ett par ljushuvuden som envisas med att cykla. De trängs gärna på trottoaren med fotgängarna så att dessa får kliva ut i snövallarna (å sjunka ner till knäna i snön). Nej jag är inte bitter, inte alls!
I <3 MY HORSE
Det är mycket jobbigare att ha häst när man är i "pjosk-mode". Man känner efter på tok för mycket och överanalyserar. Persikan måste väl få ha sina ups and downs (precis som jag har) utan att jag ska tro att hon kommer att dö... Inte för att jag tror att hon ska dö men nu håller jag på och ojjar mig över att det är så länge sen som hovisen var å skodde henne sist. Hovisen har lyckats skära av en sena på ena tummen :( Han är dock på bättringsvägen och har lovat (ja,jag har gått på det) att han ska komma nästa helg. Lilla mulens hovar är långa nu och jag är rädd för att hon ska få ont i kotlederna eftersom vinkeln börjar bli fel. Tycker at hon har rört sig lite kort och stickigt fram nu i ett par dagar. Men det kan lika gärna vara jag som inbillar mig eller att hon helt enkelt var extra knollrig i huvudet just de här dagarna. Har velat fram och tillbaka men bestämt mig för att rida i ridhuset nu i tre dagar för att se vad som händer. Slappnar hon inte av i framvagnen (brukar göra så efter ett par dagar i ridhuset) så får hon väl vila en liten vecka tills hovisen kommer.
Har blivit väldigt mycket vila för oss bara... sår i munnen, skadad hand, julledighet, frusen ridhusbotten, brunst å nu det här :(
För att delvis byta ämne så är det väl ingen nyhet för er att min lilla häst inte så sällan gör mig alldeles matt. Då kan jag inte låta bli att beundra alla andra som jag ser kämpa med sina egna små monster. Alla har de en egen specialité vare sig det är att de ställer sig upp med en på ryggen, försöker springa till skogs när tillfälle ges, går till attack, låtsas som att man inte finns, vägrar kliva på transporten eller försöker nå himlen med bakhovarna. Vi har alla olika referenser till hur vi vill att våra tottisar ska bete sig men gemensamt för de små älsklingarna är att de inte riktigt verkar hålla med oss om vad vi kan förvänta oss av dem... Kanske inte så konstigt att hästtjejer bli envisa som grisar ;P Själv tenderar jag till att bli så nedslagen när Persikan hela tiden ska ifrågasätta mig som ledare. Därför är det hiskelans skönt att stå i mitt stall. Duktiga tjejer som man kan fråga om man känner sig lite vilsen. Alla har de behövt lägga ner en massa arbete på sin häst för att komma dit de är i dag.
Min inspirationskälla. För orkar de med sina monster så ska väl jag orka med mitt :)
I wish that you would just leave
Ibland blir man påmind om att man håller på att bli "gammal"... Vi var tvugna att skotta snö ute vid stallet i onsdags. Febril aktivitet rådde når vi försökte skotta fram gångar till hagarna och ridhuset. I torsdags hade jag ont i ryggen. Helt handikappad och kunde knappt sätta på mig kläderna på morgonen. Det skulle jag minsann inte ha haft för 5 år sen = nu går det bara utför.
Min bil lyckades köra fast IGEN! Ja, eller eg så är det ju jag som kör men hur min bil kan köra fast på plan mark utan snödrivor utan att ha ett eget finger (eller däck) med i spelet är för mig helt otänkbart. Men det gäller att hålla modet uppe och helt ärligt så skrattar jag mest åt det när det händer. Dessutom var ju Maria med så jag kände mig ju inte spec ensam och övergiven. Tyvärr lyckades vi inte få loss den å då är det bra om det råkar stå någon i närheten... I det här fallet kom en söt pojke till vår undsättning. Han skottade runt alla däcken (jag blev alltså inte ens betrodd med min egen spade!), skrattade lite åt hur min lyckats fastna just där och hjälpte slutligen till att knuffa loss bilen. En riktig hjälte alltså! Maria var iofs oxå en hjälte som inte bara lämnade mig åt mitt öde med tanke på att min bil stannade typ 20m från hennes port :P
Helgen har varit lugn. Uppesittarkvällar mitt i veckan straffar sig när man kommer till helgen. Var å kollade på basket i fredags. Lite mer fart på publiken ;) Handlade lite godis på vägen hem och sen tvärdog jag. Pallrade mig upp vid 8 för att åka ut till stallet och hjälpa till med hösilageleveransen. Inte spec. ansträngande det där att hjälpa till när hösilaget kommer. Allt man behöver göra är att skjuta fram pallar och kolla så att ingen av balarna är skadade.
Anna å Pohzalka kom och red med oss i ridhuset :) Sessan uppförde sig som ett jehu :( men men jag får väl leva på att hon gick så himla fint i torsdags. Så himla typiskt att det skulle behöva vara snöstorm i onsdags när vi skulle ha tränat. Jag kommer inte åt henne när hon blir stressad å sen så kan hon bara komma på att hon skiter fulltsändig i mig. Blääää! Ikväll ska vi löshoppa. Var lite tveksam igår och tänkte att Persikan kanske hade fått ont i fötterna eftersom hon stod emot så i lördags. Men efter att ha sett henne försöka döda mina gympadojjor igår på stallgången så är det nog fritt fram för ridning och löshoppning.
När jag kom hem på lördagseftermiddagen somnade jag och vaknade inte igen förens efter mörkrets inbrott. Hade nog kunnat sova vidare om jag inte bestämt mig för att våldgästa Emma. Hon skrattar alltid lika mkt åt mig när jag tar med mig middagen :P Sen fördrev vi en utgångsfri lördagskväll med att nörda på farmville, gå och köpa godis, spionera på folk på facebook (och göra mammaminen) samt kolla på någon underlig film som gick mitt i natten. Vi hade även lite planer på braiga saker sen när den där nacken är som den ska...
Igår tog jag det mest lugnt. Fixade ett par saker som jag tänkt göra hur länge som helst nu. Vad det var tänker jag inte erkänna. Då kommer ni bara att skratta åt mig :S
Just nu i denna stund är min brfs ordförande inne i min lägenhet och jag är på jobbet. Jag har visst några mördaristappar som hänger ner utanför mitt vardagsrumsfönster, rakt ovanför källaringången. Dumt om de skulle ha ihjäl någon.
Once upon a time
Det blev ingen utgång i fredags. Tack och lov vill jag nog tillägga. Mina ögon gick i kors och Emmas nacke är fortfarande inte vad den borde vara. Så det blev godis och soffmys ist. Det blev ju lite lättare att ta sig upp till morgonfodringen på lördagsmorgonen oxå.
Min bil (=vinterns följetong) stannade precis innan jag kom till stallet. Tydligen räcker det inte att hälla i bara en flaska k-sprit i tanken. En och en halv måste den ha nu när det är så himla kallt. -25° var det ute vid stallet. Om klockan inte hade varit 7 på morgonen så hade jag nog blivit lite ledsen på min bil och ringt min mamsi å beklagat mig. Men jag anade att det hade varit så där populärt vid den där tiden. Så jag satte helt enkelt bara på varningsblinkersen, sa till min lilla bil att där kunde den minsann stå å skämmas å sen gick jag ner till stallet och morgonfodrade. När jag var klar med det å fixat Sessans påsar så gick jag tillbaka till bilen och då startade den så snällt så. Ibland lönar det sig att vara som fantomen = hård mot de hårda (eller bara tålmodig och vänta tills isproppen smälter).
Hade jättekul på stallfesten. Alla är verkligen klockrena i det här stallet :) En sak som är kul med att lära känna nya personer är att de sitter inne med så spännande information om saker som man aldrig hört talas om. Den här gången vara det Johanna lärde oss ett nytt ord ,doppare, och med detta fick oss att aldrig mer vilja köpa lösgodis... Vi hade en musiktävling där ett av lagen försökte lura till sig poäng genom att ändra en textrad i Natten går tunga fjät. Fuskare!
Efter ett litet depåstopp hemma hos Karin så gick färden mot Palace. Det var väl sådär mkt folk. Ett litet bevis på att det är fler än jag som blivit skeptiska? Så sjukt varmt det var på dansgolvet. Precis som det var på deras övervåning alla de där fredagarna för 2 år sedan. Om de började ta betalt för vattnet i baren så skulle de ha gjort sig en förmögenhet den här kvällen. Men musiken var bra :)
Mina fötter gav upp strax före 3. Då begav vi oss mot närmsta taxi. Träffade ett par bekanta ansikten. Knoll å Tott. Det hade man väl kunnat räkna ut med lilltån att minst en av dem skulle gå å bli skjuten där nere i Afghanistan... Men förutom en lite haltande gångstil så verkade han må bra.
Löshoppade Sessan igår. Hon tyckte att det var jättekul! Det blev inte så högt men å andra sidan så har jag ju inte någon direkt brådska med att få henne att hoppa högt heller. Jag vill bara att hon ska tycka att det är kul. Så vi ska försöka hänga på nästa gång de löshoppar igen. Känner att det inte är någon mening att hoppa uppsuttet nu när hon står emot mina förhållningar igen. Tror att det är mer eller mindre än förutsättning att start och stopp fungerar för att vi inte ska slå ihjäl oss när vi hoppar.
Veckoblogg?
Verkar som om att bloggen har antagit formen av någon slags veckoblogg. Hinner inte mer just nu. Jag jobbar ju faktiskt på jobbet numera :) Som grädden på moset har jag skaffat mig underliga sovvanor igen. Inte riktigt så illa så att jag bygger igloosar i sömnen men jag drömmer så sjuka saker. De sista två nätterna har dock varit lugna. Kommer inte håg att jag drömt något = antagligen har jag legat i koma.
Var hemma i Sthlm förra helgen. Åt god mat och latade mig. Var på IKEA och lyckades köpa mig en lampa till vardagsrummet. Ska få en matchande matta av mamma. Den glömde jag såklart i Sthlm :P Kom dock ihåg att ta med mig sand och en spade. Nej, jag ska inte baka sandkakor. Jag ska parkera på Hagagatan och förhoppningsvis kunna komma därifrån oxå.
Hade verkligen ingen lust att åka tillbaka till Nkpg på söndagskvällen. Visst, jag klarar mig ganska bra här nere. Jag känner ett gäng med störtsköna människor både i och utanför stallet. Har ett jobb, en lägenhet som jag trivs i och mitt lilla monster står i ett toppenstall. Men ibland skulle min vistelse här nere kunna vara som en novell skriven av Herr Kafka himself... Å när det inträffar så blir hemlängtan enorm!
Under veckan som gått har det blivit väldigt lite stall (Sessan brunstig = vi lirar inte riktigt ihop = jag låter henne vara tills det värsta gått över) men betydligt fler andra fritidsaktiviteter. Jag har solat (blev dock inte ett uns mindre vit), gått på basket (blev utsatt för en liten kupp ang sittplatser), gått på hockey (1:a gången här nere. Taggad publik är en underdrift) samt smugit omkring i snön i grannskapet (jag älskar thermobyxor!). En fruktansvärt spännande vecka alltså. Om möjligt kommer helgen att bli ännu mer spännande... Ska göra ett litet besök i Annas stall i dag på eftermiddagen. Ska bli jättekul att få se den lilla bebisen nu när hon blivit stor :) Utgång ikväll (nyktert), morgonfodring imorgon bitti, tvättstugan, stallfest med efterföljande utgång imorgon kväll. På söndag ska jag SOVA hela dagen! Det kommer jag att vara värd :)
Jag kanske har fel...
men sist jag kollade på mitt köpekontrakt av Sessan så stod det att jag (läs: mamma) köpt en häst...
inte en bäver!
Huliganerna själva!
(stöldgods från Maria)
Det började lite oskyldigt...
...strecken var helt plötsligt inte raka. Det såg nästan ut som någon gjort det på flit...
Då var det bara ett antagande. Nu vet jag bättre! Jag gillar spec att tom siffrorna inte längre står på rad :P
Vem?
I wish u could see me now
Ja, jag lever. Nej, jag har inte bloggtorka. Jag har för första gången sen jag började på mitt jobb för snart 3 år sedan faktiskt haft saker att göra :) Nu har jag fått igen för all internetinventering och allt tumrullande... Helt slut i huvudet men det är ju så himla mkt roligare att jobba på riktigt.
Annars rullar saker och ting väl mest på som de brukar. I tisdags förra veckan löste jag ut min bil från Mekonomen. Nu är den hel och snäll igen. Skönt. Jag blir så himla handikappad utan bil. Tror att fler kan känna igen sig där...
Spontanutgång i lördags. Otten igen... Hjälp vad är det som händer? Det är som en helt ny värld. För vem känner jag som går till Otten? Dessutom verkar det vara är tillhåll för min alldeles egna specialité "negrer och dvärgar" Helst i en kombo av en mörkhyad man som når mig ung. till örat och som dessutom pratar engelska :P Men pratade jag inte häromdagen att man måste vidga sina vyer..? (största anledningen till att jag flyr från dem är för att undgå Emmas hångarv!) Skämt å sido så gillar jag fortfarande musiken och när jag började gå till Palace så kände jag ju ingen där heller.
Har väl varit sådär peppad på att rida efter att ha jobbat 12-timmarsdagar förra veckan. Men det har gått super de dagar som jag har tagit mig i kragen. Hon börjar bli en banan åt rätt håll. Okej att hon stundtals går på bogarna och det känns som att rida i nedförsbacke. Men det gör ingenting för det är så himla skönt att inte längre studsa fram på en ubåt med uppfällt periskop. Kanske håller hon på att bli stor. Hon blir ju faktiskt 7 i år så det är väl inte helt omöjligt. Idag är det träning för Linda och jag hoppas att hon är lika lugn och fin idag. Nästa projekt är galoppen och jag tror att jag har utarbetat en ganska bra plan. Vi får väl se.
Jag ska iaf dela med mig av Sessans och mina mål för den här våren... Vi (eller kanske bara jag) hade tänkt att vi i sommar skulle kunna rida en godkänd LC:1 och hoppa en bana på 1m. I dressyren ligger problemet hos Sessan som måste låta bli att studsa som en kängru i galoppen (nu skulle man kunna säga att problemet är mitt eftersom jag måste rida henne bättre... Ni som tror er kunna detta är välkomna att pröva!). I hoppningen är problemet helt och hållet mitt. Jag måste våga hoppa 1m. Sessan slänger sig dödsföraktande över allt som kommer i hennnes väg (bortsett från i ett par tjuriga ögonblick).
En hårig liten mule...
♥
Jag älskar dig!
No, the party dont start until I walk in
Kl 09.18 kommer jag körandes i min bil på Söderleden. Strax efter Vilbergsavfarten säger det poff under min motorhuv. Typ som om nån hade släppt världens snöboll rakt på huven. Det hade kanske faktiskt varit ett bättre scenario än det som faktiskt hänt... Temp.mätaren slog upp på max å då förstod jag att saker och ting inte stod rätt till med kylaren. Så jag fick be en snäll farbror (ständigt dessa farbröder!) att hjälpa mig att öppna motorhuven. Ja rent var det iaf i motorutrymmet så jag behöver nog inte fundera på en motortvätt det närmsta taget iaf ;) En slang från kylaren hade minst sagt exploderat! Vad gör man då? Jo, först ringer man mamma... Sen paddlar man bort till Mekonomen och ber att få en tid i verkstaden. Ringer å väcker Johanna å frågar om hon kan tänka sig att bogsera bilen till Mekonomen senare under dagen :P Sen ringer man Jessica å ber om hjälp med Sessan. Slutligen tittar man sig omkring och funderar ut vilken väg som är bäst att gå hem. Upptäcker halvvägs varför man inte längre använder sina kängor (skavsår!) och åker spårvagn resten av vägen. Gåsjackan var denna morgon min bästa vän. -21° och jag frös inte :)
Sen ägnade jag dagen åt att städa min lägenhet. Gör jag inte det jämt å ständigt? Johanna hämtade mig strax innan halv fyra och sen bogserade vi min bil ca 50m till Mekonomen. Om nån såg oss så tror jag att vi mest uppfattades som Piff å Puff... Sen konstaterade vi att två tjejer inte kan knuffa en bil på 1,8ton i snö. Kanske att vi hade kunnat räkna ut det innan om vi inte skrattat så mkt :P Så vi lämnade bilen ståendes 1,5m utanför parkeringsfickan (!) å lämnade in nyckeln. Tusen tack Johanna, du är min hjälte!
Eftersom jag tyckte synd om mig själv så hängde jag på Maria när hon undrade om vi skulle gå ut. Så jag packade i vanlig ordning ner halva mitt bohag i en väska och begav mig till den östra delen av staden. Platsen byttes i halvlek till Fridas jättesöta lägenhet. Det dracks drinkar, dansades underliga danser, skickades sms som kanske borde ha varit ogjorda å så lyckades vi sminka oss oxå. Hur kommer det sig att jag är stadigare på handen efter två glas vin? Efter att någon sett fel på spårvagnens tidtabell så tog vi en taxi (tillsammans med två fripassagerare) till Otten (!) Japp, jag gick in självmant. Tror till och med om att jag bad om att få gå dit. Kanske, kanske att jag blivit lite skeptisk mot Palace nu när de stängt övervåningen. Fast det fanns det ju fler som var...
Jag hade jättekul! Men eftersom det börjar bli mer regel än undantag att jag gör lite udda saker så kanske jag såhär i efterhand funderar över om vissa saker verkligen var lika bra ideer som de verkade då ;P Å sen tror jag att jag är skyldig iaf 3 personer en ursäkt för mitt evinnerliga tjatande när vi skulle åka hem. Förlåt! Jag trodde att jag höll på att bli en fiskpinne men jag lovar att hålla mun nästa gång (om ni vill träffa mig igen dvs...)
Marias föräldrar hämtade upp oss hemma hos mig strax efter 11 på söndagsförmiddagen och så styrde vi kosan mot Eken. Vi satt i ett iskallt ridhus och kollade på en träning som Roberto Christofoletti hade. Jag tycker att han var grym (i en bra bemärkelse alltså) Visst att det kan bli lite språkförbistring när träningen hålls på engelska men han var riktigt duktig å släppte inte ekipagen förens det blev rätt. Han sa en hel del bra saker som jag ska försöka applicera på Sessan :)
Fick skjuts ut till stallet av Maria. Försökte mig på att träna på lite saker med Sessan på fältet men gav snabbt upp då jag märkte att mina thermobyxor har ett alldeles för glatt innerfoder för att jag skulle kunna hålla mig kvar på hästryggen i trav. Lilla mulen var pigg som en mört och så fort jag har fått tillbaka min bil så får det vara slut på dessa underliga vilodagar. Man dör inte av att rida i -15°! Å hur ska jag nånsin nå mina sommarmål om jag inte rider? From i morgon (förhoppningsvis!) så får det bli mindre snack i stallet och mer ridning. Så om nu ser mig stå och lura i stora stallet, skicka upp mig till lilla ögonaböj!
Idag har jag "bara" lyckats skära mig på båda handlederna :( Kopieringsapparater kan bli väldigt farliga om de sätter den sidan till...
Nu ska jag ta mitt pick å pack å åka hem. Japp, e man snäll så får man skjuts :)
En måndagstorsdag
Min röda skottkärra stod inplogad i morse igen. Hade jag inte backat den där halvmetern extra i går kväll (bara för att en till bil skulle kunna få plats framför mig) så hade jag inte haft ena bakhjulet i en grop med en ispuckel framför. Där får man för att man ska försöka vara snäll! Men som tur var hittade jag en snäll farbror (eller jag farbror och farbror, snarare en kille i 45års åldern) som hjälpte mig att skotta ut min bil. Även denna gång så hade jag faktiskt bara bett om att få låna spaden men antingen så ser jag ut som en spadtjuv eller väldigt klen ut eftersom han skottade och jag stod och tittade på :P
Men eftersom man ska se saker från den ljusa sidan så är jag iaf enormt glad över att det nu mera går att öppna alla dörrar på min bil (bakluckan undantaget men det gick inte förut heller).
Det är en lite underlig dag idag över huvudtaget. Man var ledig igår och det kändes som söndag hela dagen. Men idag är det, söndagsångesten till trots, inte måndag. Detta verkar dock vara lite svårt för min hjärna att ta in... Så idag är det en torsdag med måndagskänslor, alltså en måndagstorsdag.
Igår var jag duktig och städade ur ett av skåpen i mitt kök. Det har varit fullt av gamla färgburkar sedan jag flyttade in. Idag ska de få åka på sin sista färd i min bil och då till returpunkten. Har även lyckats rensa bland sakerna på vinden och ska nu slänga x-antal kartonger och gamla hästtäcken som legat där uppe bara för att de har varit bra att ha... (bra att ha sakerna har med åren blivit lite många bara).
Ska sätta fast magnetlåsen på köksluckorna i helgen. Det här köksprojektet har dragit ut på tiden och varför är det alltid så himla trist att göra det sista på alla projekt?
Men nu har jag slagit huvudet i skåpsluckorna för sista gången!
Så var det slut...
2009 går mot sitt slut. Någon form av summering av året känns överflödig. Ni som läser vet ju ändå vad jag pysslat med de senaste 12 månaderna. I början av året så skrev jag om mina nyårslöften. För er som inte sett demfinns de i inlägget innan. Å hur har jag klarat mig då?
1. Jag ska bli kär
Japp, kär har jag varit (som om någon kunnat missa det).
2. Jag ska lära mig att säga nej
Detta har jag verkligen jobbat på och det har helt klart gett resultat. Eg så handlar det nog lite om att se sitt eget värde och att inse att man behöver inte försöka vara alla till lags. Velandet är det värre med. Kanske kan det bero på att det av någon mycket märklig anledning alltid lyckas bli tokigt när jag äntligen bestämt mig för något... Att flytta hem igen är ett bra exempel och jag kommer säkert hunnit fylla 50 innan jag bestämt mig :P
3. Jag ska sluta porra mig
Hmm... jag jobbar på det. Lyckades ju vara en liten seriös person i nästan 6 månader. Men jag har insett att det inte är jag. Jag kommer aldrig att ta mig själv på sånt allvar. Tror att man blir dödstråkig då. Så eg kan man säga att jag jobbar på att hålla mig till mina värderingar om vad man får och inte. Fjortistiden är över och den kommer inte tillbaka om jag får bestämma.
Ganska bra tycker jag ändå att jag har klarat mig. Nästa år blir det dock inga löften. Tänkte komma på ett par mål ist. Mål är något som man kan sträva efter, löften är till för att hållas.
Idag jobbar vi bara halvdag på jobbet. Skönt! Tänkte försöka hinna med stallet när det är ljust. Sessan är ett vilddjur nu är det är kallt och behöver verkligen ridas. Hoppas, hoppas att ridhusbotten inte är allt för frusen. Sen ska jag städa lite och handla innan Nisse å Sanna kommer. Knäckebrödssmulorna har övertagit mattan igen :S Kanske att jag borde måla naglarna och fixa till klänningen redan ikväll. Maria är nämligen lite skeptisk till min tidsplanering och tror inte att jag kommer att infinna mig i tid på Nyårsafton. Hmmm... undrar just hur det kommer sig? Men hon ska allt få se :)
Till sist så hade jag tänkt att tacka alla dem som bidragit till alla skrattattacker det gångna året. Utan er så skulle livet ha varit rätt så trist :P
Kommer ni ihåg mina nyårslöften 2009?
Eftersom jag redan har erkänt dem för Emma så borde de ju redan ha blivit "förstörda" om det nu är så att de blir det av att man berättar om dem. Så nu vågar jag mig på att dela med mig även till er...
1. Jag ska bli kär
För nu var det verkligen länge sedan... saknar å vara det. Om det blir i en sak eller en person spelar ingen roll. Det här ska jag väl fixa med tanke på att jag typ fixade förra årets... dvs det här är nog det lättaste av de tre...
2. Jag ska lära mig att säga nej
Nu får det vara slut fjantat. Säger jag nej så är det nej. Inget mellanting här inte. I det här löftet ingår även att jag ska sluta vela om allting som jag ska bestämma mig för. För hur trovärdig blir man eg om man ena dagen säger nej och andra dagen säger ja. Emma har dessutom lovat att fortsätta inspirera mitt nej-sägande med sina underbara fraser :)
3. Jag ska sluta porra mig
Okej det där kanske lät lite grovt... å kan med all sannolikhet misstolkas... men om ni känner mig så förstår ni nog precis vad jag menar. Jag ska helt enkelt bli lite mer seriös... hur det nu ska gå... å som sagt, jag lyckades ju typ med förra årets nyårslöfte... så det här blir nog det svåraste löftet att hålla...
Önska mig lycka till :P
Nostalgi
This is how it goes...
A Merry Little Christmas
I onsdags morse när jag kom ut till min bil såg den ut som en liten igloo. Det var bara att kavla up ärmarna (läs: sätta på sig vantarna) och påbörja projektet "hitta bilen i all snö". Låse upp min bil och var naiv nog att tro att förardörren skulle gå att öppna även denna dag... Så var självklart inte fallet. Så jag fick öppna passagerardörren bakom, slänga in mina påsar och öppna förardörren innifrån. 10 min senare hade jag fått bort det mesta av snön och isen. Förardörren gick fortfarande inte att öppna och som grädde på moset gick det nu heller inte att öppna passagerardörren bakom :S Så iförd en kort kjol lutar jag mig dödsföraktande från passagerarsätet över till förarsätet och öppnar dörren. Det var nu det verkliga problemet uppenbarade sig... Bilen hade denna morgon faktiskt ingen lust att åka någonstans = bakhjulen bara slirade. Det skulle ta ytterligare 45 minuter innan jag lyckades övermanna den med hjälp av en tjej från Primär Fastighetsförvaltning. Hon både grävde runt mina hjul och slutligen knuffade på så att vi kom igenom snövallen. En räddande ängel så här innan jul :)
Nästa gång jag skaffar mig en bil så ska den både vara liten och framhjulsdriven!
Red ut me Johanna å Lillemannen i onsdags em. Sessan tycker att det är så himla mysigt att rida ut. Tror att hon tycker att det är kul med lite nya intryck. Passade på att rida i skogen nu när vi hade sällskap. Någonting bor i skogen och Sessan vill inte vara där själv. Jag är dessutom alldeles för feg för att ta reda på vad det är för något. Vem vill helt plötsligt stå öga mot öga med en älg? Känns konstigt att alltid lämna älsklingen så här över jul...
Julafton var jättemysig och jag fick en massa fina saker :) Bla ett par underebara tofflor som jag har glidit omkring i sedan kl 18 i torsdags. Mina rosa har ju blivit lite uttöjda... fötter i strl 42 har liksom inget å göra i ett par tofflor i strl 37. Synd bara att mina nya tofflor inte kan vissla :P
Fick ett par nya örhängen oxå så nu har jag efter 3,5 månad tagit ut mina läkörhängen (bättre sent än aldrig).
Annars har dagarna bara rullat på och jag har väl mest sovit. Välbehövligt men inte speciellt spännande. Nu sitter jag uppkrupen i soffan i mammas vardagsrum, lyssnar på musik å funderar över hur jag ska göra för att slippa äta julmat för 4:e dagen i rad...
Anna Anka light?
Igår var jag elak... eller kanske inte direkt elak utan kanske snarare lite för ärlig och rakt på sak. Jag hade en sån där dag. En sån då det liksom bubblar över lite grann. Lite Anna Anka light kanske... Det hela slutade med att en av mina kollegor tittade på mig som om att han undrade vad jag styr med eg (det i sig är väl ingen fara för det gör ju jag med...) Men jag undrar om tomten kommer till mig ändå. Fast om tomten hade varit med om samma sak så hade han säkert oxå haft ett och annat att säga (jag intalar mig det iaf).
Äh vad är det jag skriver eg? Jag vet att tomten inte kommer. När man har nått den facila åldern av 25 år så är det inte längre okej att tro på tomten. "God Jul önskar tomten" Hmm... om jag faktiskt fick paket av en vitskäggig, småfet, 65årig farbror ikädd en röd pyamas så skulle jag bli livrädd. Som tur är är det min mamma som i det här fallet är tomten. Så är jag snäll mot mamma så får jag paket ;)
Idag ska jag med en sprängande huvudvärk lyckas införskaffa de sista julklapparna, slå in dem, ta hand om Lilla Mulen, röja av lite hemma och packa inför Sthlm. Klockan är nu 16.30. Nån som tror att jag kommer lyckas lägga mig i tid oxå?
Lilla Mulen gör för övrigt skäl för namnet Sessan just nu :) Någonting hände när vi klippte henne (=vi vann över henne) och efter det har hon varit som en riktig liten sessa. Det gick tex. grymt bra för Linda förra onsdagen. Hejja oss! Igår var vi ute och galoppade i sommarhagen. Väldigt mörkt och läskigt tyckte Sessan men var ändå fullt kontrollerbar. Jag älskar min lilla häst hennes små (läs:stora) egenheter till trots. Fast ibland kan man ju undra vad vi har för en slags relation eg... när hon inte vill att jag ska komma in till henne i boxen å jag ska inte gå därifrån. Utan jag ska sitta på en pall (ev stå) precis utanför boxen med öppen boxdörr. Då backar hon upp sin rumpa så att jag kan sitta å pilla henne i svansen. Inte riktigt normalt... men sådan matte sådan häst... eller?
It’s just the way the game is played
Men ska man vara rolig så behöver man nog vara lite spontan och så förståss se saker från den ljusa sidan. Jag är inte spontan (påfunden som jag kommer på efter 12 på natten gills inte!). Jag är snarare rädd för för mycket spontanitet och gör helst bara saker som jag vet hur de går till. Å det där med att se saker från den ljusa sidan beror väl lite på dagsformen. Dessa två problem borde dock kunna botas med någon sorts kurs eller studiecirkel i stil med "Finn din innre kraft" och "Komikerkursen - för oss som försöker vara roliga". Företaget jag jobbar på betalar ju kursavgifterna om man vill plugga något som är relaterat till jobbet. "Finn din innre kraft" borde väl göra mig till en bättre säljare... och "Komikerkursen" borde jag kanske gå för mina kollegors skull. Så att jag faktiskt kunde säga något kul på lunchen ist för att komma med en massa underliga funderingar. Alt. så skulle jag nog kunna bli en maskot på lagret (i en annan del av Köping).
Det brukar väl komma sådana där kurskataloger efter nyår, från typ medborgarskolan och så. Dessa ska lusläsas. Fram tills dess får ni stå ut med halvtorra inlägg.
