Sönt att vara hemma ett tag. Jag och röda faran styrde kosan mot den stora staden i torsdags kväll. Vi lämnade 5-åringsfasonerna bakom oss och Sessan i tryggt förvar hos Mysan. Länge sedan jag fick vara hemma så här länge i sträck. Men egentligen så kan man ju undra om det verkligen var värt att ta ut en semesterdag bara för att vara ledig på fredagen oxå? En ledig dag i Stockholm och vad gör jag? Jo jag sitter på mitt gamla jobb i 4 timmar. Tittat på det som ska bli den nya butiken, pratat strunt med gamla kollegor och gått och klämt och känt på varorna i butiken. Jag är inte säker på att det är riktigt sunt... Iofs så är det ett jobb som jag kan längta tillbaka till något så fruktansvärt ibland och som jag faktiskt en gång har bestämt mig för att gå tillbaka till. Sen så kom någon emellan men eftersom denna någon inte längre är en del av mitt liv så kommer hemlängtan mygandes tillbaka. Mitt stora problem här är att jag någon gång måste bestämma mig och då ta steget fullt ut. Inget larv eller mes utan ett ja eller nej. Finns det någon kurs man kan ta för sånt?

Föutom att latja runt på mitt gamla jobb så har jag skaffat tyg att laga nalle med, införskaffat julklappen till julklappsbytet på jobbet, ätit oförskämt god mat, hälsat på mormor och morfar, upptäckt att jag väger ganska exakt vad ja trodde samt gått egenom farmvilleförfrågningar på min facebook. Numera får jag alltid en våldsam ångest av att gå in på min facebook eftersom det varje dag tillkommer nya grann- elle gifts-förfråningar. Jag kan ju inte göra något åt dessa på min jobbdator :( så antalet förfrågningar bara växer och växer. Men nu har jag som sagt varit duktig och fixat lite med mitt jordbruk. Måste fråga någon hur jag blir av med den där obehagliga musiken bara... Mina jordgubbsplantor hade dött så jag odlade något annat (som antagligen kommer att dö de oxå) samt accepterade grannförfrågningar. Om de nu vill ha en värdelös bonde som granne så ställer jag såklart upp ;P Jag undrar nu i mitt stilla sinne varför jag gick med på att skaffa mig farmville och inser att om jag inte skaffar mig en egen dator så kommer jag snart bli utsedd till den sämsta farmaren någonsin! Förstår ni pressen?

I bland har man lite underliga fördomar och innom loppet av en liten vecka har jag upptäckt två. Förra fredagen när jag och Emma satt på McDonalds blev en kille stoppad av polisen så fort han kom ur McDriven. Hur lyckas man med det? Kan man beté sig så illa i McDriven att de påkallar polis eller försökte han gömma sig för polisen i McDriven? Det senare alternativet känns inte trolig, om det inte var en synnerligen korkad person förståss. Förr eller senare måste man åka ur McDriven annars blir man nog lynchad av förarna till bilarna bakom en i kön. Nä jag trodde att det hela berodde på att det var en mycket stor person i en väldigt liten bil. Emma kontrade med att isf så borde jag oxå bli stoppad för att jag körde en alldeles för stor bil för min kroppsstorlek. Tänkte inte riktigt på det... I går kom jag körandes (med mammas saab 9-5) och passerade då en gamal volvo 240 som stod parkerad mycket märkligt i ett T-kors. När jag körde förbi tittar det upp en kille i det nedre högra hörnet av sidorutan på förarplaten. Han blänger mkt ilsket och en känsla av obehag spred sig i kroppen. Disskusionen börjar så snart vi passerat bilen och mina medpassagerare kontrollerat att han inte följer efter. Ska man ringa polisen när man ser en skruttbil, med en ilsken kille i, stå parkerad på ett underligt ställe bland smågatorna i Hässelby? Nä svarade jag det kan man ju inte göra, det kan ju vara några som bara sitter och pratar i bilen. Hur många gånger har inte jag parkerat på högst olämpliga ställen för att jag bara suttit och pratat med någon. Ilskna blickar har jag fått ett otal gånger men jag kanske kan förstå personer som bott runt de parkeringar där jag har lyckats stå på tomgång i en timme eller så. Det var då det hände. Svaret som liksom avslöjade vad personer kanske har tänkt ang mig och min 745:a. "Om man har en sådan där bil i Sthlm så är det något som är skumt". Oups! Hädan efter kommer jag inte göra några skumma parkeringar i de paranoida delarna av Sthlm. Om jag inte vill ha påhälsning av polisen förståss ;P