Ja, jag lever. Nej, jag har inte bloggtorka. Jag har för första gången sen jag började på mitt jobb för snart 3 år sedan faktiskt haft saker att göra :) Nu har jag fått igen för all internetinventering och allt tumrullande... Helt slut i huvudet men det är ju så himla mkt roligare att jobba på riktigt.

Annars rullar saker och ting väl mest på som de brukar. I tisdags förra veckan löste jag ut min bil från Mekonomen. Nu är den hel och snäll igen. Skönt. Jag blir så himla handikappad utan bil. Tror att fler kan känna igen sig där...

Spontanutgång i lördags. Otten igen... Hjälp vad är det som händer? Det är som en helt ny värld. För vem känner jag som går till Otten? Dessutom verkar det vara är tillhåll för min alldeles egna specialité "negrer och dvärgar" Helst i en kombo av en mörkhyad man som når mig ung. till örat och som dessutom pratar engelska :P Men pratade jag inte häromdagen att man måste vidga sina vyer..? (största anledningen till att jag flyr från dem är för att undgå Emmas hångarv!) Skämt å sido så gillar jag fortfarande musiken och när jag började gå till Palace så kände jag ju ingen där heller.

Har väl varit sådär peppad på att rida efter att ha jobbat 12-timmarsdagar förra veckan. Men det har gått super de dagar som jag har tagit mig i kragen. Hon  börjar bli en banan åt rätt håll. Okej att hon stundtals går på bogarna och det känns som att rida i nedförsbacke. Men det gör ingenting för det är så himla skönt att inte längre studsa fram på en ubåt med uppfällt periskop. Kanske håller hon på att bli stor. Hon blir ju faktiskt 7 i år så det är väl inte helt omöjligt. Idag är det träning för Linda och jag hoppas att hon är lika lugn och fin idag. Nästa projekt är galoppen och jag tror att jag har utarbetat en ganska bra plan. Vi får väl se.

Jag ska iaf dela med mig av Sessans och mina mål för den här våren... Vi (eller kanske bara jag) hade tänkt att vi i sommar skulle kunna rida en godkänd LC:1 och hoppa en bana på 1m. I dressyren ligger problemet hos Sessan som måste låta bli att studsa som en kängru i galoppen (nu skulle man kunna säga att problemet är mitt eftersom jag måste rida henne bättre... Ni som tror er kunna detta är välkomna att pröva!). I hoppningen är problemet helt och hållet mitt. Jag måste våga hoppa 1m. Sessan slänger sig dödsföraktande över allt som kommer i hennnes väg (bortsett från i ett par tjuriga ögonblick).