A Merry Little Christmas

Är så himla seg. Tror att det här julfirandet tog på krafterna.

I onsdags morse när jag kom ut till min bil såg den ut som en liten igloo. Det var bara att kavla up ärmarna (läs: sätta på sig vantarna) och påbörja projektet "hitta bilen i all snö". Låse upp min bil och var naiv nog att tro att förardörren skulle gå att öppna även denna dag... Så var självklart inte fallet. Så jag fick öppna passagerardörren bakom, slänga in mina påsar och öppna förardörren innifrån. 10 min senare hade jag fått bort det mesta av snön och isen. Förardörren gick fortfarande inte att öppna och som grädde på moset gick det nu heller inte att öppna passagerardörren bakom :S Så iförd en kort kjol lutar jag mig dödsföraktande från passagerarsätet över till förarsätet och öppnar dörren. Det var nu det verkliga problemet uppenbarade sig... Bilen hade denna morgon faktiskt ingen lust att åka någonstans = bakhjulen bara slirade. Det skulle ta ytterligare 45 minuter innan jag lyckades övermanna den med hjälp av en tjej från Primär Fastighetsförvaltning. Hon både grävde runt mina hjul och slutligen knuffade på så att vi kom igenom snövallen. En räddande ängel så här innan jul :)
Nästa gång jag skaffar mig en bil så ska den både vara liten och framhjulsdriven!

Red ut me Johanna å Lillemannen i onsdags em. Sessan tycker att det är så himla mysigt att rida ut. Tror att hon tycker att det är kul med lite nya intryck. Passade på att rida i skogen nu när vi hade sällskap. Någonting bor i skogen och Sessan vill inte vara där själv. Jag är dessutom alldeles för feg för att ta reda på vad det är för något. Vem vill helt plötsligt stå öga mot öga med en älg? Känns konstigt att alltid lämna älsklingen så här över jul...

Julafton var jättemysig och jag fick en massa fina saker :) Bla ett par underebara tofflor som jag har glidit omkring i sedan kl 18 i torsdags. Mina rosa har ju blivit lite uttöjda... fötter i strl 42 har liksom inget å göra i ett par tofflor i strl 37. Synd bara att mina nya tofflor inte kan vissla :P
Fick ett par nya örhängen oxå så nu har jag efter 3,5 månad tagit ut mina läkörhängen (bättre sent än aldrig).

Annars har dagarna bara rullat på och jag har väl mest sovit. Välbehövligt men inte speciellt spännande. Nu sitter jag uppkrupen i soffan i mammas vardagsrum, lyssnar på musik å funderar över hur jag ska göra för att slippa äta julmat för 4:e dagen i rad...


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0