Inspirationen till att blogga har varit totalt obefintlig. Eller iofs så har jag haft en hel del saker som jag velat skriva men inte riktigt har kunnat sätta ord på. Märkliga saker som jag kanske tar upp längre fram, om orden infinner sig dvs. Tiden sedan sist har fördrivits med samma saker som alltid... jobba, stallet, äta och sova. Sen så är det kanske så att jag håller på med en liten grej till. Kanske ingenting som jag riktigt vågar berätta om riktigt än... det kommer,det kommer. Kanske till och med redan nästa vecka :)

Att äta har annars haft en väldigt central roll i mitt liv den senaste tiden. Min kropp har till följd av detta antagit formen av en mindre Barbapappa :S Visserligen så trivs jag ganska bra med att vara lite "smårund". Min annars obefintliga rumpa existerar ju helt plötsligt. Något som jag retar ihjäl mig på är dock den där badringen som jag får runt magen. Skulle ju kunna vara bra med en badring runt magen om jag mot förmodan skulle få för mig att bada i sommar. Att drunkna med den här runt magen måste vara helt omöjligt! Jag vet att jag borde skärpa till mig men gör jag det? Nej... Det största problemet är väl att jag har så sjukt dålig självdiciplin. Därför är det ju kalas när man kan ka snålskjuts på andra.
I söndags när jag som bäst låg på soffan och pillade mig i naveln ringde telefonen. Emma skulle ut och gå å ville ha sällskap. Så jag rotade fram mina joggingskor (som jag definitivt inte använt på ett halvår), satte på mig min korta dunjacka (västen har blivit stallväst) och ett par jeans (kan tyckas vara ett märkligt val, men så här i efterhand är jag glad över att det inte blev ett par urtvättade mjukisar). Nedanför trappen möts jag av en Emma helt klädd i svart och cerise, stylad á la Blossom Tainton typ. Kände redan där att vi nog hade olika syn på det här med att gå ut och gå hon och jag...
Vi gick ner till järnvägsviadukten (redan där hade jag blodsmak i munnen = börja ana oråd) och vidare bort mot Shell. Stannade för en vätskepaus (jag dog). Knatade vidare upp mot Max. Det var då det hände... där i tunneln precis innan max. Jag kände att jag inte orkade hålla tempot längre och började beklaga mig. Emma började peppa (kanske inte bara med snälla ord). Då gick det upp ett ljus för mig hur den här situationen eg såg ut för en utomstående person... En liten tjock person (dunjackan gör en ju inte direkt smalare) som drivs på av en smal och poppigt (tränings-)klädd person. Det här var som taget ur "Biggest looser" eller något annat "fatcamp" och jag var tjockisen! Helt plötsligt fick jag se en ny sida av Emma som jag aldrig har sett... Bootcamp-Emma! Behöver jag säga att jag slutade klaga?
Trotts denna nyfunna träningsiver så lyckades jag få till ett depotstopp på Gina där jag införskaffade mitt första par långkalsonger (leggings) och sen så blev det ytterligare ett stopp vid solariet. Dessvärre bestämde Emma att pga dessa stopp så var vi tvugna att gå ända till Kneippen och sen genom Folkparken hem :S
Vi var ganska möra när vi kom hem. Nästan så att man gav upp hoppet om att någonsin få kliva in genom sin ytterdörr igen. Men väl hemma var det bara att ladda om och åka till stallet :P

Självklart så brände jag mig när vi var och solade. Så igår och idag ser jag mest ut som Iprenmannens onda tvilling... armar och ben är vit/blåa medan magen är illröd :P