Det här skulle ha blivit ett inlägg om att jag hade haft en sån där vuxen helg. Jag skulle ha gått på basket, haft morgonfodring, frostat av frysen (många vuxenpoäng!) samt sist men inte minst haft en vinkväll. Jag å Emma skulle ha smuttat på ett par glas vin, dippat grönsaker (som i skrivande stund fortfarande ligger kvar i Emmas kyl) och sjungit lite singstar. Vi skulle ha fått en himlans massa vuxenpoäng för att vi kunde dricka vin utan att det behövde betyda utgång.

Men som sagt. Det var vad jag i lördags eftermiddags trodde att det här inlägget skulle ha handlat om... eftersom saker och ting allt som oftast inte blir som man har tänkt sig så ligger vi nog numera på minus på vuxenpoängskontot :P För efter två glas vin blev jag övertalad om att gå ut. Varför är jag så himla lättövertalad? Emma lovade att hon skulle undvika att dansa och att om det blev ett steg eller två så skulle hon ta det försiktigt. När jag fortfarande tvekade drog hon till med "Jag slutar röka om vi går ut". Hur skulle jag kunna stå emot det?

X-antal glas vin, ett par ABBA-låtar på singstar och två trilskande klänningar senare styrde vi stegen mot Palace.Ganska lite folk (som vanligt alltså) men vi hade kul ändå. Även om just Emma och jag inte såg så mkt av varandra medans vi var där inne...

Kl 3 påbörjades projekt hemgång. Samåkning är så otroligt poppis så där på väg hem från krogen. Huva! Att jämka samman 4 viljor är inte det lättaste. I det här fallet innebar det att jag fick springa ikapp en rymling barfota (pumps är så fruktansvärt opraktiskt i det här väglaget) Vi släppte en taxi för att någon var hungrig. Denna någon ångrade sig å var visst inte hungrig längre när taxin försvunnit runt hörnet. Var det någon form av "jag vill inte åka hem än"-kupp? Jag gav nästan upp hoppet om att någonsin komma hem. Mina ben har nog aldrig frusit så mkt i hela mitt liv. Mina strumpbyxor gick nämligen sönder tidigare under kvällen efter lite närkontakt med en av mina ringar. Jag är dock inte den som är den... De hudfärgade strumpbyxorna åkte helt enkelt av. Hudfärgade strumpbyxor vs inga = inte så stor skillnad i den skumma belysningen inne på Palace. Detta straffade sig dock i väntan på att alla skulle vilja åka hem...

Igår hade jag insläppet i stallet. Hade tänkt låta Persikan få vila. Men vad får jag se när jag hämtar in huliganerna från deras hage? Jo att de har lyckats plocka av övertråden längst ner i hagen. Morr! Tapper som jag är påbörjade jag dock vandringen genom snön. Gav upp halvvägs då jag insåg att det började bli svårt att röra sig :S Hämtade min lilla krigare och red barbacka ner i hagen. Fick tyvärr sitta av för att kunna sätta tillbaka tråden. Sen fick jag med egna ögon se betydelsen av störst går först... För  det är ju inte så att Persikan låter mig gå i hennes gamla spår. Nej där ska ju hon gå. Å att bråka med sin häst när man knappt kan stå upp, än mindre hoppa åt sidan om hon skulle råka trampa snett kändes sådär. Vi kom iaf hem levande om än något förgrymmade på varandra.

Ihelgen fick jag höra något som jag stör mig på. Ja, jag vet att det är dax att släppa taget. Men jag kan inte låta bli att bli arg å kanske lite hämndlysten på någon. Så passande att det då står i min kalender för denna vecka

Den som ruvar på hämnd håller sina sår öppna - Francis Bacon

Så jag struntar i det där med att hämnas. Får väl kanalisera om det där till något produktivt (ung. som jag brukar då). Den här gången är det mitt sovrum som ligger risigt till. Hur svårt kan det vara eg att tapetsera?