På lördag ska jag och Annie gå på Summerburst. Jag gillar musiken men kan definitivt inte dansa till den.
Därför är det ju tur att Annie är så himla snäll att hon länkar en instruktionsvideo till mig.
Tusen tack söta du!

Det var en fredagskväll. En fredagspub med helgalna och underbara kollegor som inte riktigt ville ta slut. Ett depåstop där det bjöds på vin och wisky. En halvliter vodka för mycket gjorde entré. Tror att någon simmade i en drink där ett tag... Sen var det dax att bege sig mot slutsdestinationen = någonstans i stan.  Tyvärr blev det ett väldans manfall då vodkan visst gjorde sig påmind i större utsträckning än vad som kanske förväntats. Trots väldigt frestande (lr?) förslag om en svartklubb någonstans i Tensta hamnade vi till slut på Patricia. I baren högst upp blandade de underbara drinkar :) Vaknade morgonen efter med ett stort smile och undrade hur vi lyckats med våra bravader. Fnissade lite för mig själv innan jag drog täcket över huvudet och somnade om. Tack, det där var precis vad jag behövde!

attraktion inte har någon som helst känsla för tajming!

Vissa dagar är helt enkelt fuldagar. Det spelar ingen roll om man sminkar sig eller försöker sätta på sig fina kläder man är ful iaf. Min måndag var en sån dag, iaf till en början. Funderade på att ringa Annie å säga att jag var sjuk eller nått. Inte helt okej när man uppnått den facila åldern av 26. Så jag tog mig själv i kragen och pallrade mig iväg till tunnelbanan.

Resten av min dag blev jättemysig. Cesarsallad på Fridays vid Kungsträdgården. Årets första mjukglass och solande vid vattnet. Min hudton blev ett par nyanser rödare under dagen. Annie försökte låta snäll och sa att det var brunt men den gubben går jag inte på. Framåt kvällen var jag indianröd i en härlig bondbränna. Men det var det värt!

R.I.P lilla skärmskydd. 

Idag har jag och mamman varit å hälsat på pappa och farmor i Länna. Det är så himla fint där nu när vitsipporna ligger som mattor i backarna och löven spricker ut på träden. Kvällen har jag spenderat skypandes med lillebror där borta i Amerikat.

Var och hälsade på Carro å Maverick i deras nya stall. Länge sedan vi sågs och det blir en hel del komprimerat skvaller. 5 mån hinns liksom inte riktigt med på en kväll :P Följde med och kollade på när de tränade på Wallstanäs. Han har blivit så himla fin! Han är definitivt inte lättriden men det såg liksom lekande lätt ut när de flög över hinderna. Duktiga Carro som var så himla följsam oavsett hur han hoppade av. Mycket inspirerande. Kan de få det att se så lätt ut med Mavvan så ska jag väl få ordning på hoppetossan jag oxå.

Ang hoppetossan så har hon snart stått i en liten vecka. Ingen förändring på lymfkörtlarna och ingen feber nu heller. Fortfarande lika lugn (seg)! Sen när är min häst loj efter att ha stått i nästan en vecka? Hon har iofs börjat brunsta ganska kraftigt så det kanske är det som är hela problemet. Jag tänkte låta henne stå ett par dagar till och sedan ge oss ut på promenader i skogen. Ridabstinensen börjar göra sig påmind men det känns dumt att vara för ivrig att sätta igång. Hon behöver kanske lite vila och det känns bättre om hon får vila en gång ordentligt än att jag ska behöva vila henne titt som tätt.

Idag har jag inte gjort något nyttigt. Förutom att jag har haft tvättstugan da men det är ju inte så himla ansträngande. Dagens konstaterande är ju iaf att jag får lappsjukan av att vara ensam en hel dag. Pratade bort säkert en timme (om inte mer) när jag kom till stallet så just idag var det nog tur att hästen har påsklov.

Tack Frida och Emelie för den spontana pizzakvällen. Förlåt för att jag aldrig höll tyst bara :P

Igår efter att ha tittat på alla duktiga och modiga ekipage blev jag så himla sugen på att börja hoppa igen.
Idag anmälde jag mig till Roine-hoppningen på torsdag.
 Nu börjar jag ångra mig.
Imorgon ska jag skärpa till mig och tänka på små rosa elefanter om jag ens
försöker tänka tanken att jag inte kan rida.

Finaste, finaste.
♥

                                                  hon kan även extraknäcka som inbrottstjuv...

Eftersom min bil inte är som alla andra bilar (antagligen pga att den är äldre än de flesta andra) och eftersom jag inte alltid använder huvudet till att tänka blir saker och ting lite tokigt ibland. Som ikväll tex. Centrallåset i min bil fungerar lite godtyckligt just nu. Ibland låser man 1 dörr, ibland 2 osv. Därför har jag börjat trycka ner "plopparna" i dörrarna ist för att låsa med nyckel. Det är ju en alldeles ypperligt fungerande idé om man inte lämnar kvar bilnycklarna inne i bilen dvs. Just ikväll när jag stannade hos mamma en stund och åt lyckades jag såklart med detta. Självklart hade jag även parkerat in mamma på uppfarten så att man inte skulle kunna ta hennes bil hem till mig och hämta reservnyckeln. Tur då att min mamma hade oanade inbrottsskills. Tror att det tog henne ca 20 sek att få upp låset med hjälp av en stålgalje. Hon hävdar att hon lärt sig detta av en polis!? Tänker inte göra någon större undersökning av detta. Är bara innerligt tacksam för att jag slapp ta den där iskalla kvällspromenaden för att få tag på en bilnyckel. Nu frågar jag bara mig själv varför jag över huvudtaget låser bilen om det är så där lätt att ta sig in i den...

-Stadig, stadig, stadig. Du måste bli mer stadig! säger Peter. Jag försöker verkligen vara stadig, både i och utanför stallet. Det går så där. Satans sprattelgubbe!

I min familj gillar alla paj. Så när man gör tex blåbärspaj brukar det alltid bli så att man får en pytteliten bit alternativt att vi slåss om den lilla bit som blivit kvar. Ikväll löste jag problemet genom att göra två pajer. Den ena pajen försvann kvickt hem till mormor och morfar tillsammans med resten av familjen. Eftersom jag börjar 06.20 i morgonbitti kände jag att det var lite sent att åka på äventyr vid 19.30-tiden kvällen innan. Men det har väl inte gått nån nöd på mig. Pajen på bilden ovan har minskat något i storlek... ca 2/3delar finns kvar men jag har ju inte gått å lagt mig än :P

Äckligt enl Sessan å jag måste väl hålla med om att lukten av dessa inte är allt för angenäm

Ibland tappar jag lusten till att dela med mig. Jag ser ingen annan anledning till att jag inte skrivit här sedan november. Man hader ju kanske kunna tro att problemet är att jag inte har någon dator men sedan julhelgen är jag stolt ägare till en alldeles egen dator (vet som sagt att de fanns de som börjat misströsta). Tror att denn nyfunna iver i att dela med sig bottnar i att jag har varit sjuk i en liten vecka nu. Nästan iaf. Förra onsdagen fick jag gå hem från jobbet eftersom jag lyckats bli magsjuk :S På fredagen var jag tillbaka på jobbet bara för att däcka i någon slags förkylning när jag kom hem på fredagskvällen. Nu har det äntligen vänt och jag mår mycket bättre än vad jag gjorde i helgen. Så glad i hågen ringde jag min chef för att säga att jag nog kan jobba på fredag eftersom jag känner mig mycket bättre. Han tyckte dock inte att det var någon jättebra idé utan sa att jag måste bli ett snäpp friskare innan jag kommer tillbaka. Vad är ett snäpp friskare frågar jag mig nu? Är det att jag inte låter som en skördetröska? Kan enkelt avhjälpas med att jag bara viskar hela tiden. Är det att jag ska sluta hosta? Då får jag väl skaffa mig sån där medicin mot den där lilla obehagliga gröna slemgubben som de har reklam för på tv. (Vilken tur att han inte finns på riktigt förövrigt!). Händer det inte något snart så kommer jag att ha byggt en klättervägg i mammas trapp, gjort schackrutor på mina naglar (å då menar jag inte 4 ynka rutor!) eller eventuellt målat om varenda trämöbel som kommit i min väg (stål går iofs oxå bra, tror att jag har sett lite hammarlack någonstans...). 
Kanske är det önskan över att något ska hända som gör att jag nu sitter uppkrupen i mammas soffa med en stor skål glass med varma hallon och chokladsås. Totalt förbjudet med tanke på den vita fluffiga mattan som ligger här nedanför...

Man får iaf väldigt mycket tid över till att filosofera över livet när man är sjuk. Tex. så kan man ju alltid filiosofera över sitt hår. Här om dagen läste jag att ruffs-håret var ute nu mera. Nu är det blankt och rakt här som gäller. Vem är det som har kommit på detta? Det är ju helt klart inte någon med min hårkvalité iaf. Självklart vaknade jag dagen efter med megarufs. Bilden gör det inte riktigt rättvisa men det är inte helt lätt att fotogafera bakhuvudet på sig själv utan att bryta av sig armen (det fluffiga ansiktet tänker jag inte bjuda på). Så ungefär så här ser jag ut i håret när jag vaknar på morgonen. Oftast åker det upp i en knut då sen så får det sitta så tills jag antingen ska rida eller gå och lägga mig. Mitt hår blir tyvärr inte ett dugg rakare eller blankare av att jag borstar det. Det blir liksom bara mkt större och svårare att tämja. Jag har helt enkelt gett upp. Har haft funderingar på att sätta lite färg i det för att se om det inte kunde kännas lite roligare då. Men om jag inte missminner mig helt så har jag faktiskt haft medgörligt hår en gång i tiden som började beté sig så här efter att det blivit sönderfärgat... Ja ja lilla My-frisyren har ju fungerat hitintills å det får den nog göra till den dag det är dax att börja se sig om efter en peruk.

Jag har fortfarande lite svårt att förstå att jag faktiskt har flyttat hit och att de är här jag ska bo nu. Kanske skulle det inte kännas lika abstrakt om jag faktiskt bodde i min nya lägenhet. Japp ni läste rätt. Jag bor alltså inte i min egna lägenhet utan har för tillfället inkvarterat mig hos min lilla mamma. Lägenheten är helt enkelt inte bebolig just nu. Inte för att den renoveras eller så utan för att möblemanget just nu består av ett hav med lådor. Jag vet inte vart jag ska ha mina saker! Den nya lägenheten är på ca 55kvm och den gamla på ca 62kvm. När jag försöker få någon ordning i lägenheten blir jag mer och mer övertygad om att allt som finns i de ouppackade kartongerna måste ha bott någon stans på de där extra 7kvm som min gamla lägenhet hade. Ändå så tyckte jag att jag var så himla duktig på att slänga saker när jag packade. Tyvärr kan inte min känsla ha överensstämt med verkligheten eftersom jag har packat upp kläder som jag glömt bort att jag äger... Från och med söndag hade jag tänkt att jag skulle sova i min egen säng. Då borde det i alla fall gå att kryssa fram till kylskåpet, sängen och badrummet.

Persikan har aklimatiserat sig bäst av oss två. Hon har numera stenkoll på mat och hagtider. Hon börjar väsnas ungefär en halvtimme innan kvällsfodringen. Bara i fall att man skulle ha glömt bort liksom :P På eftermiddagarna när jag kommer ut till stallet står hon i stället oftast och sover brevid sin boxgranne. Så om man bortser från hennes mathysteri så har hon tagit hela flytten väldigt bra. Hon har blivit lugnare och känns mer harmonisk. Trots att hon är ute mindre än vad hon är van vid. 
I morgon (eller snarare senare idag) ska vi till Globen och titta på andra hästisar. Förhoppningsvis hittar vi ett par fina saker till känggurun också :)

Kristina Carlsson som har jobbat som innesäljare i Norrköping går mot nygamla utmaningar. Hon har beslutat sig för att flytta tillbaka till Stockholm och går tillbaka till sin tidigare arbetsgivare. Kristina har med sitt glada humör och stora engagemang varit en tillgång under de år som hon jobbat på xxxxxx och kommer att saknas av både kunder och arbetskollegor.

Kristina gör sin sista arbetsdag idag 12/11 2010

Vi önskar lycka till i framtiden!

kom innan veckan är slut lilla telefonen.

Jag vill att min nya telefon ska komma nu!!! Eftersom min gamla telefon är operatörslåst så har jag nu tassat runt med min antika vit/orangea Sony Ericsson W800 (eller nått sånt) i snart en vecka. Det fungerar så där. Har redan hunnit att av misstag ringa ca 10 personer. Det är den där förbenade joysticken som ställer till det. Ibland fungerar det att bläddra med den, ibland inte. Har iaf varit duktig och raderat alla telefonnummer som kan tänkas vara lite tokiga att ringa i tid och otid (alla som absolut inte vill bli uppringda av mig kan alltså andas ut här). Vidare så är det lite problem med laddningen. Den tycker helt enkelt inte att det duger med vilken laddare som helst... och eftersom on-knappen har varit med om en liten olycka och inte alltid vill samarbeta så känns det som om att jag gör bäst i att hålla telefonen igång. Latmasken nr 1 (=jag) inte har orkat lägga in alla telefonnummer som jag haft i min nyaste (av de gamla) telefon så har jag dessutom kånkat runt på två telefoner. Mycket opraktiskt. Den telefonen går heller inte att ladda hur som helst heller. Den går bara att ladda om man kopplar den till en dator. Det här får mig att fundera lite över vad jag gör med mina telefoner eg? Försöker att ursäkta med mig att det nog är halm/hö/spån och ett och annat hästhår som, tagit sig in i laddningskontakten på telefonen under årens lopp. Hästhår går förövrigt att skåda innanför skärmen på båda telefonerna. Redan här borde jag höra en liten varningsklocka klämta någonstans i bakhuvudet på mig. Hur ska jag få en telefon med touchskärm att överleva i stallet om inte ens mina gamla hederliga telefoner gör det?

snart min, bara min!