.
Livet är märkligt. Ena sekunden kan man stå och göra planer för framtiden för att i nästa sekund inte ha någon framtid att planera. Ibland önskar man att livet hade en spolknapp. Kanske hade det varit som vanligt då. Kanske hade vi fortfarande pratat framsteg och sommarbete. Kanske hade jag kommit ihåg att säga att jag hade fixat vatten i hagen. Men ibland (eller allt som oftast) så blir det inte som man tänkt. Att vi kan ta vissa beslut över en annan varelses liv är både ett privilegium och en förbannelse.
Idag när jag kom till stallet och tömde höpåsar och hinkar tänkte jag på den dagen Gabbi flög till himlen. Hos veterinären kändes det så himla overkligt eftersom det ju bara ut som om att hon sov. När jag sen kom hem kom det liksom ifatt mig när jag tömde och diskade hennes vattenskål. När jag hängde undan hennes halsband och koppel längst in i garderoben å slutligen när jag dammsög bort alla hennes små gyllengula hår från vardagsrumsmattan. Hon skulle aldrig komma hem igen. Det var lite lättare den dagen när Estrelle gick bort. Då fanns det några som orkade vara starka när jag knappt orkade finnas till. Som tog hand om allt stök åt mig. De grusade över platsen, sköljde ur hinken och ställde undan den och grimman. För det kommer jag att vara dem evigt tacksam.
Kommentarer
veronica
du hade gjort detsamma för oss......
Trackback
