Eftersom hästskruttet vägrar att äta det "smakliga pärlgranulatet som hästar oftast äter" (står så på burken) så har jag fått leta fram den gamla hederliga morteln och små zipp-påsar. Tur att man bor högt upp utan insyn i köket :P Hade först tänkt att blöta upp mirakelmedlet (59% socker, 41% alger) i lite betfor. Ångrade mig dock kvickt när det började lukta sumpmark samtidigt som det såg ut som en 3-åring gått lös med den gröna karamellfärgen. Den mortlade varianten verkar iaf gå ner även om damen nog föredrar sin kraft utan.

Äckligt enl Sessan å jag måste väl hålla med om att lukten av dessa inte är allt för angenäm