Nypt i näsan
I dag var det dags för Sessans årliga klippning. Det brukar bli ett mindre projekt att få av henne björnpälsen. En brems brukar vara lösningen för att få 600kg Sessa att stå still. Mamma hade vänligheten att här om dagen påminna mig lite fint om att jag gått och blivit djurplågare på äldre dar. Som 15-åring var jag skötare på en liten ponny på ridskolan. Henne var man tvungen att bremsa för att kunna rycka manen. Det tyckte jag var så fruktansvärt att jag dyrt och heligt lovade att aldrig bremsa en häst i hela mitt liv. Nu går det ju inte alltid att hålla det man lovat... Mina dagar som djurplågare ser dock ut att kunna ta slut inom en snar framtid. Prinsessan stod som ett ljus trots att jag inte dragit åt bremssen ordentligt. Med lite tur behövs den inte alls nästa år.
Mulle-meck
Förra lördagen stod jag handfallen iför det faktum att röda faran inte behagade starta. Innerligt glad över att jag slapp vara med om själva överaskningsmomentet samt att jag numera bor i Sthlm så att bilen snabbt kunde bogseras hem till mamma. Lite lättare att mecka bil i mammas carport än på parkeringen vid Plantagen. Vad gör man då när bilen inte vill starta, i vilken ände börjar man? Efter lite felsökningar, ledda av pappa per telefon, gissade vi på relät till bränslepumpen. Det är bytt en gång tidigare på min bil. Den gången stod jag på Täby med Estrelle i transporten. Inte kul! Nu införskaffade jag ett nytt relä sen inledde jag bytesprojektet. Eftersom jag inte riktigt visste hur svårskruvat det skulle bli grundade jag för säkerhetsskull med en macka och mjölk. Pilligt meck och hungrig maget går ju inte riktigt ihop. På min bil måste man nämligen ta bort askkoppen (ja, min bil gjordes på den tiden när man fortfarande rökte i bilen) samt den lilla hyllan ovanför. Jag måste säga att jag ett tag var tvungen att beundra A för att han lyckats få loss alla skruvar (förra gången) utan att få ett mentalt sammanbrott. Jag var själv väldigt nära det där sammanbrottet ett tag. Att vara kissnödig samtidigt som man försöker bemästra små skruvar visade sig inte heller vara någon bra kombo. Men skam den som ger sig! När relät väl var bytt vred jag om nyckeln och min lilla bil sa åter igen BRUM, BRUM = jätteglad Kicki.
I går kväll bytte jag till vinterdäck på saaben. Det var väl lite utav ett spektakel det också men nu är det klart. Jag älskar när jag lyckats göra saker alldeles själv! I dag har jag träningsvärk i rygg, baksida lår och rumpan. Antagligen gör jag inte som alla andra när jag byter däck. Men kanske, kanske är det dags att inse att jag faktiskt borde sätta iaf en fot på ett gym då och då.
Mot sherwoodskogen
Matte fick använda sina egna ben idag. Vi är ju små (?) köttbullar båda två så det är väl inte mer än rätt att jag också får jobba på lite i skogen. Lilla mulens ena mungipa vill inte läka ut helt och på något underligt sätt har hon dessutom fått ont i ryggen. Med tanke på de krumbukter hon gör när jag linar henne så har den lilla rackaren säkert busat lite för mycket i hagen. Att vara hel verkar inte riktigt vara Sessans grej.
Redo för nya utmaningar?
Ett litet liv bytes mot ett mindre krångligt sådant (om det nu ens finns). För att ta över mitt liv bör du vara mentalt stark och mycket tålmodig (tror att ni förstår varför mitt liv inte passar mig). Förstår att jag inte kommer att bli direkt mailbombad med förslag om livbyten men tänkte ändå slänga ut ett par krokar. Så att om ni någon gång känner att erat liv är för lätt och ni är redo för större utmaningar så kan ni ju ha mig i åtanke.
Tack på förhand!
Pirran
Det skulle kunna vara en liten hundvalp eller tom. ett gosedjur men ack vad man bedrar sig. Det är en landlevande piraya! När man minst av allt anar det går hon till attack mot vader, gäddhäng, händer och näsor. 
Dagens outfit
Som en liten julgran :)
