Förra lördagen stod jag handfallen iför det faktum att röda faran inte behagade starta. Innerligt glad över att jag slapp vara med om själva överaskningsmomentet samt att jag numera bor i Sthlm så att bilen snabbt kunde bogseras hem till mamma. Lite lättare att mecka bil i mammas carport än på parkeringen vid Plantagen. Vad gör man då när bilen inte vill starta, i vilken ände börjar man? Efter lite felsökningar, ledda av pappa per telefon, gissade vi på relät till bränslepumpen. Det är bytt en gång tidigare på min bil. Den gången stod jag på Täby med Estrelle i transporten. Inte kul! Nu införskaffade jag ett nytt relä sen inledde jag bytesprojektet. Eftersom jag inte riktigt visste hur svårskruvat det skulle bli grundade jag för säkerhetsskull med en macka och mjölk. Pilligt meck och hungrig maget går ju inte riktigt ihop. På min bil måste man nämligen ta bort askkoppen (ja, min bil gjordes på den tiden när man fortfarande rökte i bilen) samt den lilla hyllan ovanför. Jag måste säga att jag ett tag var tvungen att beundra A för att han lyckats få loss alla skruvar (förra gången) utan att få ett mentalt sammanbrott. Jag var själv väldigt nära det där sammanbrottet ett tag. Att vara kissnödig samtidigt som man försöker bemästra små skruvar visade sig inte heller vara någon bra kombo. Men skam den som ger sig! När relät väl var bytt vred jag om nyckeln och min lilla bil sa åter igen BRUM, BRUM = jätteglad Kicki.

I går kväll bytte jag till vinterdäck på saaben. Det var väl lite utav ett spektakel det också men nu är det klart. Jag älskar när jag lyckats göra saker alldeles själv! I dag har jag träningsvärk i rygg, baksida lår och rumpan. Antagligen gör jag inte som alla andra när jag byter däck. Men kanske, kanske är det dags att inse att jag faktiskt borde sätta iaf en fot på ett gym då och då.