En riktigt grå onsdag
Var på bio i måndags med Emma. Vet inte hur länge sen det var jag var på bio sist. Helt klart alldeles för länge sen iaf. Vi såg Avatar i 3D. Riktigt bra film. Jag är ju ingen fantasy-fantast men en riktig sucker för lyckliga slut :)
I måndags slog jag något slags rekord i att vara snabb i stallet. Mitt nya förbättrade jag lyckades mocka, fixa mat och longera kängrun på kappt 2 timmar. Tog dock igen det igår när jag kom hem 45min senare än vad jag sagt... Tränade på start och stopp i ridhuset. Sessan var ovanligt lugn för att vara hon. På gränsen till seg (hur det nu går till). Hon får ta igen sig i helgen. Åker till Sthlm ikväll och kommer troligtvis hem på lördag kväll. Sen får vi träna lite till inför träningen nästa onsdag. Har precis bytt tränare så det känns extra viktigt att visa att man faktiskt tränar mellan träningarna. Det som är bra med min prinsessa är att så fort som jag gör rätt så blir det bra direkt. Fasten hon är som en studsboll så är hon ambitiös och vill att det ska bli rätt.
Tycker att hon är mer avslappnad nu oxå när hon går sjäv i hagen. Men det märks direkt att hon tror att hon kan ta sig friheter...
Idag har jag ont i halsen och fryser = känner mig som ett litet knytt. Liiite stressad är jag oxå eftersom jag måste fixa ett par saker innan jag åker till Sthlm. Fruktansvärt larvigt eg men jag lyckas alltid stressa upp mig över saker som jag inte kan göra på en gång. Kan ju inte gärna åka ifrån jobbet för att packa :P Just packningen har kanske urartat litegrann eftersom jag har bestämt mig för att jag ska ut och promenera lite varje dag under påsken. Mkt godis = mkt motion. Helt plötsligt så måste x-tra skor och ytterkläder följa med på resan och vips så får jag helt enkelt packa i resväskan. 3 dagar i Sthlm och man tar med sig en resväska? (!) Lite overkill men å andra sidan så kanske jag ibland borde utnyttja den kombi jag faktiskt har.
I måndags slog jag något slags rekord i att vara snabb i stallet. Mitt nya förbättrade jag lyckades mocka, fixa mat och longera kängrun på kappt 2 timmar. Tog dock igen det igår när jag kom hem 45min senare än vad jag sagt... Tränade på start och stopp i ridhuset. Sessan var ovanligt lugn för att vara hon. På gränsen till seg (hur det nu går till). Hon får ta igen sig i helgen. Åker till Sthlm ikväll och kommer troligtvis hem på lördag kväll. Sen får vi träna lite till inför träningen nästa onsdag. Har precis bytt tränare så det känns extra viktigt att visa att man faktiskt tränar mellan träningarna. Det som är bra med min prinsessa är att så fort som jag gör rätt så blir det bra direkt. Fasten hon är som en studsboll så är hon ambitiös och vill att det ska bli rätt.
Tycker att hon är mer avslappnad nu oxå när hon går sjäv i hagen. Men det märks direkt att hon tror att hon kan ta sig friheter...
Idag har jag ont i halsen och fryser = känner mig som ett litet knytt. Liiite stressad är jag oxå eftersom jag måste fixa ett par saker innan jag åker till Sthlm. Fruktansvärt larvigt eg men jag lyckas alltid stressa upp mig över saker som jag inte kan göra på en gång. Kan ju inte gärna åka ifrån jobbet för att packa :P Just packningen har kanske urartat litegrann eftersom jag har bestämt mig för att jag ska ut och promenera lite varje dag under påsken. Mkt godis = mkt motion. Helt plötsligt så måste x-tra skor och ytterkläder följa med på resan och vips så får jag helt enkelt packa i resväskan. 3 dagar i Sthlm och man tar med sig en resväska? (!) Lite overkill men å andra sidan så kanske jag ibland borde utnyttja den kombi jag faktiskt har.
Pizzatanten på nya äventyr!
Det är bara att inse att man har hamnat i svenssonlivets ekorrhjul. Slentrianen har helt tagit över min vardag och att jag numera endast lever för helgen. Helgen tenderar dessutom att bli så uschligt kort eftersom jag är så sjukt trött på fredagskvällarna. Jag undrar hur andra orkar göra en massa saker på fredagarna. Själv klappade jag ihop efter att ha målat ett element och då var väl klockan runt 11.
Vaknade på lördagsmorgonen och upptäckte att någon hade försökt nå mig under natten. Det var ett sånt där meddelande man kanske längtat lite efter. Men när det inleds med Men hörru! så vet man inte riktigt om man ska skratta eller gråta åt det...
Vi firade Emmas födelsedag med att äta på La Uva på lördagskvällen. Så himla gott. Varför går man inte ut och äter oftare? Skulle kunna leva på bara deras potatis med aoli. Tyvärr hade vi nog inte fastat ordentligt innan för det blev en hel del mat över. Jag lyckades faktiskt håll mig i skinnet och inte äta så där onödigt mycket. Kanske att man borde ha bett om en doggybag för att äta upp resterna framåt småtimmarna :P
Elite... inte riktigt my cup of tea. Fulla 40-åringar är tom stökigare än fulla 18-åringar. Dessutom är det en betydande viktskillnad när de ramlar över en... Dj Kulas (undrar hur han kom på det namnet) visste dock precis vilka låtar han skulle spela för att det skulle vara kul att dansa. Vi träffade dessutom en Sofia (ca 40år) som försökte gömma sig från sin man. De bodde på hotellet och tydligen han ville gå upp och sova men det ville inte hon... skönt å veta att man inte behöver bli vuxen än på ett tag :P
Otten... höjdpunkten var väl att jag träffade Jonni, Maria och Frida mfl. Annars måste jag nog säga att just den här kvällen vet jag precis vart alla skummisar höll hus... Kanske har jag hamnat i en liten svacka på utgångsfronten. Det är inte lika kul längre. Så det var väl inte helt fel att man var tvungen att gå hem en timme tidigare just denna kväll. För en gångs skull så var det heller inte jag som hade sönder mina strumpbyxor. Med mina babyblåa ben i färskt minne så åkte de dock inte av den här gången. För vem bryr sig eg. om att man har ett hål i strumpbyxorna efter kl 02.00?
En tjockis snodde min pizza när vi skulle köpa nattmat :( "Glenn" blev dock kvällens hjälte när han fixade en ny åt mig :) Sittandes på trottoaren förtärdes iaf halva pizzan. Här fick jag kvällen smeknamn "Pizzatanten". Det kom ifrån en främling som skulle kunna gå under smeknamnet "Långa farbrorn". Själv tycker jag nog att "McGyver" hade varit ett mer passande smeknamn eftersom jag faktiskt lyckades laga en killes skärp med en kniv :P Kniven hittades på "efterfesten". Där även ägaren av skärpet (till min förvåning) lyckades somna i mitt knä... Jag är dålig på det här med efterfest. Satt mest och längtade hem till min säng. De andra var dock inte fullt så pigga på att åka hem (varför känner jag igen det här?) utan drack whiskey och lyssnade på minst sagt märklig musik. Slutligen kom "Långa farbrorn" på att han minsann hade en morgonpigg liten unge där hemma så vi packade ihop oss alla i en taxi och åkte hemmåt. På det hela taget en ganska bra kväll. Jag lyckades ju fixa mitt uppdrag och prata med minst 2 främlingar...
Hur vet man att man har varit ute för länge? En liten ledtråd kanske kan vara att det lyser i trapphuset och att portkoden har börjat fungera igen ;)
Våffelfrukost... eller kl 15.30 kanske snarare betecknas som sen lunch. Sjukt gott! Men nästa gång får vi nog se till att bjuda in fler. Så att vi inte kan proppa i oss fullt så många våfflor, nu när Blossom verkar ha gått i ide, menar jag.
Vaknade på lördagsmorgonen och upptäckte att någon hade försökt nå mig under natten. Det var ett sånt där meddelande man kanske längtat lite efter. Men när det inleds med Men hörru! så vet man inte riktigt om man ska skratta eller gråta åt det...
Vi firade Emmas födelsedag med att äta på La Uva på lördagskvällen. Så himla gott. Varför går man inte ut och äter oftare? Skulle kunna leva på bara deras potatis med aoli. Tyvärr hade vi nog inte fastat ordentligt innan för det blev en hel del mat över. Jag lyckades faktiskt håll mig i skinnet och inte äta så där onödigt mycket. Kanske att man borde ha bett om en doggybag för att äta upp resterna framåt småtimmarna :P
Elite... inte riktigt my cup of tea. Fulla 40-åringar är tom stökigare än fulla 18-åringar. Dessutom är det en betydande viktskillnad när de ramlar över en... Dj Kulas (undrar hur han kom på det namnet) visste dock precis vilka låtar han skulle spela för att det skulle vara kul att dansa. Vi träffade dessutom en Sofia (ca 40år) som försökte gömma sig från sin man. De bodde på hotellet och tydligen han ville gå upp och sova men det ville inte hon... skönt å veta att man inte behöver bli vuxen än på ett tag :P
Otten... höjdpunkten var väl att jag träffade Jonni, Maria och Frida mfl. Annars måste jag nog säga att just den här kvällen vet jag precis vart alla skummisar höll hus... Kanske har jag hamnat i en liten svacka på utgångsfronten. Det är inte lika kul längre. Så det var väl inte helt fel att man var tvungen att gå hem en timme tidigare just denna kväll. För en gångs skull så var det heller inte jag som hade sönder mina strumpbyxor. Med mina babyblåa ben i färskt minne så åkte de dock inte av den här gången. För vem bryr sig eg. om att man har ett hål i strumpbyxorna efter kl 02.00?
En tjockis snodde min pizza när vi skulle köpa nattmat :( "Glenn" blev dock kvällens hjälte när han fixade en ny åt mig :) Sittandes på trottoaren förtärdes iaf halva pizzan. Här fick jag kvällen smeknamn "Pizzatanten". Det kom ifrån en främling som skulle kunna gå under smeknamnet "Långa farbrorn". Själv tycker jag nog att "McGyver" hade varit ett mer passande smeknamn eftersom jag faktiskt lyckades laga en killes skärp med en kniv :P Kniven hittades på "efterfesten". Där även ägaren av skärpet (till min förvåning) lyckades somna i mitt knä... Jag är dålig på det här med efterfest. Satt mest och längtade hem till min säng. De andra var dock inte fullt så pigga på att åka hem (varför känner jag igen det här?) utan drack whiskey och lyssnade på minst sagt märklig musik. Slutligen kom "Långa farbrorn" på att han minsann hade en morgonpigg liten unge där hemma så vi packade ihop oss alla i en taxi och åkte hemmåt. På det hela taget en ganska bra kväll. Jag lyckades ju fixa mitt uppdrag och prata med minst 2 främlingar...
Hur vet man att man har varit ute för länge? En liten ledtråd kanske kan vara att det lyser i trapphuset och att portkoden har börjat fungera igen ;)
Våffelfrukost... eller kl 15.30 kanske snarare betecknas som sen lunch. Sjukt gott! Men nästa gång får vi nog se till att bjuda in fler. Så att vi inte kan proppa i oss fullt så många våfflor, nu när Blossom verkar ha gått i ide, menar jag.
Ta Daa!
Så nu kan jag äntligen, äntligen säga det! Min kök är klart :) Hihi.. ja jag förstår att detta utlöser en hel del asgarv eftersom det har tagit mig närmare två år att faktiskt bli klar. Jag säger bara "plötsligt händer det".
Kan ha varit så att jag fick en liten spark i baken. Någon jag inte träffat på väldigt länge (men som verkar känna mig mkt väl) sa "Du har väl fortfarande inte målat klart köket va?". Tror att jag faktiskt försökte ljuga till något om att det var klart men blev med ens genomskådad... Lite ilska över att ha blivit just genomskådad som den latmask jag är var nog precis vad jag behövde ;)
Kan ha varit så att jag fick en liten spark i baken. Någon jag inte träffat på väldigt länge (men som verkar känna mig mkt väl) sa "Du har väl fortfarande inte målat klart köket va?". Tror att jag faktiskt försökte ljuga till något om att det var klart men blev med ens genomskådad... Lite ilska över att ha blivit just genomskådad som den latmask jag är var nog precis vad jag behövde ;)
Skumt...
Den sista tiden har jag tjatat en hel del om min vikt. Inte bara tjatat utan jag har faktiskt försökt göra en del åt det oxå. Men på något sätt så känns det som att det finns de som gör allt för att förstöra för mig...
De här godislådorna stod nämligen i vårat "fikarum" när vi kom till jobbet i måndags... samt att det på mitt arbetsrum fanns en Cloettapåse med 20st kexchoklad och 20st skumdelfiner :P
Måndag, tisdag och onsdag den här veckan har jag alltså mer eller mindre levt på skumgodis eftersom min självdiciplin verkade ha gått och gömt sig. Idag har jag dock lyckats hålla mig borta från allt vad godis heter och hoppas på att det så förblir. Om inte annat för att det kommer att bli ruskigt dyrt att laga alla tänder när tandtrollen har tagit över...
Brand new me
Jag är tydligen helt förtappad när det gäller min bild av mig själv. Så pass förtappad att jag ibland blir hotad med stryk om jag inte tänker om. I helgen har jag lyckats inbilla mig att någon ser mig som sin alldeles egna lilla stalker. Mycket obehagligt! Har naturligtvis inga bevis för att så verkligen var fallet men är man bra på att inbilla sig saker så är man :P För att undvika närkontakt med någons knogar så ska jag dock bättra mig (hur det nog ska gå till?) och eftersom måndagar är en bra dag att starta saker på så har jag börjat i dag.
The world around us won't stop turning tonight
Läskigt hur väl man känner sig själv... fick kämpa för att hålla ögonen öppna till kl 22 i fredags, sen gav jag upp. Det är inte ekorrhjulet som har mig i sina klor. Det är sömnsjukan :P
Jag är en sucker (som om ni inte redan visste!). Ett nattligt samtal från någon jag saknar fick min värld att hamna på rätt köl igen. Eller nästan iaf...
I en liten silverfärgad Toyota Aygo med röda och blåa stripes for vi fram genom natten... Färden gick först till Spicy Hot. 1000gånger bättre än McDonalds. Fast jag tror att mina läppar domnade bort där ett tag :P Sen for vi vidare i rymdbilen på jakt efter godis. Jag bara väntade på att vi skulle lätta från marken och flyga till månen. (som cykeln i E.T). Varje brunnslock kändes som en krater och väghållningen var lika med noll. Vi stannade vi Coop och köpte två stycken alldeles för stora godispåsar. Ett depåstopp till, denna gång på OK och plötsligt såg vi saker omkring oss som tidigare gömts bakom grå gegga. Sen kunde ingenting stoppa oss. Med Emma bakom ratten och med mig som kartläsare (dvs med godispåsen i högsta hugg) gjorde vi Norrköpings gator osäkra. Tyvärr är det lite svårt att smyga på folk i en stripad bil...
Strax före midnatt var äventyret över och när vi lämnade den lilla bilen kände vi oss som de små riskornen i en maraccas...
Mådde fortfarande illa efter allt godis när jag vaknade i söndags morse :( Lyckades dock hurta till dagen ordentligt med en promenad runt stan. Helt otroligt att vi lyckades passera Östra promenaden utan att vare sig bryta benen, slå ut tänder eller trampa i hundbajs :S Är inte helt säker, men jag tror att vissa hundägare aldrig förstått meningen med "Det som göms i snö kommer fram vid tö"...
Jag är en sucker (som om ni inte redan visste!). Ett nattligt samtal från någon jag saknar fick min värld att hamna på rätt köl igen. Eller nästan iaf...
I en liten silverfärgad Toyota Aygo med röda och blåa stripes for vi fram genom natten... Färden gick först till Spicy Hot. 1000gånger bättre än McDonalds. Fast jag tror att mina läppar domnade bort där ett tag :P Sen for vi vidare i rymdbilen på jakt efter godis. Jag bara väntade på att vi skulle lätta från marken och flyga till månen. (som cykeln i E.T). Varje brunnslock kändes som en krater och väghållningen var lika med noll. Vi stannade vi Coop och köpte två stycken alldeles för stora godispåsar. Ett depåstopp till, denna gång på OK och plötsligt såg vi saker omkring oss som tidigare gömts bakom grå gegga. Sen kunde ingenting stoppa oss. Med Emma bakom ratten och med mig som kartläsare (dvs med godispåsen i högsta hugg) gjorde vi Norrköpings gator osäkra. Tyvärr är det lite svårt att smyga på folk i en stripad bil...
Strax före midnatt var äventyret över och när vi lämnade den lilla bilen kände vi oss som de små riskornen i en maraccas...
Mådde fortfarande illa efter allt godis när jag vaknade i söndags morse :( Lyckades dock hurta till dagen ordentligt med en promenad runt stan. Helt otroligt att vi lyckades passera Östra promenaden utan att vare sig bryta benen, slå ut tänder eller trampa i hundbajs :S Är inte helt säker, men jag tror att vissa hundägare aldrig förstått meningen med "Det som göms i snö kommer fram vid tö"...
All the right friends in all the right places
Jag har varit sjuk :( och där med väldigt gnällig eftersom jag aldrig brukar bli sjukare än lite halsont och hosta. Den här gången lyckades jag få en halsböld. Mycket märkligt. Verkar som om att hela världen förutom jag vetat om att sådana existerar... Nu har jag iaf fått någon form av antibiotika som ska ta död på allt vad halsbölder heter och om en liten vecka kommer jag vara så gott som ny igen :)
Igår var vi på basket. Det var länge sedan nu. Till och med rumpan hade glömt bort hur det var att sitta på läktaren :S Tyvärr så har läktaren bakom dolphins blivit reserverat för säsongsbiljetter och spelarnas anhöriga. Vi andra är nu förpassade till att sitta bakom motståndarlaget. Inte helt fel ibland ;) Igår slutade det dock med att vi fick byta rad efter första perioden... Okej att dolphinsspelarna luktar som blöta hundar när de kommer tillbaka från planen... men de här lirarna kan varken ha duschat eller tvättat sina spelkläder på en vecka! Inte ofta någon luktar så illa att jag måste ta ett steg åt sidan. Här var det 15st som luktade illa allihop! Annars så var det nog en av de roligare matcherna som jag har varit på. Inte för att spelet var något extra utan för att publiken var med lite mer än vad de brukar.
Hörde på radion i morse att Juicy J var fredagspepp. Fredagspepp? Om jag känner mig själv rätt så kommer jag att ha stupat i säng innan kl 24. Är det så här det är när man börjar bli gammal? Ett glas vin och sen somnar man till Lets dance på fredagskvällen... Inte helt okej. Ekorrhjultet har mig i sitt våld!
Jag efterlyser här med: nattligt smygande, cider på världens, ett par danssteg (eller fler) till min bästa låt, långfika på McDonalds, roadtrips till okända platser... fler förslag?
I'd get a thousand hugs from ten thousand lightning bugs
Inspirationen till att blogga har varit totalt obefintlig. Eller iofs så har jag haft en hel del saker som jag velat skriva men inte riktigt har kunnat sätta ord på. Märkliga saker som jag kanske tar upp längre fram, om orden infinner sig dvs. Tiden sedan sist har fördrivits med samma saker som alltid... jobba, stallet, äta och sova. Sen så är det kanske så att jag håller på med en liten grej till. Kanske ingenting som jag riktigt vågar berätta om riktigt än... det kommer,det kommer. Kanske till och med redan nästa vecka :)
Att äta har annars haft en väldigt central roll i mitt liv den senaste tiden. Min kropp har till följd av detta antagit formen av en mindre Barbapappa :S Visserligen så trivs jag ganska bra med att vara lite "smårund". Min annars obefintliga rumpa existerar ju helt plötsligt. Något som jag retar ihjäl mig på är dock den där badringen som jag får runt magen. Skulle ju kunna vara bra med en badring runt magen om jag mot förmodan skulle få för mig att bada i sommar. Att drunkna med den här runt magen måste vara helt omöjligt! Jag vet att jag borde skärpa till mig men gör jag det? Nej... Det största problemet är väl att jag har så sjukt dålig självdiciplin. Därför är det ju kalas när man kan ka snålskjuts på andra.
I söndags när jag som bäst låg på soffan och pillade mig i naveln ringde telefonen. Emma skulle ut och gå å ville ha sällskap. Så jag rotade fram mina joggingskor (som jag definitivt inte använt på ett halvår), satte på mig min korta dunjacka (västen har blivit stallväst) och ett par jeans (kan tyckas vara ett märkligt val, men så här i efterhand är jag glad över att det inte blev ett par urtvättade mjukisar). Nedanför trappen möts jag av en Emma helt klädd i svart och cerise, stylad á la Blossom Tainton typ. Kände redan där att vi nog hade olika syn på det här med att gå ut och gå hon och jag...
Vi gick ner till järnvägsviadukten (redan där hade jag blodsmak i munnen = börja ana oråd) och vidare bort mot Shell. Stannade för en vätskepaus (jag dog). Knatade vidare upp mot Max. Det var då det hände... där i tunneln precis innan max. Jag kände att jag inte orkade hålla tempot längre och började beklaga mig. Emma började peppa (kanske inte bara med snälla ord). Då gick det upp ett ljus för mig hur den här situationen eg såg ut för en utomstående person... En liten tjock person (dunjackan gör en ju inte direkt smalare) som drivs på av en smal och poppigt (tränings-)klädd person. Det här var som taget ur "Biggest looser" eller något annat "fatcamp" och jag var tjockisen! Helt plötsligt fick jag se en ny sida av Emma som jag aldrig har sett... Bootcamp-Emma! Behöver jag säga att jag slutade klaga?
Trotts denna nyfunna träningsiver så lyckades jag få till ett depotstopp på Gina där jag införskaffade mitt första par långkalsonger (leggings) och sen så blev det ytterligare ett stopp vid solariet. Dessvärre bestämde Emma att pga dessa stopp så var vi tvugna att gå ända till Kneippen och sen genom Folkparken hem :S
Vi var ganska möra när vi kom hem. Nästan så att man gav upp hoppet om att någonsin få kliva in genom sin ytterdörr igen. Men väl hemma var det bara att ladda om och åka till stallet :P
Självklart så brände jag mig när vi var och solade. Så igår och idag ser jag mest ut som Iprenmannens onda tvilling... armar och ben är vit/blåa medan magen är illröd :P
Att äta har annars haft en väldigt central roll i mitt liv den senaste tiden. Min kropp har till följd av detta antagit formen av en mindre Barbapappa :S Visserligen så trivs jag ganska bra med att vara lite "smårund". Min annars obefintliga rumpa existerar ju helt plötsligt. Något som jag retar ihjäl mig på är dock den där badringen som jag får runt magen. Skulle ju kunna vara bra med en badring runt magen om jag mot förmodan skulle få för mig att bada i sommar. Att drunkna med den här runt magen måste vara helt omöjligt! Jag vet att jag borde skärpa till mig men gör jag det? Nej... Det största problemet är väl att jag har så sjukt dålig självdiciplin. Därför är det ju kalas när man kan ka snålskjuts på andra.
I söndags när jag som bäst låg på soffan och pillade mig i naveln ringde telefonen. Emma skulle ut och gå å ville ha sällskap. Så jag rotade fram mina joggingskor (som jag definitivt inte använt på ett halvår), satte på mig min korta dunjacka (västen har blivit stallväst) och ett par jeans (kan tyckas vara ett märkligt val, men så här i efterhand är jag glad över att det inte blev ett par urtvättade mjukisar). Nedanför trappen möts jag av en Emma helt klädd i svart och cerise, stylad á la Blossom Tainton typ. Kände redan där att vi nog hade olika syn på det här med att gå ut och gå hon och jag...
Vi gick ner till järnvägsviadukten (redan där hade jag blodsmak i munnen = börja ana oråd) och vidare bort mot Shell. Stannade för en vätskepaus (jag dog). Knatade vidare upp mot Max. Det var då det hände... där i tunneln precis innan max. Jag kände att jag inte orkade hålla tempot längre och började beklaga mig. Emma började peppa (kanske inte bara med snälla ord). Då gick det upp ett ljus för mig hur den här situationen eg såg ut för en utomstående person... En liten tjock person (dunjackan gör en ju inte direkt smalare) som drivs på av en smal och poppigt (tränings-)klädd person. Det här var som taget ur "Biggest looser" eller något annat "fatcamp" och jag var tjockisen! Helt plötsligt fick jag se en ny sida av Emma som jag aldrig har sett... Bootcamp-Emma! Behöver jag säga att jag slutade klaga?
Trotts denna nyfunna träningsiver så lyckades jag få till ett depotstopp på Gina där jag införskaffade mitt första par långkalsonger (leggings) och sen så blev det ytterligare ett stopp vid solariet. Dessvärre bestämde Emma att pga dessa stopp så var vi tvugna att gå ända till Kneippen och sen genom Folkparken hem :S
Vi var ganska möra när vi kom hem. Nästan så att man gav upp hoppet om att någonsin få kliva in genom sin ytterdörr igen. Men väl hemma var det bara att ladda om och åka till stallet :P
Självklart så brände jag mig när vi var och solade. Så igår och idag ser jag mest ut som Iprenmannens onda tvilling... armar och ben är vit/blåa medan magen är illröd :P
