Läskigt hur väl man känner sig själv... fick kämpa för att hålla ögonen öppna till kl 22 i fredags, sen gav jag upp. Det är inte ekorrhjulet som har mig i sina klor. Det är sömnsjukan :P

Jag är en sucker (som om ni inte redan visste!). Ett nattligt samtal från någon jag saknar fick min värld att hamna på rätt köl igen. Eller nästan iaf...

I en liten silverfärgad Toyota Aygo med röda och blåa stripes for vi fram genom natten... Färden gick först till Spicy Hot. 1000gånger bättre än McDonalds. Fast jag tror att mina läppar domnade bort där ett tag :P Sen for vi vidare i rymdbilen på jakt efter godis. Jag bara väntade på att vi skulle lätta från marken och flyga till månen. (som cykeln i E.T). Varje brunnslock kändes som en krater och väghållningen var lika med noll. Vi stannade vi Coop och köpte två stycken alldeles för stora godispåsar. Ett depåstopp till, denna gång på OK och plötsligt såg vi saker omkring oss som tidigare gömts bakom grå gegga. Sen kunde ingenting stoppa oss. Med Emma bakom ratten och med mig som kartläsare (dvs med godispåsen i högsta hugg) gjorde vi Norrköpings gator osäkra. Tyvärr är det lite svårt att smyga på folk i en stripad bil...
Strax före midnatt var äventyret över och när vi lämnade den lilla bilen kände vi oss som de små riskornen i en maraccas...

Mådde fortfarande illa efter allt godis när jag vaknade i söndags morse :( Lyckades dock hurta till dagen ordentligt med en promenad runt stan. Helt otroligt att vi lyckades passera Östra promenaden utan att vare sig bryta benen, slå ut tänder eller trampa i hundbajs :S Är inte helt säker, men jag tror att vissa hundägare aldrig förstått meningen med "Det som göms i snö kommer fram vid tö"...