Det här skulle ha blivit ett inlägg om att jag hade haft en sån där vuxen helg. Jag skulle ha gått på basket, haft morgonfodring, frostat av frysen (många vuxenpoäng!) samt sist men inte minst haft en vinkväll. Jag å Emma skulle ha smuttat på ett par glas vin, dippat grönsaker (som i skrivande stund fortfarande ligger kvar i Emmas kyl) och sjungit lite singstar. Vi skulle ha fått en himlans massa vuxenpoäng för att vi kunde dricka vin utan att det behövde betyda utgång.

Men som sagt. Det var vad jag i lördags eftermiddags trodde att det här inlägget skulle ha handlat om... eftersom saker och ting allt som oftast inte blir som man har tänkt sig så ligger vi nog numera på minus på vuxenpoängskontot :P För efter två glas vin blev jag övertalad om att gå ut. Varför är jag så himla lättövertalad? Emma lovade att hon skulle undvika att dansa och att om det blev ett steg eller två så skulle hon ta det försiktigt. När jag fortfarande tvekade drog hon till med "Jag slutar röka om vi går ut". Hur skulle jag kunna stå emot det?

X-antal glas vin, ett par ABBA-låtar på singstar och två trilskande klänningar senare styrde vi stegen mot Palace.Ganska lite folk (som vanligt alltså) men vi hade kul ändå. Även om just Emma och jag inte såg så mkt av varandra medans vi var där inne...

Kl 3 påbörjades projekt hemgång. Samåkning är så otroligt poppis så där på väg hem från krogen. Huva! Att jämka samman 4 viljor är inte det lättaste. I det här fallet innebar det att jag fick springa ikapp en rymling barfota (pumps är så fruktansvärt opraktiskt i det här väglaget) Vi släppte en taxi för att någon var hungrig. Denna någon ångrade sig å var visst inte hungrig längre när taxin försvunnit runt hörnet. Var det någon form av "jag vill inte åka hem än"-kupp? Jag gav nästan upp hoppet om att någonsin komma hem. Mina ben har nog aldrig frusit så mkt i hela mitt liv. Mina strumpbyxor gick nämligen sönder tidigare under kvällen efter lite närkontakt med en av mina ringar. Jag är dock inte den som är den... De hudfärgade strumpbyxorna åkte helt enkelt av. Hudfärgade strumpbyxor vs inga = inte så stor skillnad i den skumma belysningen inne på Palace. Detta straffade sig dock i väntan på att alla skulle vilja åka hem...

Igår hade jag insläppet i stallet. Hade tänkt låta Persikan få vila. Men vad får jag se när jag hämtar in huliganerna från deras hage? Jo att de har lyckats plocka av övertråden längst ner i hagen. Morr! Tapper som jag är påbörjade jag dock vandringen genom snön. Gav upp halvvägs då jag insåg att det började bli svårt att röra sig :S Hämtade min lilla krigare och red barbacka ner i hagen. Fick tyvärr sitta av för att kunna sätta tillbaka tråden. Sen fick jag med egna ögon se betydelsen av störst går först... För  det är ju inte så att Persikan låter mig gå i hennes gamla spår. Nej där ska ju hon gå. Å att bråka med sin häst när man knappt kan stå upp, än mindre hoppa åt sidan om hon skulle råka trampa snett kändes sådär. Vi kom iaf hem levande om än något förgrymmade på varandra.

Ihelgen fick jag höra något som jag stör mig på. Ja, jag vet att det är dax att släppa taget. Men jag kan inte låta bli att bli arg å kanske lite hämndlysten på någon. Så passande att det då står i min kalender för denna vecka

Den som ruvar på hämnd håller sina sår öppna - Francis Bacon

Så jag struntar i det där med att hämnas. Får väl kanalisera om det där till något produktivt (ung. som jag brukar då). Den här gången är det mitt sovrum som ligger risigt till. Hur svårt kan det vara eg att tapetsera?

Det borde vara förbjudet att cykla i det här vädret! Det går knappt att ta sig fram till fots på trottoarerna ändå finns det ett par ljushuvuden som envisas med att cykla. De trängs gärna på trottoaren med fotgängarna så att dessa får kliva ut i snövallarna (å sjunka ner till knäna i snön). Nej jag är inte bitter, inte alls!

Just nu är jag så sjukt pjoskig med min häst. Här om veckan trodde jag att hon gått och gjort illa sig i hagen. Men såret på ena höften visade sig vara en skavsår efter att hon stått och bufflat på väggen in till Cocke :P Den stötvisa andningen och uppsvällda magen berodde nog på att hon var brunstig.
Det är mycket jobbigare att ha häst när man är i "pjosk-mode". Man känner efter på tok för mycket och överanalyserar. Persikan måste väl få ha sina ups and downs (precis som jag har) utan att jag ska tro att hon kommer att dö... Inte för att jag tror att hon ska dö men nu håller jag på och ojjar mig över att det är så länge sen som hovisen var å skodde henne sist. Hovisen har lyckats skära av en sena på ena tummen :( Han är dock på bättringsvägen och har lovat (ja,jag har gått på det) att han ska komma nästa helg. Lilla mulens hovar är långa nu och jag är rädd för att hon ska få ont i kotlederna eftersom vinkeln börjar bli fel. Tycker at hon har rört sig lite kort och stickigt fram nu i ett par dagar. Men det kan lika gärna vara jag som inbillar mig eller att hon helt enkelt var extra knollrig i huvudet just de här dagarna. Har velat fram och tillbaka men bestämt mig för att rida i ridhuset nu i tre dagar för att se vad som händer. Slappnar hon inte av i framvagnen (brukar göra så efter ett par dagar i ridhuset) så får hon väl vila en liten vecka tills hovisen kommer.
Har blivit väldigt mycket vila för oss bara... sår i munnen, skadad hand, julledighet, frusen ridhusbotten, brunst å nu det här :(

För att delvis byta ämne så är det väl ingen nyhet för er att min lilla häst inte så sällan gör mig alldeles matt. Då kan jag inte låta bli att beundra alla andra som jag ser kämpa med sina egna små monster. Alla har de en egen specialité vare sig det är att de ställer sig upp med en på ryggen, försöker springa till skogs när tillfälle ges, går till attack, låtsas som att man inte finns, vägrar kliva på transporten eller försöker nå himlen med bakhovarna. Vi har alla olika referenser till hur vi vill att våra tottisar ska bete sig men gemensamt för de små älsklingarna är att de inte riktigt verkar hålla med oss om vad vi kan förvänta oss av dem... Kanske inte så konstigt att hästtjejer bli envisa som grisar ;P Själv tenderar jag till att bli så nedslagen när Persikan hela tiden ska ifrågasätta mig som ledare. Därför är det hiskelans skönt att stå i mitt stall. Duktiga tjejer som man kan fråga om man känner sig lite vilsen. Alla har de behövt lägga ner en massa arbete på sin häst för att komma dit de är i dag. 
Min inspirationskälla. För orkar de med sina monster så ska väl jag orka med mitt :)

Så har det lyckats gå en liten vecka igen da...

Ibland blir man påmind om att man håller på att bli "gammal"... Vi var tvugna att skotta snö ute vid stallet i onsdags. Febril aktivitet rådde når vi försökte skotta fram gångar till hagarna och ridhuset. I torsdags hade jag ont i ryggen. Helt handikappad och kunde knappt sätta på mig kläderna på morgonen. Det skulle jag minsann inte ha haft för 5 år sen = nu går det bara utför.

Min bil lyckades köra fast IGEN! Ja, eller eg så är det ju jag som kör men hur min bil kan köra fast på plan mark utan snödrivor utan att ha ett eget finger (eller däck) med i spelet är för mig helt otänkbart. Men det gäller att hålla modet uppe och helt ärligt så skrattar jag mest åt det när det händer. Dessutom var ju Maria med så jag kände mig ju inte spec ensam och övergiven. Tyvärr lyckades vi inte få loss den å då är det bra om det råkar stå någon i närheten... I det här fallet kom en söt pojke till vår undsättning. Han skottade runt alla däcken (jag blev alltså inte ens betrodd med min egen spade!), skrattade lite åt hur min lyckats fastna just där och hjälpte slutligen till att knuffa loss bilen. En riktig hjälte alltså! Maria var iofs oxå en hjälte som inte bara lämnade mig åt mitt öde med tanke på att min bil stannade typ 20m från hennes port :P

Helgen har varit lugn. Uppesittarkvällar mitt i veckan straffar sig när man kommer till helgen. Var å kollade på basket i fredags. Lite mer fart på publiken ;) Handlade lite godis på vägen hem och sen tvärdog jag. Pallrade mig upp vid 8 för att åka ut till stallet och hjälpa till med hösilageleveransen. Inte spec. ansträngande det där att hjälpa till när hösilaget kommer. Allt man behöver göra är att skjuta fram pallar och kolla så att ingen av balarna är skadade.
Anna å Pohzalka kom och red med oss i ridhuset :) Sessan uppförde sig som ett jehu :( men men jag får väl leva på att hon gick så himla fint i torsdags. Så himla typiskt att det skulle behöva vara snöstorm i onsdags när vi skulle ha tränat. Jag kommer inte åt henne när hon blir stressad å sen så kan hon bara komma på att hon skiter fulltsändig i mig. Blääää! Ikväll ska vi löshoppa. Var lite tveksam igår och tänkte att Persikan kanske hade fått ont i fötterna eftersom hon stod emot så i lördags. Men efter att ha sett henne försöka döda mina gympadojjor igår på stallgången så är det nog fritt fram för ridning och löshoppning.

När jag kom hem på lördagseftermiddagen somnade jag och vaknade inte igen förens efter mörkrets inbrott. Hade nog kunnat sova vidare om jag inte bestämt mig för att våldgästa Emma. Hon skrattar alltid lika mkt åt mig när jag tar med mig middagen :P Sen fördrev vi en utgångsfri lördagskväll med att nörda på farmville, gå och köpa godis, spionera på folk på facebook (och göra mammaminen) samt kolla på någon underlig film som gick mitt i natten. Vi hade även lite planer på braiga saker sen när den där nacken är som den ska...

Igår tog jag det mest lugnt. Fixade ett par saker som jag tänkt göra hur länge som helst nu. Vad det var tänker jag inte erkänna. Då kommer ni bara att skratta åt mig :S

Just nu i denna stund är min brfs ordförande inne i min lägenhet och jag är på jobbet. Jag har visst några mördaristappar som hänger ner utanför mitt vardagsrumsfönster, rakt ovanför källaringången. Dumt om de skulle ha ihjäl någon.

I didn't push him down the bed or point a gun to his head, sayin': baby, do what I tell you to do or you'll be dead. So, why are you blaming me?..

Det blev ingen utgång i fredags. Tack och lov vill jag nog tillägga. Mina ögon gick i kors och Emmas nacke är fortfarande inte vad den borde vara. Så det blev godis och soffmys ist. Det blev ju lite lättare att ta sig upp till morgonfodringen på lördagsmorgonen oxå.

Min bil (=vinterns följetong) stannade precis innan jag kom till stallet. Tydligen räcker det inte att hälla i bara en flaska k-sprit i tanken. En och en halv måste den ha nu när det är så himla kallt. -25° var det ute vid stallet. Om klockan inte hade varit 7 på morgonen så hade jag nog blivit lite ledsen på min bil och ringt min mamsi å beklagat mig. Men jag anade att det hade varit så där populärt vid den där tiden. Så jag satte helt enkelt bara på varningsblinkersen, sa till min lilla bil att där kunde den minsann stå å skämmas å sen gick jag ner till stallet och morgonfodrade. När jag var klar med det å fixat Sessans påsar så gick jag tillbaka till bilen och då startade den så snällt så. Ibland lönar det sig att vara som fantomen = hård mot de hårda (eller bara tålmodig och vänta tills isproppen smälter).

Hade jättekul på stallfesten. Alla är verkligen klockrena i det här stallet :) En sak som är kul med att lära känna nya personer är att de sitter inne med så spännande information om saker som man aldrig hört talas om. Den här gången vara det Johanna lärde oss ett nytt ord ,doppare, och med detta fick oss att aldrig mer vilja köpa lösgodis... Vi hade en musiktävling där ett av lagen försökte lura till sig poäng genom att ändra en textrad i Natten går tunga fjät. Fuskare!
Efter ett litet depåstopp hemma hos Karin så gick färden mot Palace. Det var väl sådär mkt folk. Ett litet bevis på att det är fler än jag som blivit skeptiska? Så sjukt varmt det var på dansgolvet. Precis som det var på deras övervåning alla de där fredagarna för 2 år sedan. Om de började ta betalt för vattnet i baren så skulle de ha gjort sig en förmögenhet den här kvällen. Men musiken var bra :)

Mina fötter gav upp strax före 3. Då begav vi oss mot närmsta taxi. Träffade ett par bekanta ansikten. Knoll å Tott. Det hade man väl kunnat räkna ut med lilltån att minst en av dem skulle gå å bli skjuten där nere i Afghanistan... Men förutom en lite haltande gångstil så verkade han må bra.

Löshoppade Sessan igår. Hon tyckte att det var jättekul! Det blev inte så högt men å andra sidan så har jag ju inte någon direkt brådska med att få henne att hoppa högt heller. Jag vill bara att hon ska tycka att det är kul. Så vi ska försöka hänga på nästa gång de löshoppar igen. Känner att det inte är någon mening att hoppa uppsuttet nu när hon står emot mina förhållningar igen. Tror att det är mer eller mindre än förutsättning att start och stopp fungerar för att vi inte ska slå ihjäl oss när vi hoppar.