Är som en obstinat 5-åring just nu. Riktigt kände hur illa jag betedde mig i söndags mot stackars Maria som bara försökte hjälpa mig. Å andra sidan hade det kunnat varit värre. Jag hade ju kunnat slängt mig av hästen och bitit henne i hälsenan eller nått... Nu stannade jag kvar på hästen men tjurade mest hela tiden. Det räcker inte med att klappa sig själv på axeln för jag får liksom inte till det om inte någon står brevid och passar på mig. Har dessutom tappat motivationen, IGEN! Men nu är det ju ingen fara på taket eftersom jag har lyckats dra sönder min lilla sessas ena mungipa. Japp, hon har ett jack i mungipan och kan nu inte ridas med bett tills att det har läkt. Kontentan av detta är väl att jag inte borde ha någon häst heller (det där med bilen har jag ju redan konstaterat). Hur kan man låta bli att märka att hästen har ett sår i mungipan? Usch vilket dåligt samvete jag har :(

Så vi är numera skogsmullar, försökte mig på att rida på banan men kom snabbt på varför jag en gång slutade med hackamore på banan... Men men vi är ju vana vid att rida utomhus men attans vad obehagligt det är i mörkret. Fantasin är det inget fel på och jag kan hitta på praktiskt taget vad som helst. Jag vill inte tro på spöken och bara tanken på att någon som är död (varför är jag så rädd för döda?) skulle komma och jaga oss är ju skrattretande. Så himla smidiga kan de ju inte vara... Persikan är dock inte ett skvatt bättre hon. Hon tror att ett rådjur eller möjligtvis en älg ska komma och äta upp henne :S Jag har hitintills inte varit rädd för vilda djur för jag har tänkt att de ogärna attackerar en häst on man inte kommer allt för nära. Men så i förrgår så lyckades Lena skrämma upp mig och sa att vildsvin är farligare än vad jag tidigare har trott. Hmm... jag höll mig till vägen nästan hela promenaden igår. Kändes som om att det fanns en viss risk för att Persikan och jag skulle komma hem som två nervvrak annars.

Jag var hos pappa ihelgen och firade honom. Mina übersöta kusinbarn var där oxå. 3st 2-4 år gamla.Behöver jag säga att det var full rulle? En av mina kusiner fick barn i fredags och är mitt i namnjakten. Vad skönt att vi redan har två alternativ om jag någonsin skulle ta ett föl på Persikan. Royal Strawberry (Berra) eller Royal Banana :) För att jag någonsin ska skaffa barn har liksom raderats ut från kartan. Man ska ju ha det med någon och så himla fel det kan bli om man inte har ung. samma syn på hur de ska bete sig. Å hur ska man veta det innan man har skaffat barnet? Dessutom kan man ju fråga sig hur jag någonsin skulle orka med barn (som liksom bor hemma hos en) när jag har svårt att orka med en liten häst (som jag dessutom kan lämna kvar i stallet)? Det hela känns lite osäkert... Iofs så känns det lite osäkert att jag skulle vilja ha ett föl efter Persikan... som om jag skulle tycka att det var roligare med två ligister :P