the club cant even handle me right now
Japp, jag har snott den. Utan att fråga dessutom :P
Åh vad kul det var i går! 10 000 personer som står och hoppar i takt är ganska häftigt.
Annie och jag grundade med en sallad (bra grundning?) på Vapiano innan vi lämnade av min resväska (typ) hemma hos hennes syster och begav oss vidare till Stadion. Eftersom jag är expert på att tappa bort saker så hade jag bara tagit med mig det nödvändigaste i min lilla väska. Mitt körkort hade jag visst rationalliserat bort. Borde dock inte ha varit några större problem eftersom det var 18-årsgräns. Döm då om min förvåning när vakten (typ en kille på 19 år) bad att få se mitt leg... Tusen tack till vakten i kön brevid som insåg att den här tanten omöjligt kan vara omyndig :P
Lite segt var det allt i början. Kanske var det paltkoma efter salladen? Eller så var det kanske för att vi kom av oss lite när det inte gick att dansa med vattenflaskorna. Korvkillen påstod nämligen bestämt att han var tvungen att slänga korken på de flaskor han sålde eftersom en kork liggandes på marken kunde utgöra en säkerhetsrisk. Men halllåååå!!! Med tanke på hur många flaskor som låg huller om buller på dansgolvet så känns det lite som om att ett gäng herrelösa korkar varken hade gjort till eller ifrån. När vi tillslut gav upp vattnet, besökt damernas och jag hade ätit mig sockerhög på mentos började dansen på riktigt. Väldigt trångt och varmt men hur kul som helst. Jag har kommit fram till att sån här musik är min grej. Man får studsa precis hur mycket man vill och studsa det är jag väldigt bra på ;)
Vi forsatte vår kväll med att överlista en selectamaskin, guida en visen finsk brandman och dansa vidare på Ambassadör. Märkligt val kan kanske tyckas. Men i det här fallet hade vi inget att säga till om. Det vara bara att glatt hänga med. Annie är annars grym på att få som hon vill :P Strax efter 3 provianterade vi på ett något hysteriskt McDonalds. Hamburgare för tredje dagen i rad för min del = inte helt okej! Sen promenerade vi som två små fiskpinnar ner till tunnelbanan för att åka hem. Hur vi tänkte där är något oklart. Nästa gång tror jag att vi tar en taxi 500m i stället för att vänta på tunnelbanan i 23 min. Det var det där med den personliga assistenten...
Trodde att jag skulle vakna med en elak träningsvärk. Den har inte riktigt infunnit sig än men antagligen kommer den som ett brev på posten i morgon.
