Det finns inga andra ord att beskriva henne med. Hon är en riktigt huligan. Det har vi väl kanske vetat en längre tid men jag tror att hennes huligankurva pikade just idag.

Det hela började bra med att vi hamnade i en mastrodontkö ut till Ljusterö. En olycka hade skett på vägen mellan Åkersberga och färjan så vi fick vackert sitta och vänta tills vägen var körklar igen. När vi passerade själva olyckan så stod det en bil kvar på platsen. Hela vindrutan, motorhuven och halva taket var intryckt som i ett V. Inga andra skador i fronten. Hur gick det till? Har någon eller något kommit flygande och landat just där?

Väl ute på Ljusterö tänkte inte lilla mulen låta sig fångas. Hon försökte gömma sig bakom Christinas rygg. Inte ens en morot lockade. Till slut fick Christina tag på henne så pass att jag kunde få på henne grimman. Sen började projekt få på skydden. Det är ganska svårt ibland ska jag säga er. Speciellt när hästen har fått myror i brallan och inte kan stå still. Vet inte hur många gånger hon försökte backa in under ett äppelträd och varje gång blev hon lika irriterad över grenarna som kom åt henne :S Själva lastningen tog nog 30 min. Fram och tillbaka. Halvvägs inne och så ut igen. Pust och stön! Tillslut blev jag arg och då bestämde hon sig för att det var okej att kliva på. Hon var lite som en treåring som ska åka hem från semestern men inte vill. Hade Periskan kunnat hade hon nog också lagt sig ner på marken, fäktat med armar och ben och ömsom skrikigt, ömsom gråtit. Nu har ju jag ingen jättestor erfarenhet av treåringar men jag tror att det är snäppet lättare att hantera en missnöjd minimänniska än en 580kg studsande Sessa. Var tvungen att dra åt handbromsen. Ekipaget rörde liksom på sig fasten parkeringsläget var ilagt...
Sen stod hon hela vägen hem som den lilla prinsessa hon faktiskt egentligen är. Hemma släpptes hon sedan in i hagen hos Ofelia och Dussan. Vet inte riktigt när det hände men plötsligt hade de vuxit ut igen de där djävulshornen och Sessan skulle ta tillbaka sin kompis Dussan från Ofelia. Ofelia kom olyckligtvis lite för nära och min huligan sparkade henne mitt på halsen. Sen när sparkar min häst åt andra hästar? Sen när har hon blivit så självsäker att hon tror sig kunna bestämma i en hage? Det blev iaf ett sår på stackars Ofelias hals. Såg lite äckligt ut för för att det kom så mycket blod. Som tur var hade vi ju sjukvårdslådan kvar i bilen så vi lappade och lagade och sen såg Ofelia nästan ut som ny. Hon får sova inne i natt så att de kan ha lite koll på henne. Med största sannolikhet kommer Sessan inte att få gå kvar ute efter den här. Härligt att hon kommer få bo inne och bara gå ute halvdag under Augusti. Kul! Alternativet är att matte stannar hemma hela sin semester och själv åker ut morgon och kväll för att ta in och ut. Eftersom alternativ 1 antagligen kommer leda till en vävande och krubbitande häst (bra eftersom jag aldrig kommer att kunna ha rem på Sessan eftersom hon har sin nackskada) då känns alternativ 2 ändå något mer lockande. Varför känns det som att det är dax för mig att ta mig i kragen och se mig om efter ett (ur Sessans synvinkel) bättre stall?

23.10 kopplade vi av släpet ute i Märsta. Trött! Trailerkillen kom ut och hjälpte oss att koppla loss i mörkret. Snällt. Han passade dock på att även ge mig en skopa för att jag hade släppt ihop min häst med andra när hon har bakskor. Min häst blir nästintill blockhalt om hon tappar en baksko. Ska hon alldrig få gå på sommarbete för det? Kalla mig gärna obstinat men sådana där råd betackar jag mig för PUNKT

Nu är det dags att sova. 5 dagar kvar till semester :)