Framförallt trött och fullständigt övertygad om att mitt jobb och min häst försöker ha ihjäl mig. Det kan helt enkelt inte finnas någon annan förklaring...

På mitt jobb så tror de att jag är en superwoman. Sjukt härligt om så var fallet. Då skulle jag rädda hela världen på en och samma gång. Nu är jag ju tyvärr igen superwoman. Jag är väldens bästa Kicki men det räcker liksom inte alltid. Just nu räcker det inte alls. Fruktansvärt frustrerande! Verkar dessutom som att jag håller på att bli lite korkad på kuppen. Finns det ingen pausknapp man kan trycka på?

Kängurun har varit hos farbror doktorn nu. Det gick ju så där (lite beroende på hur man ser på det hela förståss). Halt på alla 4 och stel i hela kroppen. Totalt stack den elaka farbrorn (enl Persikan) 20 sprutor i min lilla bebis. Så nu är hon väl självförsörjande på kortison för all framtid :P Jag försöker innerligt att se det här som början på något bra. Min häst ska ju tydligen bli lugnare och mer harmonisk när hon slutar ha ont. Persikan har inte läst den boken heller. Nu får ni ursäkta min lätt skeptiska ton (skyller på förkylningen) men ni är alla hjärtligt välkomna att komma ut och hälsa på mitt lilla monster. Hon går på Metacam (smärtstillande) sedan 4 dagar tillbaka. Under den tiden har hon börjat väva och försöker med jämna mellanrum att sparka ut boxdörren. Nej, detta beror inte bara på att hon är understimulerad. Hon startade nämligen sin "jag kan inte längre stå i box"-kampanj redan kvällen innan besöket hos farbror doktorn och då reds hon som vanligt. Konstaterande = Detta beteende är inte smärtrelaterat.
Hjääääälp! Jag orkar inte med min häst just nu. Någon som vill ha?