Det råder fullkomligt kaos i mitt lilla huvud just nu. Mäklare, spis, målning, tapeter, blommor, telefonabonnemang och sist men inte minst en sjuk liten häst. Korvstoppning! Såklart att jag förstod att det skulle bli mkt som måste göras nu när jag ska flytta hem igen men sanningen är nog den att jag gått och blivit lite utbränd så jag orkar inte riktigt med när saker anfaller i flock. Min förmåga att fokusera på fler saker än en är nästintill obefintlig. Tunnelseende? "Mina" lägenheter är ett bra exempel på detta. Jag får inte till den målning som måste fixas i min gamla lägenhet samtidigt som jag ska få till tapeterna i min nya. Kanske är jag eg en kille?

När det kommer till min gamla lägenhet så ska ju den säljas. Har man ingen lust att göra det själv och ha en massa människor hemma hos en som klagar på hur man renoverat osv så måste man ringa en mäklare. Jag har hitintills i mitt liv köpt två lägenheter men aldrig behövt sälja någon. Så hur gör man nu eg? Jag vet att jag inte gillade mäklaren till den första lägenheten som jag köpte och skulle antagligen inte köpa någon lägenhet av honom igen. Mäklare nr 2 som sålde min nuvarande lägenhet var jättetrevlig. Tänkte därför att jag ringer två mäklare. Så kan jag jämföra och känna efter vilken som känns bäst. Nu blev det ju ändå inte riktigt som jag hade tänkt mig... Mäklarna var fruktansvärt olika. Nr 1 kan nog lättast liknas vid en Golden retriever. Snäll och trygg. Nr 2 var mer en Jack russel. Liten och ettrig. Den ena tyckte att jag skulle bättra på målningen på min spaljé och mina vardagsrumslister innan en försäljning. Den andra tyckte att jag skulle ha fler blommor i förnsterna och kanske en fruktskål i köket. Förvirringen är total = jag tror att jag ringer mäklare nr 3. Hur ska man veta vilken mäklare man ska välja? Jag tänker att man ska välja en mäklare som man själv skulle köpa en lägenhet av men om man ser tillbaka på mina egna lägenhetsköp så får ju även "sliskiga" mäklare sälja lägenheter. Antagligen kommer mäklare nr 3 bara göra mig ännu mer förvirrad och det hela slutar nog med att jag skriver deras namn på varsin papperslapp, lägger i en hatt och tar den vars namn kommer upp på första lappen!

Så var det det där med telefonabonnemang. Kan ju kännas som en onödig sak att hålla på med när man redan har huvudet fullt med annat. Nu råkar det bara vara så att mitt 3abonnemang inte fungerar riktigt som det ska där uppe i den stora staden. Jo jag förstår att det låter som ett dåligt skämt alt en dålig undanflykt för att få skaffa sig en ny telefon. Tyvärr är det dock så att 3 fungerar bättre här nere i Nkpg än vad det gör i Sthlm. Hemma hos min mamma kan jag endast prata i telefonen om jag är på övervåningen eller på glasverandan. Hos min mommo & moffa i Hässelby pryder "endast nödsamtal" skärmen. Så fint så men fruktansvärt ohållbart. Behöver fixas innan jag flyttar. Just nu lutar det åt Telia. Det vet jag att jag var väldigt nöjd med. Med Telenor kan man inte prata i mammas källare (hur ofta man nu behöver göra det) och med Tele2 så var det lite si och så med täckningen ute vid mitt nygamla stall. Låter ju faktiskt lite som om att jag redan har rett ut den här frågan...

Persikan är ju som sagt trasig stackarn. På förra återbesöket så hade hon dock blivit av med all hälta i bakvagnen :) Som för att kompensera hade hon dock dragit på sig en hovledsinflammation. Två steg fram, ett steg tillbaka... Camilla (equiterapeften/kiropraktorn) tyckte dock att hon kändes mycket finare och mer avslappnad i hela kroppen. De är dock lite bekymrade över hennes märklige huvudrörelser och misstänker Headshaking syndrome. Jahapp ,tänkte jag, hur ska det här gå? Å nej, jag känner mig absolut inte som en elak matte som har gått runt och skällt på min lilla häst i snart ett halvår för att hon är så "dum" med sitt huvud. Måste helt ärligt säga att jag inte hade en aning om att det fanns ett sådant syndrom innan. Efter att ha googlat frenetiskt i snart två veckor och stirrat mig blind på youtubeklipp på huvudskakande hästar så har jag fått alla möjliga och märkliga förklaringar på vad det är. Lite förenklat så får min häst migränliknande känslor i näsan i tid och otid (varför vara som alla andra liksom?). Bästa förklaringen har jag hittat på den här bloggen. Förstår inte riktigt allt dock. Menar man att hästen fortfarande har ont i mulen med det där nätet men att de inte slår för att nätet kliar tillbaka? På min häst verkar det som om att den här nerven blir retad av rörelser som kängurun gör. Hon slår tex mer med huvudet när Olof (veterinären) har böjt hennes framben. Ja ja, vi får väl helt enkelt se vad herr veterinär har att säga på torsdag.
Lite gott har det här spektaklet iaf fört med sig. Jag har blivit en sån där seriös en som strechar och masserar min häst. Har numera arnikalinimen på alla stallkläder, klockan, under naglarna, i skärsåret på pekfingret och i ögonen. Varken snyggt eller spec. fräscht men oj vad duktig jag känner mig :)