Idag fick jag en fråga om jag verkligen hade fattat att jag skulle flytta. Eh ja, det är jag väldigt väl medveten om att jag ska. Svårt att inte vara när man ska försöka få ihop allt. Det är ju jättejobbigt att flytta (och dyrt). Funderar över hur det gick förra gången men då hade jag ju ingen häst som skulle flytta någonstans oxå. Tror dock att jag har koll på det mesta nu. Jag behöver skaffa mig en hovis där uppe i den stora staden. Min gamla var dryg när jag frågade honom = honom frågar vi inte igen. Lite knepigt men det ska nog gå bra. Sessan är ju nyskodd när hon flyttar.
Fördelen med detta pysslande är att jag mer eller mindre har blivit av med en av mina märkliga rädslor. Nämligen att vara rädd för att ringa främande människor. Det fungerar liksom inte just nu. Det känns bra, nästan så att jag är lite stolt över mig själv :)