BESVIKELSER
Borde ta tag i mig själv och göra något nyttigt men jag orkar inte. Vet att jag kommer att få råpanik och stressa som en galning innan jag går hem. Just nu känns det dock ganska avlägset och jag sitter bara och tittar ut över motala ström.
Rättegång idag. Del 2 och där med den sista. Jag insåg något när jag satt där. Ibland har jag svårt att förlåta. Även om jag inte ruvar på hämnd så finns det vissa saker och personer som jag har svårt att förlåta. Mina förlorade saker har jag förlåtit. Tid har den effekten på mig. Man kan inte vara arg i en evighet. Undrar bara hur i hela fridens namn det kunde gå så här långt. Jag insåg vad anledningen är till att jag flyttar hem. Jag är trött på dessa ständiga besvikelser. Oavett om det gäller vänner man verkligen gillat, personer man älskat eller fiskpinnar som inte längre tycker om en så blir man liksom alldeles tunn inuti när man inser att relationerna man haft inte varit värda något. Det är nog eg inte så stort som jag känner det. Mitt problem här nere har varit att jag har varit lite för beroende av att ha kompisar och där med blivit mer besviken än vad jag kanske borde ha blivit.
3,5 veckor kvar nu. Inte för att jag tror att jag kommer att sväva på några molntussar efteråt. Jag hoppas bara på lite färre besvikelser.
Kommentarer
Frida
:'(
Trackback
