...jag har bestämt mig. Det blev mäklare nr 3. Behövde inte ens plocka fram den där hatten det var liksom så självklart. Det var lite som i en sådan där film när någon stackars ensam tjej eller kille plötsligt möter personen i sina drömmar och hela världen börjar skimmra. Nu får ni inte missförstå mig och tro att jag gått och kärat ner mig i min mäklare, absolut inte!. Jag har bara varit lite oroad över det här med att hitta den "rätta" mäklaren så nu när jag har gjort det så skimmrar min värld lite, av ren lättnad.

Nu kan jag ju ist börja oroa mig för fotograferingen och visningen. För varför skulle man slappna av om man ändå kan gå runt och oroa sig lite? Fast eg så spelar det ju ingen roll om fotografen tycker att min lägenhet är ful (det är ju antagligen inte denne som kommer att köpa lägenheten ändå) och om en spekulant inte gillar mina möbler så kan jag ju tala om att dessa hade jag ju faktiskt tänkt att ta med mig :)
Känns lite märkligt det där med att sträva efter perfektion i en lägenhet som man ändå ska lämna snart...