Som de flesta vet slutade den där fredagskvällen för två veckor sedan lite sisådär. Att strax före tre på natten upptäcka att man numera inte är en stolt ägare till vare sig jacka, väska, kofta, hemmanycklar mm är ingen hit. Jag har två stycken underbara A:n att tack för att jag fortfarande äger min mobil och att jag slapp sova under bar himmel den natten. Supersnälla Roger lånade ut ett nytt lås till mig så att jag slipper få oväntat besök. Vilken dag som helst ska jag nu bara ta en sväng förbi polisen och se om de kanske har råkat få in något av mina saker...

Jag har haft en del funderingar över vem jag är eller framförallt kanske vem jag vill vara. Blev lite deppig av att bli av mina saker och då dyker de existensiella frågorna upp som ett brev på posten. När mina saker försvann blev jag så himla possitivt överaskad över hur snälla människor kan vara oavsett om de känner dig eller inte. Jag vill också vara en snäll person och jag hoppas att jag uppfattas som en sådan. Därför var det allt annat än okej när jag gjorde ett helt meningslöst uttalande förra veckan. Det var inget förtal men saker som inte tillför något och bara kan göra någon ledsen ska man hålla tyst om. Sen är det väl knappast så att jag har någon rätt att klaga på vissa kommentarer som fällts i kön in till Otten när jag själv inte kan vakta min tunga mitt på ljusa dagen... Skärpning! Samtidigt som man ska vara snäll mot andra så måste man vara snäll mot sig själv. Jag är inte så snäll mot mig själv och framförallt så har jag en benägenhet att tycka att det är okej om andra inte är så snälla mot mig. Men det får det vara slut på. Jag måste få vara den jag är och att vara jag är något som jag ska bli bättre på.

Nu är jag sjuk. Det kom smygande igår kväll för att sedan gå till attack mitt i natten. Jag tycker inte synd om mig själv för att jag är sjuk. Jag tycker synd om mig själv för att jag inte får åka hem till Sthlm. Av någon märklig anledning så vill de inte att jag kommer hem å smittar dem... Dumma, dumma hals!

Kompis det går bra nu... min egna häst var den enda som stökade vid utsläppet. Hon tog två galoppvarv på stallplanen och försökte sen springa över mig när vi gick in i hagen... Väl på jobbet fick jag skäll för något som jag inte hunnit göra åt någon annan (!) Sen spillde jag ut min temugg över hela skrivbordet... På lunchen stressade jag upp på stan för att köpa vin och allergitabletter. Kom hem med vin och två par skor men INGA allergitabletter! Åhhhhhhh... var är min personliga assistent när jag behöver den?

Nu ska jag försöka ta mig ut till hästen och sedan hem igen utan att krocka eller ha sönder någon vinflaska. Känns som om att utgången ikväll kan sluta lite hur som helst med tanke på hur den här dagen har varit hitintills...

Wish me luck!

Trots igelkottsmassmord så begav vi oss till Folkparken i fredags för att beskåda valborgsmässoelden. Jag var väl lika entusiastisk som en 5-åring i en leksaksaffär. Insåg dock ganska snabbt att om det ska bli någon repris nästa år så måste vi låna ett barn av någon. Att titta på elden var visserligen mysigt men inte ens hälften så kul som jag kom ihåg det. Tilläggas ska väl att sist jag var i närheten av en valborgseld var för nästan 9 år sedan och då var jag nog i ärlighetens namn mer intresserad av någon som stod brevid elden än bålet i sig. Det är nog alltså närmare 15 år sedan som jag gick för att titta på just elden. Så om någon har ett litet barn att låna ut till nästa år så emottages det tacksamt. Det kommer återlämnas mätt och belåtet (sockervadd och korv) samt med minst en heliumbalong.
Efter en liten middag på Leons så begav vi oss hem och jag somnade på bästa pensionärsvis innan klockan slagit 12.

Om man går och lägger sig tidigt så brukar man även vakna därefter... Så vid 10-tiden befann jag mig i stallet. Vi passade på att hoppa lite i ridhuset. Jätteduktig! Visserligen red jag på pelhamstången (= fusk) men hon stressade inte ens upp sig. Hejja oss! Nu ska vi bara försöka synka ihop mitt schema med Marias så att vi kan ta tag i hoppningen igen. Lilla mulen tycker ju att det är så himla kul. Det gör ju eg. jag med är bara så sjukt rädd för att trilla av och göra illa mig :S

Lördagen visade ju sig över huvud taget bli en riktig kanon dag. Vi promenerade kring halva stan och kollade på bilkortegen och köpte nya skor. Just nya skor var välbehövligt. De gamla låter stundtals som om att man försöker stampa ihjäl en liten fågel :P
Att delfinerna vann SM-guld kan väl knappast ha ungått någon Norrköpingsbo. Självklart så var vi där! Det kommer att bli mycket tomt nu när mitt alternativa fritidsintresse är över för säsongen. Vad ska man göra nu i stället? Förslag?

Peppade efter vinsten så begav vi oss till Trappan och Karateklubben. Hmm... jag tror att vi lämnar det där...

Söndagen började med mys, fortsatte med att jag åkte till Strängnäs för att träffa kussarna och gå på dop. För andra gången någonsin så har jag hållit i en bebis utan att den börjar skrika. Förra gången det hände så slutade den i och för sig att andas och blev blå. Nu dog den ju inte tack och lov men man kan väl säga att det har gjort mig avskräckt från att gå och bära på sådana där små. Den här gången gick det ju som sagt finfint med undantag för ett par rätt så käcka rivmärken på min hals. Tur att hon inte hade tänder oxå! Mysigt att träffa dem allihop. La familia träffar jag ju i morrn igen när Kotten fyller år. Längtar! Dagen avslutades med ett besök på McDonalds innan mat-och-sov-klockan sa att det var dags att sova igen.

Summa summarum - Jag har haft en jättebra helg :)