Jag gillar de utländska läkarna på vårdcentralen i Sandbyhov. De verkar ha en ganska enkel lösning på de flesta problemen. Nu fick jag en burk med små piller som jag ska äta i 10 dagar. Känner mig redan bättre :) Det kommer dock inte att bli någon alkohol för mig nu i midsommar. Om man blandar dessa tabletter med alkohol så kan man nämligen bli alldeles röd och få hallucinationer. Hihi å en paranoid kräfta tänker jag då minsann inte vara :P

Kör Persikan till Eda imorgon. Sen ska hon få lite semester. Hon är inte ridbar just nu och vi får vara glada över att vi alla har våra näsor i behåll så som hon håller på. Känner att varför bråka om man inte måste? Lägger hon inte ner med sina fasoner så får jag åka till kliniken för att utesluta att hon har ont. Förhoppningsvis är hon bara lite trött på träningen just nu.

Sen ska jag fira midsommar ute vid Fursta. Midsommar ska firas på landet så det blir nog jättekul. Tror att det blir en liten visit hos pappa oxå under helgen. Så himla skönt att få vara ledig ett par dagar nu. Saker och ting verkar anfalla från alla håll just nu. Men varför inte? Tänker inte köra på med något hurtigt "det som inte dödar, det härdar". För det tror jag inte ett ögonblick på. Det är säkert samma självplågare som har kommit på "ensam är stark". Ska försöka att inte ta saker på sådant allvar bara.

Glad midsommar!

Jag är inte en person som ger upp. Försöker att mota ut begroppet "ge upp" från min ordlista. Har snarare en viss förmåga att driva saker och ting in i absurdum (om jag tror på det). Ändrar mig det gör jag dock ofta och vägen fram till målet är sällan rak. Ibland måste man dock "lägga ner" (låter inte lika uppgivet som att ge upp) och erkänna sig besegrad. Att bryta ihop och gå vidare känns som en ganska bra devis å det är nog precis det som jag har gjort.

Det är ju ganska så okej att sluta umgås med en del människor om man får bestämma det själv. Det är ju klart mkt värre om man helt plötsligt upptäcker att det finns någon som inte vill umgås med en själv längre. Jag har gjort en sådan liten upptäckt. Frustrationen blir enorm och man skulle vilja skaka om personen i fråga och sedan ställa typ 1000 frågor om varför. Tyvärr är nog personen det här gäller inte det minsta intresserad av att bli omskakad och regel numero uno torde ju vara att inte ta kontakt. Gör man inte det så kan man ju iaf låtsats som om att man man inte saknar och undrar så mkt som man faktiskt gör. Fruktansvärt barnsligt eg. Här skulle man kanske säga att jag ger upp. Jag föredrar dock fortfarande "lägger ner". Konflikträdda lilla jag lägger ner, om än väldigt sårad men jag lägger ner.

Usch! Jag är fånig och dum (det vet jag) men samtidigt så är jag så himla sårad... Underliga och kryptiska små meningar hör väl eg inte hemma på en blogg utan lösenord men jag tror att jag håller på att bli tokig. Att jag aldrig lär mig. Jag blev lika ledsen förra gången men likväl så gjorde jag precis samma sak en gång till. Så ett litet konstaterande på det säger att de falskaste människorna man har omkring sig är de som är mest väluppfostade och aldrig avslöjar vad de verkligen tänker.

Sen så är det väl tyvärr så att hoppa fallskärm gör sig ju bäst om man faktiskt har en fallskärm oxå... :P

Den lilla mulen är i sitt esse. Hon måste ha knapprat några märkliga piller för hon är som förbytt. Nog för att sadeln behöver stoppas om och nog för att hon kanske blir lite trött när man har ridit ett tag. Men jag har aldrig tidigare hört talas om en häst som blir lokalt trött just på en långsida av ridbanan :P

Envisare än en shettis och med en hals längre än en giraff (endast när den går uppåt) studsar hon fram över ridbanan i sin underbara galopp (ni vet vad jag menar!). Nae nu var jag dum. Stundtals är hon jättefin och har verkligen utvecklats under det sista året. Jag är så himla glad över att jag flyttade till Fursta för utan alla goa människor där och tränarna som kommer dit så hade jag aldrig kommit så här långt med min prinsessa. Anledningen till att hon protesterar är med all säkerhet att vi nu kommer åt henne och att det blir hiskelans jobbigt för henne. Prinsessan ska dock få åka på bete och bli skogsmulle för en månad. Tror att det kan vara nyttigt och förhoppningsvis så "landar" hon lite i träningen oxå. Mattes fina, fina monster!

Hur bra känns det här? Okej att jag alltid ska vara lite speciell men det här tar väl ändå priset... Vi är nu inne på vecka 2 utan att kunna äta ordentlig mat :S (upproret mot min egen mage gick alltså sådär). Hur gick det här till eg? När man sent om sider iaf ringer till vårdcentralen så säger sköterskan att man först ska leva på vatten och thé under ett dygn för att sedan gå över till kokt potatis, ris, torsk och kyckling. Jag har aldrig tidigare behövt fasta på riktigt (har aldrig varit religös eller behövt opereras så det har liksom aldrig varit nödvändigt) men tänkte väl inte att det skulle bli så himla svårt nu när jag ändå inte ätit så mycket den sista tiden. Trots detta så kan jag konstatera att det är helt otroligt hur hungrig man kan bli av att inte få äta på 24 timmar. Enda fördelarna med fasta är att man oundvikligen blir smal på kuppen och garanterat "avsockrifierad". Nu är det tyvärr bara så att jag sugen på precis allt förutom det som jag får äta... Kokt potatis är ju iofs rätt så okej. Ris mår jag numera illa av bara jag känner lukten. Torsk? Nä äter jag inte fisk i vanliga fall så tror jag inte att kokt sådan känns som någon hit. Kokt kyckling? Där vet jag inte hur de tänker. Finns det någon som faktiskt äter kokt kyckling? Jag får bilder i huvudet och de är inte ett dugg trevliga! Tack och lov så fick jag även en liten bonus innan sköterskan lade på luren. Kokta morätter skulle visst oxå fungera. Åhhh jag som äälskar kokta morötter! NOT. Så potatis ska jag alltså leva på ett par dagar framöver. Speciellt midsommar kan bli kul med en skål färskpotatis och lite vatten :P Kommer med all säkerhet att känna mig som Sunes lillebror Håkan innan den här veckan är slut.

Jag känner mig tråkig när jag inte skriver någonting här. Saker och ting har inte varit någon dans på rosor men det är ingenting som jag har velat dela med mig av här. Tror att man gör bäst i att sålla lite. Min förra blogg var lite för ärlig och fungerade nog mest som en dagbok för mig. Eg så borde nog inte ens hälfen ha blivit offentligt. Därför får det helt enkelt bli stopp i bloggandet när jag inte har någonting vettigt att skriva. Har dock märkt att det är svårt att komma igång när man väl har lagt av sig...

Sen sist så har jag lyckats skaffa mig en medryttare. En duktigt sådan till på köpet. Har fortfarande lite svårt att förstå att hon faktiskt vill rida min häst. Inte för att på något sätt nedvärdera min egna lilla totto men hon är ju inte direkt välutbildad. Jag är verkligen så himla glad över att jag har hittat henne. Att hon är jättego och dessutom rider min häst bättre än mig gör ju inte saken sämre :) Så skönt att kunna låta bli att åka till stallet två dagar i veckan utan att ha dåligt samvete. Känner att jag är mkt mer inspirerad de dagar som jag är där och helt plötsligt så känns det som om att jag har all tid i världen för min lilla Prinsessa. Nu håller jag tummarna så att de blir blåa för att medryttaren ska stanna kvar.

Förutom att skaffa medryttare så har jag dödat ringorm, gjort ett (eller kanske två) gästspel i Norrköpings nattliv, latat mig samt jobbat och jobbat och jobbat. Mycket spännande alltså!

Nej eftersom mitt liv inte är så spännande så tänker jag dela med mig av lite funderingar som jag hade medans jag lagade köttfärssås och spagetti åt ett helt kompani igår kväll. Nae det var inget kompani som skulle äta utan jag skulle göra matlådor. Det råkade dock bli några fler än tänkt och nu skulle jag kunna leva på enbart köttfärssås i ett par veckor om jag ville.... Jag har lagt av mig lite på sista tiden och verkar slarva med det mesta just nu. Min mamma sa en gång att jag verkligen praktiserade organisation  och ledarskap i min lägenhet (kan det vara så att jag är som en mini-Hitler i min lägenhet?) och det har nog stämt. Nu när jobbet går i 180 knyck så orkar jag bara inte upprätthålla den ordningen längre. Min bil och min lägenhet har börjat bli ostädade :S
Min matlagning tar nog ändå priset... det hamnar morötter, lök, köttfärs, skal, spagetti, tomat mm på golvet. Kom på mig själv där när jag lagade mat och tänkte för en stund att min matlagning liknade Per Morbergs. Han är ungefär lika oorganierad och spiller/tappar ungefär lika mycket saker som jag. Men där slutar likheterna mellan honom och mig. Han har en hel städarmé som städar upp efter honom, jag måste göra det själv. Hans mat ser faktiskt riktigt god ut, min mat må se god ut men det finns de som vägrat att äta den... (fast jag måste säga att jag tror att min mat smakar bättre nu än då). Lite orättvist är det faktiskt. Det är så himla mkt roligare att laga mat om man slipper hålla på och städa efter sig själv hela tiden. Någon som sett IKEA-reklamen där de städar köket med en högtryckstvätt? Ett sånt kök skulle jag vilja ha! :)

I dag så ska jag gå Vårruset (observera gå). Är inte riktigt säker på att jag vet vad jag har gett mig in på men de har lovat att jag slipper springa. Fick någon liten ångestattack i söndagsmorse och undrade om jag inte borde ha varit ute och promenerat lite inför så att jag iaf hade någon slags kondis. Kom dock ganska snabbt på att om jag behöver träna för att gå 5km så är jag riktigt illa ute och så dålig kondis det kommer jag aldrig att erkänna att jag har. Men om ni läser att någon dog under Vårruset så finns det en viss risk för att det var jag...