Veckoblogg?
Verkar som om att bloggen har antagit formen av någon slags veckoblogg. Hinner inte mer just nu. Jag jobbar ju faktiskt på jobbet numera :) Som grädden på moset har jag skaffat mig underliga sovvanor igen. Inte riktigt så illa så att jag bygger igloosar i sömnen men jag drömmer så sjuka saker. De sista två nätterna har dock varit lugna. Kommer inte håg att jag drömt något = antagligen har jag legat i koma.
Var hemma i Sthlm förra helgen. Åt god mat och latade mig. Var på IKEA och lyckades köpa mig en lampa till vardagsrummet. Ska få en matchande matta av mamma. Den glömde jag såklart i Sthlm :P Kom dock ihåg att ta med mig sand och en spade. Nej, jag ska inte baka sandkakor. Jag ska parkera på Hagagatan och förhoppningsvis kunna komma därifrån oxå.
Hade verkligen ingen lust att åka tillbaka till Nkpg på söndagskvällen. Visst, jag klarar mig ganska bra här nere. Jag känner ett gäng med störtsköna människor både i och utanför stallet. Har ett jobb, en lägenhet som jag trivs i och mitt lilla monster står i ett toppenstall. Men ibland skulle min vistelse här nere kunna vara som en novell skriven av Herr Kafka himself... Å när det inträffar så blir hemlängtan enorm!
Under veckan som gått har det blivit väldigt lite stall (Sessan brunstig = vi lirar inte riktigt ihop = jag låter henne vara tills det värsta gått över) men betydligt fler andra fritidsaktiviteter. Jag har solat (blev dock inte ett uns mindre vit), gått på basket (blev utsatt för en liten kupp ang sittplatser), gått på hockey (1:a gången här nere. Taggad publik är en underdrift) samt smugit omkring i snön i grannskapet (jag älskar thermobyxor!). En fruktansvärt spännande vecka alltså. Om möjligt kommer helgen att bli ännu mer spännande... Ska göra ett litet besök i Annas stall i dag på eftermiddagen. Ska bli jättekul att få se den lilla bebisen nu när hon blivit stor :) Utgång ikväll (nyktert), morgonfodring imorgon bitti, tvättstugan, stallfest med efterföljande utgång imorgon kväll. På söndag ska jag SOVA hela dagen! Det kommer jag att vara värd :)
Jag kanske har fel...
men sist jag kollade på mitt köpekontrakt av Sessan så stod det att jag (läs: mamma) köpt en häst...
inte en bäver!
Huliganerna själva!
(stöldgods från Maria)
Det började lite oskyldigt...
...strecken var helt plötsligt inte raka. Det såg nästan ut som någon gjort det på flit...
Då var det bara ett antagande. Nu vet jag bättre! Jag gillar spec att tom siffrorna inte längre står på rad :P
Vem?
I wish u could see me now
Ja, jag lever. Nej, jag har inte bloggtorka. Jag har för första gången sen jag började på mitt jobb för snart 3 år sedan faktiskt haft saker att göra :) Nu har jag fått igen för all internetinventering och allt tumrullande... Helt slut i huvudet men det är ju så himla mkt roligare att jobba på riktigt.
Annars rullar saker och ting väl mest på som de brukar. I tisdags förra veckan löste jag ut min bil från Mekonomen. Nu är den hel och snäll igen. Skönt. Jag blir så himla handikappad utan bil. Tror att fler kan känna igen sig där...
Spontanutgång i lördags. Otten igen... Hjälp vad är det som händer? Det är som en helt ny värld. För vem känner jag som går till Otten? Dessutom verkar det vara är tillhåll för min alldeles egna specialité "negrer och dvärgar" Helst i en kombo av en mörkhyad man som når mig ung. till örat och som dessutom pratar engelska :P Men pratade jag inte häromdagen att man måste vidga sina vyer..? (största anledningen till att jag flyr från dem är för att undgå Emmas hångarv!) Skämt å sido så gillar jag fortfarande musiken och när jag började gå till Palace så kände jag ju ingen där heller.
Har väl varit sådär peppad på att rida efter att ha jobbat 12-timmarsdagar förra veckan. Men det har gått super de dagar som jag har tagit mig i kragen. Hon börjar bli en banan åt rätt håll. Okej att hon stundtals går på bogarna och det känns som att rida i nedförsbacke. Men det gör ingenting för det är så himla skönt att inte längre studsa fram på en ubåt med uppfällt periskop. Kanske håller hon på att bli stor. Hon blir ju faktiskt 7 i år så det är väl inte helt omöjligt. Idag är det träning för Linda och jag hoppas att hon är lika lugn och fin idag. Nästa projekt är galoppen och jag tror att jag har utarbetat en ganska bra plan. Vi får väl se.
Jag ska iaf dela med mig av Sessans och mina mål för den här våren... Vi (eller kanske bara jag) hade tänkt att vi i sommar skulle kunna rida en godkänd LC:1 och hoppa en bana på 1m. I dressyren ligger problemet hos Sessan som måste låta bli att studsa som en kängru i galoppen (nu skulle man kunna säga att problemet är mitt eftersom jag måste rida henne bättre... Ni som tror er kunna detta är välkomna att pröva!). I hoppningen är problemet helt och hållet mitt. Jag måste våga hoppa 1m. Sessan slänger sig dödsföraktande över allt som kommer i hennnes väg (bortsett från i ett par tjuriga ögonblick).
En hårig liten mule...
♥
Jag älskar dig!
No, the party dont start until I walk in
Kl 09.18 kommer jag körandes i min bil på Söderleden. Strax efter Vilbergsavfarten säger det poff under min motorhuv. Typ som om nån hade släppt världens snöboll rakt på huven. Det hade kanske faktiskt varit ett bättre scenario än det som faktiskt hänt... Temp.mätaren slog upp på max å då förstod jag att saker och ting inte stod rätt till med kylaren. Så jag fick be en snäll farbror (ständigt dessa farbröder!) att hjälpa mig att öppna motorhuven. Ja rent var det iaf i motorutrymmet så jag behöver nog inte fundera på en motortvätt det närmsta taget iaf ;) En slang från kylaren hade minst sagt exploderat! Vad gör man då? Jo, först ringer man mamma... Sen paddlar man bort till Mekonomen och ber att få en tid i verkstaden. Ringer å väcker Johanna å frågar om hon kan tänka sig att bogsera bilen till Mekonomen senare under dagen :P Sen ringer man Jessica å ber om hjälp med Sessan. Slutligen tittar man sig omkring och funderar ut vilken väg som är bäst att gå hem. Upptäcker halvvägs varför man inte längre använder sina kängor (skavsår!) och åker spårvagn resten av vägen. Gåsjackan var denna morgon min bästa vän. -21° och jag frös inte :)
Sen ägnade jag dagen åt att städa min lägenhet. Gör jag inte det jämt å ständigt? Johanna hämtade mig strax innan halv fyra och sen bogserade vi min bil ca 50m till Mekonomen. Om nån såg oss så tror jag att vi mest uppfattades som Piff å Puff... Sen konstaterade vi att två tjejer inte kan knuffa en bil på 1,8ton i snö. Kanske att vi hade kunnat räkna ut det innan om vi inte skrattat så mkt :P Så vi lämnade bilen ståendes 1,5m utanför parkeringsfickan (!) å lämnade in nyckeln. Tusen tack Johanna, du är min hjälte!
Eftersom jag tyckte synd om mig själv så hängde jag på Maria när hon undrade om vi skulle gå ut. Så jag packade i vanlig ordning ner halva mitt bohag i en väska och begav mig till den östra delen av staden. Platsen byttes i halvlek till Fridas jättesöta lägenhet. Det dracks drinkar, dansades underliga danser, skickades sms som kanske borde ha varit ogjorda å så lyckades vi sminka oss oxå. Hur kommer det sig att jag är stadigare på handen efter två glas vin? Efter att någon sett fel på spårvagnens tidtabell så tog vi en taxi (tillsammans med två fripassagerare) till Otten (!) Japp, jag gick in självmant. Tror till och med om att jag bad om att få gå dit. Kanske, kanske att jag blivit lite skeptisk mot Palace nu när de stängt övervåningen. Fast det fanns det ju fler som var...
Jag hade jättekul! Men eftersom det börjar bli mer regel än undantag att jag gör lite udda saker så kanske jag såhär i efterhand funderar över om vissa saker verkligen var lika bra ideer som de verkade då ;P Å sen tror jag att jag är skyldig iaf 3 personer en ursäkt för mitt evinnerliga tjatande när vi skulle åka hem. Förlåt! Jag trodde att jag höll på att bli en fiskpinne men jag lovar att hålla mun nästa gång (om ni vill träffa mig igen dvs...)
Marias föräldrar hämtade upp oss hemma hos mig strax efter 11 på söndagsförmiddagen och så styrde vi kosan mot Eken. Vi satt i ett iskallt ridhus och kollade på en träning som Roberto Christofoletti hade. Jag tycker att han var grym (i en bra bemärkelse alltså) Visst att det kan bli lite språkförbistring när träningen hålls på engelska men han var riktigt duktig å släppte inte ekipagen förens det blev rätt. Han sa en hel del bra saker som jag ska försöka applicera på Sessan :)
Fick skjuts ut till stallet av Maria. Försökte mig på att träna på lite saker med Sessan på fältet men gav snabbt upp då jag märkte att mina thermobyxor har ett alldeles för glatt innerfoder för att jag skulle kunna hålla mig kvar på hästryggen i trav. Lilla mulen var pigg som en mört och så fort jag har fått tillbaka min bil så får det vara slut på dessa underliga vilodagar. Man dör inte av att rida i -15°! Å hur ska jag nånsin nå mina sommarmål om jag inte rider? From i morgon (förhoppningsvis!) så får det bli mindre snack i stallet och mer ridning. Så om nu ser mig stå och lura i stora stallet, skicka upp mig till lilla ögonaböj!
Idag har jag "bara" lyckats skära mig på båda handlederna :( Kopieringsapparater kan bli väldigt farliga om de sätter den sidan till...
Nu ska jag ta mitt pick å pack å åka hem. Japp, e man snäll så får man skjuts :)
En måndagstorsdag
Min röda skottkärra stod inplogad i morse igen. Hade jag inte backat den där halvmetern extra i går kväll (bara för att en till bil skulle kunna få plats framför mig) så hade jag inte haft ena bakhjulet i en grop med en ispuckel framför. Där får man för att man ska försöka vara snäll! Men som tur var hittade jag en snäll farbror (eller jag farbror och farbror, snarare en kille i 45års åldern) som hjälpte mig att skotta ut min bil. Även denna gång så hade jag faktiskt bara bett om att få låna spaden men antingen så ser jag ut som en spadtjuv eller väldigt klen ut eftersom han skottade och jag stod och tittade på :P
Men eftersom man ska se saker från den ljusa sidan så är jag iaf enormt glad över att det nu mera går att öppna alla dörrar på min bil (bakluckan undantaget men det gick inte förut heller).
Det är en lite underlig dag idag över huvudtaget. Man var ledig igår och det kändes som söndag hela dagen. Men idag är det, söndagsångesten till trots, inte måndag. Detta verkar dock vara lite svårt för min hjärna att ta in... Så idag är det en torsdag med måndagskänslor, alltså en måndagstorsdag.
Igår var jag duktig och städade ur ett av skåpen i mitt kök. Det har varit fullt av gamla färgburkar sedan jag flyttade in. Idag ska de få åka på sin sista färd i min bil och då till returpunkten. Har även lyckats rensa bland sakerna på vinden och ska nu slänga x-antal kartonger och gamla hästtäcken som legat där uppe bara för att de har varit bra att ha... (bra att ha sakerna har med åren blivit lite många bara).
Ska sätta fast magnetlåsen på köksluckorna i helgen. Det här köksprojektet har dragit ut på tiden och varför är det alltid så himla trist att göra det sista på alla projekt?
Men nu har jag slagit huvudet i skåpsluckorna för sista gången!
