Facebook har dött! Eller eg så är det väl bara min facebook som har dött. Inte för att jag var någon stor facebookanvändare med mina ynka 68 vänner, eller nått sånt, men det var ett bra tidsfördriv. Företaget jag jobbar på tycker dock inte att deras anställda ska fördriva tiden på facebook. De tycker att vi ska var produktva och sälja mer material. Det kan jag absolut förstå men jag börjar sakna den där "kossan" i båset. Får väl helt enkelt ta mig i kragen och (sist av alla) skaffa mig en dator.

Igår red vi ut med Johanna å Lillen. Det gick väldigt smärtfritt och utan några större incidenter. Det skulle väl vara när vi trodde att vi skulle möta en traktor eller kanske när Persikan tänkte hoppa över ett dike ner på en åker som hjärtat slog ett par extra slag men annars var det som sagt tämligen lugnt. Detta kan ju iofs bero på att jag gick brevid Persikan hela vägen till skogen :P och/eller att jag ledde henne i den nedre tygeln på stångbettet. Men men, alla sätt är ju bra utom de dåliga.
I dag ska vi rida lektion. Första gången på Fursta. Det ska bli jättekul. Eller det är vad jag försöker intala mig själv iaf. Jag HATAR att träna första gången för en ny tränare. Jag är övertygad om att de vill mig illa! Hmm... okej jag förstår att det där inte lät helt friskt :S Nej då, det kommer att gå jättebra. Sessan är ju så himla duktig nu och jag vill ju verkligen få ordning på det här.
Frågade Maria igår om hon kanske kunde tänka sig att hjälpa mig lite med hoppningen om det inte löser sig med Cissi. Å det kunde hon tänka sig = en sten föll från mitt hjärta :) Persikan har ju visserligen hoppstam men hon har inte läst boken om hoppteknik och jag verkar ha glömt bort allt jag någonsin lärt mig när det handlar om hoppning. Enda anledningen till att vi överhuvudtaget kommer över hinderna är att Persikan dödsföraktande slänger sig över dem (läs: ca 60cm). Hon är modig min lilla häst ;)