Jag som aldrig har förstått tjusningen med Lars Winnerbäck satt å läste låttexter av honom hela eftermiddagen i går. Bara för att jag ville förstå vad som nu kunde tänkas vara så himla speciellt med honom. Fast jag får väl lov att erkänna att en hel del av texterna är rysligt bra även om man nu skulle kunna bli väldigt deprimerad om man lyssnade för mkt på dem... det är väl kanske bara så att jag har lite svårt att ta honom på allvar efter det jag hört om honom...

Men här sitter vi inte å deppar. Solen skiner ju för fullt och äntligen, äntligen så kommer det kanske att bli vår. Tänk om den här påsken blir som den 2002 när vi satt på stallbacken i t-shirt och uppkavlade jeans. Jag hoppas! Om jag dessutom kommer ihåg rätt så var det en hel del sol den sommaren... Jag vill kunna ha picknick utan att frysa ihjäl NU! Å gå i kjol utan strumpbyxor. Jenny har du lust å picknicka med mig i sommar om jag lovar att bjuda på vattenmelon? ;)

Nä deppar gör jag inte men jag är på lite lätt dåligt humör! Tror att monstret gav mig ett litet knyck i nacken när vi lasttränade i måndags. Tror att nån nerv kommit i klämm nånstans för det liksom sticker i huvudet, typ som när ett ben eller en arm håller på å vakna :( Eller så har jag helt enkelt drabbats av en hjärnblödning... e väl typ den första 25-åringen (snart iaf) som dör av en sådan isf... hehe.

Så nu får det vara slut "latat" för nu måste jag ta tag i mig själv och göra klart dagens skörd av arbete så att jag kan åka ut till stallet å mysa med sessan i solskenet :)