Klockan är strax efter 10 och jag har redan lyckats smälla i mig en påse polkagrisar = INTE BRA! Hur kommer det sig att man bara måste äta av dem bara för att påsen är öppen? Det blir som någon slags sjukdom och det ända jag tänker på är de där förbannade polkagrisarna! Men nu har jag ju iaf ätit upp dem så nu kanske jag kan börja fokusera på jobbet ist :P För övrigt så har min viktkurva antagit en brant uppåtstigning... Inte så att mina kläder helt plötsligt börjat sitta illa. Nae snarare att jag bara känner mig aningens mer "fluffig"så här lagom våren/sommaren. Vilken tur för mig att jag inte gillar att bada på sommaren å solar det gör jag nästan inte alls. Jag är alldeles för rastlös för att ligga stilla så där. Dessutom blir jag helt indianröd innan jag blir brun = cancer here I come! Fast iofs så är min pappa likadan och han har ju lyckats klara sig utan hudcancer så varför skulle jag få det? Kanske för att det skulle vara min vanliga tur... Nån som kommer ihåg min solbränna från förra sommaren? Jag hade vita streck på axlarna efter linnet (de är fortfarande kvar), så jag var väl brun typ till övre kanten på linnet och på benen nedanför kjolskanten. Där emellan så var jag helt kritvit! Precis som när man gick på lågstadiet och inte fick bada utan t-shirt för att man inte skulle bränna sig. Hmm... tappade visst tråden lite här... det jag ville ha sagt var att jag orkar faktiskt inte bry mig om i fall att jag krallar på mig lite grann för vem förutom jag kommer eg bry sig om det?

Jag vet inte om det här är ett påfund som kommer att hålla i längden eller om det bara är något slags försök till verklighetsflykt... Jag har iaf rymt från min gamla blogg för att bosätta mig här i den nya :) Min gamla blogg var fylld med allt för många uschliga minnen och sen har jag väl delat med mig av saker som inte alla borde veta. Kände att det var dax att lösenordsskydda den gamla innan nån som verkligen inte borde läsa den hittar den... Så nu börjar jag väl om da!

Jag som aldrig har förstått tjusningen med Lars Winnerbäck satt å läste låttexter av honom hela eftermiddagen i går. Bara för att jag ville förstå vad som nu kunde tänkas vara så himla speciellt med honom. Fast jag får väl lov att erkänna att en hel del av texterna är rysligt bra även om man nu skulle kunna bli väldigt deprimerad om man lyssnade för mkt på dem... det är väl kanske bara så att jag har lite svårt att ta honom på allvar efter det jag hört om honom...

Men här sitter vi inte å deppar. Solen skiner ju för fullt och äntligen, äntligen så kommer det kanske att bli vår. Tänk om den här påsken blir som den 2002 när vi satt på stallbacken i t-shirt och uppkavlade jeans. Jag hoppas! Om jag dessutom kommer ihåg rätt så var det en hel del sol den sommaren... Jag vill kunna ha picknick utan att frysa ihjäl NU! Å gå i kjol utan strumpbyxor. Jenny har du lust å picknicka med mig i sommar om jag lovar att bjuda på vattenmelon? ;)

Nä deppar gör jag inte men jag är på lite lätt dåligt humör! Tror att monstret gav mig ett litet knyck i nacken när vi lasttränade i måndags. Tror att nån nerv kommit i klämm nånstans för det liksom sticker i huvudet, typ som när ett ben eller en arm håller på å vakna :( Eller så har jag helt enkelt drabbats av en hjärnblödning... e väl typ den första 25-åringen (snart iaf) som dör av en sådan isf... hehe.

Så nu får det vara slut "latat" för nu måste jag ta tag i mig själv och göra klart dagens skörd av arbete så att jag kan åka ut till stallet å mysa med sessan i solskenet :)

 

Okej att jag har förstått att det är väldigt lyhört hemma hos mig... men i går kväll tog ändå priset... jag låg i min säng och skulle sova... när jag helt plötsligt hörde hur min granne snarkade! Å vad jag skrattade. Jag menar förstå vad de måste kunna höra från min lägenhet om jag kan höra hur han snarkar ;P Helt underbart!

Hmm... tror att min nya chef kanske fick en annan bild av mig igår... fick ett "litet" utbrott under att möte... Kanske därför att jag inte förstår varför jag ska göra de arbetsuppgifterna som ingen annan vill ha... Mitt jobb känns inte det minsta meningsfullt just nu å hur länge vill man eg jobba på ett sånt jobb? Förlåt chefen det var inte meningen att skrämmas...

Fredagar är riktigt bra dagar (även om det är den 13:e) för då får man köpa godis å sitta uppe länge. Det enda problemet denna helg är väl att jag har lyckats skriva upp mig på morgonfodringen i morgonbitti. Det känns så där just nu även om jag vet att det är lugnt när jag väl pallrat mig upp ur sängen i morgon. Sen blir det lastträning för hela slanten. Åsa har lovat att så beredd med plankan :P men det skulle faktiskt inte förvåna mig det minsta om sessan bara bestämde sig för att gå på vid 1:a försöket...

Nä nu har jag inget mer att skriva... förutom att jag är jätteglad över att jag ska hämta min telefon i dag da :) Så jag återkommer när jag faktiskt har nått meningsfullt att skriva!

Denna konst är jag ,om någon, expert på! Fast hur trodde jag eg att det skulle bli när jag bestämde mig för att åka på äventyr med en något bänglig liten sessa. En väldigt blå fot, en väldigt blå tå, många tappade mod och ett glas till trailerns baklykta senare så har vi iaf vait i Sthlm tur och retur. Har tom lyckats hitta en sadel som passar både mig och Persikan :) Nu är sessan väldigt trött eftersom hon inte verkade vilja sova på Ensta och väldigt trött på att åka trailer. Vi måste fortfarande träna på det men jag tror att jag ska ge henne lite semester fram till helgen och bara göra roliga saker. Det kommer nog att dröja ytterligare ett tag innan jag kommer orka försöka mig på ett sånt här äventyr igen...

Var å hälsade på mormor och morfar i lördags kväll. Morfar mår inte så bra så det känns viktigt att åka och hälsa på dem så ofta man bara kan. En sak som är säker är iaf att de inte är riktigt kloka. Morfar hade ett par konspirationsteorier bla att momor försökt förgifta morfar med paprika. Eller rättare sagt att hon försökta lura i honom att det var tomat hon hade haft i maten ist för röd paprika... (morfar hartar paprika) sen så var han även lite sur på mormor för att hon aldrig bjöd honom på fiskbullar (mormor hatar fiskbullar, hon gör en obetalbar "fiskmin" så fort man nämner fiskbullar). Det är så himla mysigt att vara där när man inte är så många. Oftast ska ju hela släkten vara med och då blir det ju inte så mkt prat med just mormor och morfar.¨

Nu ser mitt hem ut som hej-kom-och-hjälp-mig! Det ligger prylar överallt och jag har nötsmulor på mattan. Hihi... det finns nog de som skulle kunna tro att nån liten smutsdjävul tagit över min kropp... för stökigt brukar det ju oftast inte vara hemma hos mig. Men jag har liksom latat till mig lite grann den sista tiden. Har tvättid på onsdag så då ska det minsann städas. I dag ska jag göra något så vuxet som att gå å handla! Om jag inte somnar på vägen ut till stallet och kör i diket dvs :P