Bilkillar är bra. De har ungefär samma tidsoptimism som vi hästtjejer har... De är precis lika svåra att bestämma en tid med. Annas Håkan är ett praktexempel. Han åkte i söndags morse å sa att det nog bara skulle ta 5 timmar att byta avgassystemet på pontiacen. 21.40 ringde han Anna och ville bli hämtad eftersom avgassystemet satt fortfarande inte på plats. Dagar i stallet kan oxå dra ut på tiden, ibland är det nästan så att man tror att någon skojjar med en. Anna och jag letade fler bommar i skogen i söndags. Vi hittade ett helt gäng och sågade dem i lämpliga längder. Det kändes som om att det kunde ha tagit runt 45 min, verklig tid var 2 timmar! Alltså... nästa stall jag flyttar till ska ha en väl fungerande hinderpark och om jag någonsin ska byta hobby så får det nog bli till bilar ist, frimärkssamlingar verkar vara alldeles för förutsägbart :P

Mina och Sessans ledarskapsövningar går så där... börjar nästan tycka som Jenny, att det bara är humbug det där alltså. Persikan reagerar inte alls så som det står i boken att hon ska göra. Antingen så har hon inte alla geter hemma eller så är hon alldeles för smart för att gå på det där. När hon efter 29 sidoflyttningar av huvudet (i manualen säger de att det ska räcka med ett par) fortfarande inte ger med sig, sänker huvudet och tuggar så verkar manualen helt enkelt inte stämma för min häst. Kanske borde jag läsa manualen för henne innan jag fortsätter, så att hon vet hur hon ska reagera menar jag.