Så nu är det officiellt... Det går inge bra för mig just nu!

Det hela började eg i fredags när jag var på IKEA. På badrumsavdelningen stod det ett par och tittade på skåp. När jag skulle runda dem i min jakt på Jenny & Co stod där en våg på golvet. Utan att tänka mig för klev jag upp på den. Okej att jag visste att jag krallat på mig... men när man ser det så där svart på vitt så blir det näst intill obehagligt. I går tyckte jag mig kunna märka en skillnad på min ätande som om att jag omedvetet hade blivit mer medveten om vad jag eg stoppade i mig. Ki fick jag! På vägen hem stannade jag på ÖB för att köpa tvättmedel... kanske var det så att det slank ner några dammsugare i min korg också... kanske var det så att jag inte bara åt en... utan typ fyra och sedan mådde illa hela kvällen och natten! Vad trött man kan bli på sig själv :P

I går på kvällen (trots illamåendet) tänkte jag att jag skulle montera ihop balkongmöblerna som jag fått av min mamma. Då saknas det en liten svart plupp på ena benet så det går inte att sätta ihop bordet ordentligt. Morr! Fast jag försöker iaf vara kreativ och ringer till min mamma och säger att nästa gång hon kommer ner så kunde hon ta med sig en vagnsbult, en mutter och borrmaskinen så kunde vi fixa bordet. "Vet inte om det går att borra i den metallen" blev svaret. Morr igen! Det går väl att borra i metall. Eller? Där fick jag för att jag försökte vara lite smidig. Det är väl eg inget att hetsa upp sig över förutom att jag blev besviken över att jag inte kunde fixa fint på balkongen :(

Sen så kom grejjen som liksom toppade allt... Jag blev påkörd på vägen till jobbet i morse, eller snarare så var det volvon som blev påkörd. Kan inte påstå att min redan onda nacke tyckte att det var någon hit... Fast ibland är det tur att man kör just volvo. Förutom att smutsen är bortskrapad på min plast-stötfångare så hände inget med min bil medans hans bil fick skador i plasten fram. Då ringer jag min mamma (aka klagomur) för att någon ska tycka iaf lite synd om mig. Det skulle jag inte ha gjort... för först blir jag osams med henne över att hon ser väldigt mkt värre på det som hänt än vad man själv gör... och när jag då säger att jag inte vill prata mer å tycker att hon överdriver så bussar hon pappa på mig. Jag vet att de bara vill mig väl men om bilen var ordentligt trasig så hade jag nog låtit lite mer åt det hysteriska hållet och hade jag varit halvdöd så hade det ju knappast varit jag själv som ringt...

Lasse e bra :) Vi ska äta på Leons på lunchen. Det om något förtjänar man när man har blivit påkörd!