Ibland undrar man om man inte jobbar på ett dagis i stället för en järnhandel... Idag när jag rullade ner ett av klädhängarna på lagret upptäckte jag att någon hade kletat fast ett tuggummi på ena sidan av hängaren. Vi har av förklarliga skäl väldigt få barn i butiken. Min slutledningsförmåga säger mig därför att det ären man mellan ca 20 och 60 inte vet vad en papperskorg är. Dåååligt!

Åkte till Nkpg i fredags för att gå på kalas hos Maria :) Det blev en hel del vindrickande och chipsätande innan vi tassade vidare till Hugo. Har inte varit där sedan det slutade att vara sitt gamla jag. Trevligt och helt okej med folk för att vara en fredagskväll. Jag känner dock att jag numera kan titulera mig tant... tycker inte att det ens är lite kul med en rökmaskin längre.
Lite snålt med tid att umgås blev det tyvärr med tanke på att det var så länge sedan. Får åka tillbaka och inte bara gå ut. Man kan ju faktiskt göra andra saker oxå.

Träffade fd. chef i lördags över en pizza på lördagseftermiddagen. Goa Hasse! Toblerone och kexchokladsförrådet är påfyllt igen :P

Måste erkänna att jag inte var så där överdrivet pigg när jag klev in på El torro i Sundbyberg strax före 21. Det ordnade dock upp sig :) Efter att ha ätit jättegod mat och agerat både stöd och stopkloss (för dem som inte tog med sig gymnastikskorna i väskan) anlände vi till Garbo. Mitt första intryck var ålandsfärja. Nästa köttmarknad. När ni läser köttmarknad får ni inte missförstå mig och tro att det är som på Puls utan det här var 20 gånger värre. På Garbo verkar det vara något slags måste att ta med sig någon hem. Creepy om man inte är beredd. Men jag ska inte klaga. Jag skrattade så att jag stundtals grät och fick dansa tills fötterna gjorde ont, ont, ont. Eftersom vi nyligen läst om en tjej som höll på att bli våldtagen i rulltrappan på Sundbybergs tunnelbanestation (hur killen nu tänkte där!) åkte vi taxi hem på bästa pensionärsvis strax efter tre (alltså eg efter två). Skönt. 

Vid 13-tiden i söndags dök la familia upp hemma hos mig på våffelkalas. Våfflor är klart underskattat. En perfekt frukost efter två utekvällar! Mamsen och jag åkte till Kista och shoppade lite kläder till henne. Själv hittade jag absolut ingenting jag ville ha. Är det inte alltid så när man är på jakt efter något? Nästa torsdag åker jag (å resten av mitt jobb) till Kroatien över påskhelgen. Jag skulle behöva investera i en tjockiströja och ett par byxor tills dess. Kan ju inte gärna komma glidandes i ginalinne och mjukisbyxor (ja, min garderob är i behov av en totalmakeover).

I dag efter jobbet har Sofia och jag varit och powerwalkat kring "Finbromma". Kanske, kanske har jag nu förbränt en hälften av den där tårtbiten jag tuggade i mig på jobbet idag. Jag har inga planer på att bli smal. Bara lite mindre Barbapappa.

Jag har alltid tidigare sett träningsvärk som någon sorts belöning. Tror mig dessutom veta att jag har försökt pådyvla andra den åsikten också.
Här med tar jag dock tillbaka alla sådana påståenden. Att ha träningsvärk kan omöljligt vara något possitivt. Det gör bara väldigt, väldigt ont !

Förflyttar mig för tillfället mkt långsamt och med en kroppshållning a la Gollum.

Jag bli lycklig

när solen skiner

när min prinsessa snusar mig i nacken

av middagar med god mat och trevligt sällskap

av människor omkring mig som får mig att skratta så att jag gråter


ibland är det bara så himla härligt att vara jag :)