Tyvärr slutade helgen så där bra. Min pappa blev dålig :( Han mår tack och lov bättre nu men sådana där saker får en att fundera över hur bräckligt livet eg är.

Nu är det bara en timme kvar tills man får gå hem. Då ska Sessan och jag studsa runt lite på banan innan det är dax att bege sig ner till båten. Dvs dubbel träning för magmusklerna ikväll. Om jag inte aktar mig så kanske jag får rutor snart (yeah right!)

Tänk vad fuskigt lätt livet skulle vara om man var glad jämt och som för att ta ner mig på jorden igen så var gårdagen en riktigt uschlig dag. Grym ångest över saker som jag vet att jag måste ta tag i. Jag måste ta ett beslut och nu pratar vi inte om vilka trosor jag ska ha eller vilken hamburgare som är godast... väljer jag att flytta hem så kan jag inte ångra mig sen... vill jag fortfarande flytta hem? Lurar jag mig själv? Blir jag lurad av någon annan? Som alltid så vet man vad man har men inte riktigt vad man får. Stannar jag har jag 14 andra problem att ta tag i för att få en schysst tillvaro. Just nu skulle jag gärna ha ett trollspö och bara kunna trolla bort mina problem :P

Helgen har varit jättemysig (hann faktiskt frisera Sessan ändå...) men jag orkar inte riktigt redogöra för den nu. Den är ju liksom förbi och på torsdag är det en ny helg...

Det är med skräckblandad förtjusning som jag sitter där bakpå motorcykeln å ser naturen susa förbi. Skräckblandad därför att man är så utelämnad ("ramlar" man av så går man sönder), bilar på fel väghalva är inte helt ovanligt bakom krönen och när vägen är guppig är det inte så lätt att hålla kvar fötterna på fotpinnarna. Förtjusning därför att det är en svårslagen frihetskänsla när man gasar, när man lutar ordentligt i kurvorna och sist men inte minst... när man åker motorcykel känner man alla dofter av naturen runt omkring på ett helt annat sätt än när man åker bil.


Grattisar i massor till Carro som ska få en liten bäbis! :D
(Äntligen nån man känner som skaffar barn så att man faktiskt kan köpa söta barnkläder utan att verka wierd...)

Jag vet att jag stundtals har alldeles för höga krav på mina medmänniskor, att jag dömmer lite väl hårt ibland. Min mamma säger att man blir snällare när man blir äldre... jag får väl hoppas på det. Tills dess så är det väl så här... tro dock inte att jag har lägre krav på mig själv...

Mitt hem ser ut som ett bombnedslag just nu. Det blir liksom lite så när man bara är hemma en knapp timme, slänger av sig kläderna (i en hög på golvet), duschar, sätter på sig nya kläder å åker igen. Jag hatar när det är stökigt hemma hos mig :( = jag behöver lära mig att chilla och inte ta sådana saker på ett sånt himla blodigt allvar. Städfreaket i mig har inte så lite ångest över att det ser ut som det gör. Fast det är såklart... hur stökigt det än är hemma hos mig så kommer man aldrig att "fastna" i köksgolvet... :P eller jo iofs så skulle man väl kunna göra det i helgen, jag ska limma en liten flik på plastmattan på golvet men man behöver väl kanske inte gå just där...

Persikan är verkligen en prinsessa just nu. Hon verkar tycka att det är lika kul som jag att hon kan ridas igen. Lite överladdad och bromsen fungerar inte riktigt men jag tror att det kommer lugna ner sig bara hon får använda huvudet lite. Attans vilken träningsvärk jag hade igår. Red på banan i förrgår. Känns som att man tappar alla benmuskler man nånsin haft på tre veckor. Fast nu måste vi bli lite seriösa... blåbärshoppningen är om två veckor och jag har redan börjat fundera ut alla möjliga avramlingar man kan göra som resulterar i en bruten nacke eller kanske en ny hjärnskakning :S Varför skaffade jag mig en hopphäst (nja, hon ska väl bli iaf) när jag är hopprädd? Kan man ana att det var "fix" idé, precis som det där med westernridningen..?

I helgen ska jag lära mig hur man fogar kakelplattor, se omvärlden från en motorcykel och hoppa ett par skutt med min sessa. En sessa som för övrigt behöver få manen klippt (tuppkammen är väldigt hög just nu) å om jag bara kan låta bli att toffla i ett par timmar så ska vi nog kunna fixa det oxå.

Jenny, jag ska skärpa till mig så att jag kan komma å hälsa på dej oxå :) Miss U!

Har lyckats vara ganska produktiv å bli av med en hel del skräp hemifrån i helgen. Mina lår och jag kan inte fatta hur Micke orkade bära upp TV:n till mig btw. Har haft sån sjuk träningsvärk hela helgen. De som skrämt upp mig och sagt att gubbarna på Returpunkten är griniga måste ha varit där nån dålig dag. Två snälla farbröder hjälpte mig att slänga allt skräp :) Vad har vi lärt oss av det? Jo att man inte ska tro på allt man hör...
Jag har lyckats ha en morgonfodring och tvättat min soffklädsel. Känns riktigt bra, den hade blivit ljusgrå av allt slipdamm :P Min lägenhet är relativt städad och den svarta väggen är klar. Nu ska jag bara tvätta fönsterna så börjar det bli riktigt bra.

Äntligen, äntligen kommer hovisen. Sessan hade jätteont igår stackarn. Nu håller en framsko på att ryka så det känns bra att han kommer innan hon har slitit sönder ena fossingen fram oxå. Sen så ska det väl gå att börja rida igen. Sadeln passade alldeles utmärkt. Tur att det finns de som vet hur en sån där ska sitta ;) Men det blir ingen tävlig i Strängnäs för min del. Tycker att det är lite taskigt mot Sessan att utsätta henne för det om två veckor när hon nästan stått i tre nu. Btw så har hon blivit ett tvättäkta monster nu! Lever rövare med de andra. Klart understimulerad. Hon får ge sig till tåls en liten vecka så ska hon få börja jobba igen. Hoppas att hon sköter sig mot hovisen ikväll bara...

Det är hemskt när man upptäcker att man har haft en stämpel på sig... att någon redan tyckt något om en innan man ens visste att de fanns. I det här fallet så är jag tydligen en bitch... Det känns väldigt långt ifrån min egna syn på mig själv och just den här händelsen som nu ska ha bevisat att jag är en bitch. Allt detta får mig att fundera på hur de i min närhet eg ser på mig...

Jag kan ta om andra tycker att jag är en bitch när jag i själva verket bara försöker vara snäll. För så kommer jag nog alltid att vara... däremot har jag avlagt ett löfte i helgen. Jag ska sluta försöka "fixa" alla runt omkring mig. Folk behöver inte bli räddade av nån liten Florence Nightingale-wannabe. Dessutom misstolkas tydligen mina intentioner! Men om ni nu ändå skulle råka se mig stå där och försöka rädda någon säg chokladmousse eller nått så fattar jag vinken :)

Har misskött min Sessa nu i ett par dagar. Har varit alldeles för frånvarande när jag har varit i stallet. Men nu ska det bli skärpning på den fronten. Den där sadeln har kommit så det är bara att hämta ut den och se om den övh passar. Å i morrn kommer hovisen så på fredag ska jag börja skritta igen. Sen blir det träna av! Jenny har btw anmält mig till en kurs i hennes stall i början av juni. Hon tycker att jag behöver en spark i baken å bli seriös :) Tobbe har anmält sig som frivillig till att uppfostra Sessan (han tycker alltså att jag gör ett dåligt jobb!) Hihi... vi får väl se hur det går :P

Valborg började bra med lite förfest hos Jonatan i hans jättefina hus innan vi (kors i taket) drog vidare till Otten eftersom Linda ville titta på Agnes. Var det nån som såg Agnes? Inte jag iaf... Men som alltid så spårar våra utgångar ur å medans några valde att gå vidare till Palace hade jag ingen lust att köa mer så jag åkte hem å sussade.