Nostalgi
Jag kommer ihåg hur mysigt jag tyckte att det var att vara med på någon av mina föräldrars arbete. Hos pappa kunde man när jag var typ 6 år springa ut i verkstan och få en hel del förpackningsmaterial... ni vet sådana där t:n i frigolit (mamma blev galen när hon såg dem). På den tiden fanns de i grönt, blått och rosa å så fanns det dem där som såg ut som chips om man inte tittade så värst noga. Tvärr fanns det aldrig något klister på pappas jobb så det gick väl åt ett par 100m tejp varje gång som jag var och hälsade på. Ett tag där var jag helt insnöad på att göra bilderböcker med hundar i. Alla teckningar var i blyerts. Hisskonstruktörer lånar inte ut sina fina färgpennor till småbarn. Konstigt? Det fanns två saker som var riktigt bra med att vara på pappas jobb... det fanns läsk i kylskåpet! bara man drog ett streck brevid pappas namn så kunde man ta en läskflaska vid fikat eller lunchen eller eftermiddagsfikat... eller varför inte vid alla tre :) Sen så var det väldigt behändigt att mormor jobbade på samma jobb... när man hade pratat sönder pappa så kunde man fortsätta med mormor :D
På mammas jobb fanns tyvärr ingen läsk bara sånt där bubbelvatten å det förstod jag mig inte riktigt på. Men man fick dessto godare lunch. Ofta pizza eller fruktsallad med keso. På mammas jobb fanns både klister och färgpennor. Dessutom kunde man få hjälpa till med att stämpla med en stämpel på fakturor som mamma hade betalt å en skrivmaskin som man kunde skriva långa berättelser på. Tyvärr fanns det ingen där som man kunde trakassera när mammas öron blivit ömma. Stackars, stackars mamma!
Nu gick yrvädret... hennes morfar hälsade glatt "Trevlig midsommar och ha det så bra" innan han gick å som ett litet litet eko hör man en liten barnröst... "Ha det INTE så bra" å så ett fniss...
Barn är underbara å med handen på hjärtat så kommer jag helt klart sakna Magnus barn nu när de ska vara borta i två veckor. Nä jag är ingen plastmamma å jag ser mig själv som alldeles för omogen för att skaffa egna barn just nu. Det är bara det att det blir lite tomt när de inte är hemma och det helt plötsligt inte händer saker hela tiden.
"Punkt"
Och du sålde min stolthet, på närmaste auktion
Du sålde min värdighet och min innersta hemlighet
Av allt det jag gav har du ingenting kvar
Jag ger vad jag har
Men du ger ingenting tillbaks
Jag lämnar dig här
Jag måste gå nu
Ja, jag lämnar dig här
För jag vill aldrig, aldrig, aldrig bli som du
Hittade en Lisa Ekdahl-skiva. Jag älskar den här låten, har alltid gjort. På nått sätt gör den så att det känns lättare att sätta punkt. Vissa funderingar leder inte till något konstruktivt och sådana tankar ska man sätta en punkt efter.
50mm spelar stor roll på 22ton
Ibland är jag så himla puckad... jag säger saker som om att det inget betydde, precis så som jag är van vid att säga dem. När orden kommer ut ur min mun så blir det bara helt fel och det gör ont i personer som jag tycker om. Måste skaffa mig något sorts filter till munnen eller helt enkelt lära mig att formulera mig rätt...
Fy fasiken för vädret just nu! Det var ju så himla fint när vi var ute och promenerade igår. Jag frös inte ens fasten jag bara hade en tjocktröja på mig! Då kändes det iaf som om att sommaren hade en chans. Men idag så slår det ju som spön i backen :( Det är ju risk för att man ska drunkna när man går ut! Turligt nog verkar det som om att det ska bli finare väder nästa vecka å till midsommarafton verkar det vankas sol och dryga 20°. Me like!
Snart blir jag hämtad och ska åka "hem" å sova en liten timme lr nått. Ett litet snabbstopp blir det först hos Sessan. Ska vara en dålig matte och inte rida i ovädret. Tror inte att någon av oss skulle bli speciellt mkt gladare av det. Banan är stenhård och skogen är som en sumpmark = pest eller kolera. Men det kanske inte gör något ändå... för det kommer väl ändå aldrig bli något av min häst... Folk har så lustiga funderingar, stundtals står andras åsikter mig upp i halsen. Dessutom är det väl väldigt dumt att kasta sten när man sitter i glas hus. Eller? Min sessa skulle inte kunna ha det bättre än vad hon har det hos mig. Jag tror inte att hon har någon inbyggd längtan efter att bli någon sort elithäst å jag har då absolut ingen längtan efter att bli någon slag elitryttare. Så om vi leker skogsmullar är det helt och hållet upp till oss och ingenting som någon annan behöver bry sig om. Men men, det är väl så som det alltid har varit och alltid kommer att vara I guess.
Så, nu när jag har bittrat av mig så ska jag släcka ner här. Ingen bara dag i dag (men det kan bli) Tänk att ynka 50mm skan spela så himla stor roll... 22ton 50mm förkort plåt är väldigt mkt förkort plåt :P
At the end of this road I might catch a glimpse of me
So I won't worry about my timing, I want to get it right
No comparing, second guessing, no not this time
Min prinsessa
Hope you burn in hell...
Btw så har jag eldat lite... de där dagböckerna som inte bara jag har läst (!) har gått upp i rök tillsammans med en hel del ångest. Vissa saker ska man inte läsa eller älta för den delen.
Mackans student
Det regnade och var ca 7 grader ute men ojoj vad kul vi hade :)
Det är jag som är knyttet...
W.A.N.T.E.D
To die for!
Bytte avgassystem i förrgår på bilen. Var väl så där enkelt. Men nu vet jag hur man gör när det går sönder nästa gång.
I morgon ska jag till Strängnäs och fira Mackans student. Sen sover jag över i Länna till söndag innan jag styr kosan hemmåt. Lite svårt att veta vad man ska ha på sig i morgon bara. Det ska väl vara nått somrigt fasten det är svinkallt ute :S Borde kanske ta en tripp upp på stan och se mig om... min klocka har btw gått sönder för sjuttioelfte gången. Morr! Dax att reklamera helvetet, å deras urmakare som sagt att den inte kunde gå sönder igen... Pyttsan! Nu får den nog gå till de sälla jaktmarkerna. Vädret gör det dock inte så lockande att promenera upp till stan och att ta bilen känns faktiskt lite väl latmaskigt! Vi får väl se...
Material girl (?)
Såg en bild på facebook som fick mig att känna mig lite nere... å det berodde inte på personen på bilden. Visst hade det varit trevligare om A fortfarande velat vara min vän. Men det vill han inte och det har jag accepterat. Nä det berodde på bilen, Pärlan. Attans vad jag saknar den!
Pimp my lagning...
Ibland vet man bara inte om man ska skratta eller gråta åt vissa påhitt... :P
Bebihinder
Sessan såg väl så där förtjust ut. Anna verkade dessto gladare...
