Sessan hade en ont-i-näsan-dag idag. Antar att det bara är jag som vill ha tillbaka skitvädret?! Hon rör sig till och med minimalt i hagen nu eftersom det gör ont även när hon strosar omkring där nu. Det har alltså blivit mkt värre på bara ett par veckor. Sockret i gräset eller om det första plåsteromgången satte igång någonting? Problemet är att det finns ingen att fråga. Ingen vet varför eller vad man gör åt det. Värdelöst!
Vi tog alltså ingen promenad idag. Men eftersom jag ändå måste ta in och duscha henne varje dag så kan man ju passa på att lastträna lite (nu när jag har dragkrok på saaben). Minimal rörelse om hon gör som jag säger :)
Sessans främsta kännetecken är ju dock inte att hon gör som sin matte säger. Skam den som ger sig! Tålamoden höll hela vägen trots hennes krumbukter och slutligen gick vi in i transporten om och om igen som om det aldrig varit ett problem. Här ska lasttränas så fort jag har med mig bilen till stallet.

Bilden är ifrån i våras när vi knatade runt i ridhuset. Jag hade en idé om att Persikan skulle få galoppera lös. Hon stannade i stället i mitten av ridhuset och försökte äta upp underlaget.

Jag gillar att ta det säkra före det osäkra. Då vet jag ju alltid vad jag har. Ibland önskar jag dock att jag inte safeade så mycket. Bra erbjudanden växer inte på träd. Om jag verkligen tänkte långsiktigt så borde jag nog ringa det där samtalet i morgon. Hmm det är inte alltid lätt att vara en torrboll.